seventh year at Hogwarts > HP

18~Jessicas högsta drömmar

JESSICA
Jag öppnade dörren och klev in. I mitten av rummet stod fyra stycken mörkröda fåtöljer. När jag kom in så tittade de tre personerna som redan var där upp på mig och Yazmine Sanchez sa:

"Bra att du kunde komma"

Jag svarade inte, utan satte mig bara i den tomma fåtöljen, bredvid Amanda Blanche och mittemot Lucas Sanchez.

Vid-behov-rummet hade förvandlats till något som liknade ett vardagsrum. Vid ena långsidan fanns en eldstad där en brasa sprakade. Elden var en av de få ljuskällorna i rummet och flammorna kastade skuggor som jagade över väggarna och golvet. Stämningen var ganska allvarlig, vilket stod i kontrast till cupcakesen med knallrosa frosting som prydligt stod på ett fat på det lilla bordet mellan oss.

"Fick dem av husalferna" sa Sanchez, när han såg att min blick landade på cupcakesen. "Ta en om du vill" jag skakade hastigt på huvudet, Lucas Sanchez är ingen jag litar på.

"Så, jag antar att ni vet varför vi är här" Blanche tog till orda.

De båda andra nickade.

"Jag vet anledningen till att jag behöver vara med er, men jag förstår inte hur det skulle hjälpa någon" jag snörpte på munnen, det fanns saker jag hellre vill göra än det här.

"Vi måste gå igenom vad vi vet, Black. När vi har gjort det kan vi ta reda på mer och jag tror att även du vill veta mer om hans tanke med allt" Sanchez tittade lugnt på mig och jag kom inte på något att svara henne.

"Vad vet vi, då?"

"Låt inte så otrevlig, Lucas!" Jag kunde inte låta bli att le lite när hans syster tillrättavisade honom.

"Vi vet" började Blanche. "Att vi alla fyra är syskon och att Han-som-inte-får-nämnas är vår far. Vi vet också att vi kan kommunicera via tankar"

"Vi vet ju också hans plan med oss" hörde jag mig själv säga.

"Va? Gör vi?" Blanche såg oförstående ut.

"Ja, det sades ju i meddelandet"

"Men... jag har inte fått det?"

"Va?" Nu var det Yazmine Sanchez tur att se förvirrad ut. "Men alla vi andra har ju fått höra det"

"Jaha, jag antar att han har dissat mig" ingen skrattade. "Men kan inte ni återberätta?"

"Det kan vi eller så kan vi visa" Yazmine log. "Okej, alla tar varandra i handen"

"Aldrig!" Utbrast jag och Lucas Sanchez samtidigt.

"Men kom igen! Var inte så mesiga!"

Vi alla tog, om motvilligt, varandras händer och Yazmine blundade och det svartnade för mina ögon.

AMANDA
Jag landade med med en hård duns på marken i en grön skogsglänta. Det var sommar och en sval bris fick gräset att röra sig mjukt.

Jag reste mig upp och borstade av gräset och jorden från mina kläder. Sen såg jag mig om. En bit bort lekte två barn på ungefär elva år. När jag tog några steg närmre dem så insåg jag att det var syskonen Sanchez. De skrattade och skojbråkade i det mjuka gräset.

Plötsligt började det blåsa kallt, träden vajade och jag huttrade till. Himlen började hastigt mörkna och de två barnen såg sig oroligt omkring.

Lucas såg något och pekade mot himlen. Jag och Yazmine följde hans blick. När jag såg vad han hade sett så ryste jag till. Det var mörkrets märke.

En röst ekade över gläntan och precis som Yazmine och Lucas så tittade jag mig omkring, för att se vad den kom ifrån. Men ingen av oss kunde hitta källan.

"Ni ska, med hjälp av era två syskon, mig återuppväcka. Detta kommer ske året då ni möter min fiende, när den femte månaden dör"

Rösten försvann och jag kände hur mina fötter lyfte från marken. Jag lyftes högre och högre, än en gång svartnade det och när det blev ljust igen så satt jag i vid-behov-rummet igen, tillsammans med de andra.

"Det var meddelandet" sa Yazmine tyst. "Vi fick det en vecka innan vi skulle börja vårt första år på Ilvermorny. Anledningen till att vi flyttade till England och började på Hogwarts är att vi ville veta mer, vi ville träffa våra syskon. Vi antog att ni skulle finnas i England eftersom att han är härifrån"

"Det var det meddelandet jag också fick, bara för några veckor sen"

"Men" jag vände mig till Yazmine och Lucas. "Varför bodde ni i USA?"

"Vår mamma flyttade dit när hon var gravid med oss" svarade Yazmine.

"Hon var därifrån och hade sin familj där" tillade Lucas

"Var hon dödsätare?"

"Tror det, hur skulle hon annars ha kommit i kontakt med honom? Jag tror att en del av anledningen att hon flyttade också var att hon vill undvika ministeriet efter hans fall"

"Jag antar att våra mammor också var dödsätare" suckade jag och syftade på mig och Black.

De andra nickade.

***

JESSICA
Om jag håller låg profil tillsammans med dem så kanske det kan gå vägen. Vi kanske kan lyckas återuppväcka honom. Isåfall skulle jag bli hedrad över alla hans andra anhängare och det är allt jag drömmer om. Det och att få mörkrets märke inbränt. De två är mina högsta drömmar.