seventh year at Hogwarts > HP

12~Aning

AMANDA
Jag är väldigt glad att jag har Yazmine. Visserligen har vi inte känt varandra så länge men det känns som att jag kan lita på henne och det gör mig glad. Hon är inte som min andra vänner.

Mina andra vänner tycker jag mycket om också men de är inte riktigt lika pålitliga. De är inte falska utan helt enkelt inte lika bra på att hålla saker hemliga. De är mer "gör-först-tänk-sen-människor" medan Yazmine har mycket mer konsekvenstänkande, är mer eftertänksam och ansvarsfull. Jag tror att det är bra för mig att vara vän men något som Yazmine.

"... och så måste jag skriva klart uppsatsen i astronomi, göra skissen i skötsel och vård av magiska djur, jobba med grupparbetet i mugglarstudier och anteckna i drömdagboken"

Jag tvärstannade och såg mig om. Hade jag inte precis hört Lucas röst? Jag kunde nästan svära på att jag hade gjort det. Det enda var att jag inte såg Lucas, eller någon annan, i närheten. Jag var ensam i korridoren. Jag måste väl ha inbillat mig hans röst? Eller? Det kunde väl inte finnas någon annan förklaring? Det måste vara en inbillning, bestämde jag och fortsatte gå.

"Maandii!"

Jag vände mig om och såg mina tre vänner, Thilda, Jayyne och Christine, komma springandes emot mig.

Utan förvarning hoppade Thilda upp på Christines rygg och när Christine gjorde ett misslyckat försök att springa så skrek alla tre av skratt. Jag gjorde mitt bästa för att skratta med men jag tyckte inte det var lika kul som jag gjorde för ett par veckor sedan.

"Mandi, vi saknar dig" Jayyne lade huvudet på min axel när hon nådde fram till mig.

"Jag är ju här"

"Ja, men du är mer och mer med den där Yazmine och hon gör dig tråkig"

"Vad snackar du om?! Yazmine är en jättebra kompis som inte alls gör mig tråkig!"

"Det gör hon visst" gnällde hon.

Jag suckade och visste att inget jag hade att säga skulle övertyga Jayyne om att jag inte alls hade blivit tråkig. Jag skulle helt enkelt bli tvungen att bevisa det. Men att bevisa det, var det värt något? Man ska väl inte behöva bevisa något för sina riktiga vänner?

***

LUNA
"Hej hej!"

"Hej, Luna! Jag är ledsen att vi behövde ställa in förra gången" sa Lucas i ursäktande ton.

"Det är okej, jag förstår att laget är viktigt"

"Tack!" Han log.

"Hur långt hade vi kommit?" Frågade jag.

"Va?" Han såg helt oförstående ut.

"Med uppgiften, såklart" jag log.

"Åh, jaha! Vi skulle läsa på lite mer om mugglarnas husdjur och anteckna innan vi börjar skriva på själva uppgiften"

"Okej"

Vi satte oss vid ett bord och jag plockade fram ett antal böcker ur min skolväska. Vi jobbade ganska effektivt i en timme, innan vi blev tvungna att gå till våra lektioner.

***

LUCAS
"Jag hör henne igen"

"Jag med. För du menar väl Amanda?"

"Ja"

"Tänk om hon är som vi"

"Ja, tänk om"

"Yazmine, du måste prata med henne"

"Ska jag säga 'hej, har du hört några röster i huvudet på sistone?', eller vadå?"

"Du får säga hur du vill, men du känner henne bättre än mig så du måste göra det"

"Jag vet"

"Men vi måste skynda oss nu. Harry och de andra väntar"

Vi började småspringa längs korridoren, tills vi kom fram till vid-behov-rummet. Där gick jag fram och tillbaka tre gånger framför väggen och tänkte på platsen vi skulle till. Dörren uppenbarade sig och vi gick in.

Därinne satt Harry, Ron, Hermione, Ginny, Neville och Luna. De såg ut att prata om något speciellt och Ginnys ögon glittrade när hon vände sig till Neville.

"Ska du inte berätta för dem?" Hon nickade mot oss. Neville rodnade.

"Jo, det ska jag väl" han vände sig till oss. "Jag ska gå ut med Parvati"

"Wow, mannen! När?" Sa jag imponerat. Hon är riktigt snygg.

"Nästa Hogsmeade-utflykt"

"Bra jobbat, hon är snygg"

"Men nu är det ju inte det viktigaste" insköt Yazmine snabbt. "Neville, gillar du henne?"

"Lite tror jag. Men det får jag reda på i Hogsmeade. Om jag inser att jag inte gillar henne på det sättet så får jag säga det till henne då. Hon är trevlig så även om det inte blir något så har vi iallafall haft en trevlig utflykt"

"Det är sant. Vem frågade?"

"Hon"

"Vet du om hon känner något för dig?"

"Jag..."

"Nu är det slut på förhöret, Yaz" avbröt jag dem.

"Vadå, Lucas?" Hon blängde på mig.

"Du dränker honom i frågor"

"Så länge det är okej för honom så spelar det ingen roll vad du tycker"

"Varför är du sur?"

"För att du bara bryr dig om utseendet när det handlar om tjejer"

"Det stämmer inte!"

"Eh, jo" Ginny ställde sig bredvid Yazmine.

"Eh, nej. Men utsidan är ju det man ser först"

"Nähä, det menar du inte!" Yazmine himlade med ögonen.

"Hörni, jag tycker vi stoppar där" Harry lade sig i. "Nu pratar vi om något annat"

"Du har rätt" Yazmine satte mig ner i en av fåtöljerna och även om jag inte var klar med diskussionen så följde jag hennes exempel. Jag brydde mig inte alls bara om utseendet och det skulle jag bevisa, om jag så blev tvungen.