seventh year at Hogwarts > HP

11~Tankar

YAZMINE
"Skit! Skit! Skit! Varför? Varför? Varför?"

Hörde jag plötsligt i mitt huvud. Det lät absolut inte som Lucas röst, men rösten var ändå bekant. Fast, om det inte var Lucas, vem skulle det vara då?

"Vad är det, Lucas?" Frågade jag därför.

"Inget, vad skulle det vara?" Han lät förvirrad.

"Men vem var det jag hörde i mitt huvud då?"

"Menar du rösten som sa 'skit och varför'?"

"Ja. Hörde du också?"

"Japp. Så du vet inte vem det var?"

"Nej, tyvärr. Men rösten lät bekant på något sätt"

"Det håller jag med om. Men
jag kan inte placera den i ett sammanhang... tror jag... om inte..."

"Vadå?"

"Det lät som hon, du vet... vad heter hon?"

"Vem?"

"Tjejen med kort blont hår som du jobbar tillsammans med"

"Amanda?"

"Just det! Så heter hon!"

"Lät det som Amanda?"

"Jag tycker det"

"Jo, nu när du säger det..."

"Där är ni ju!" Vi avbröts av Harry som hade sprungit ikapp oss. "Lucas, vi måste ha ett extra träningspass. Eric ligger i sjukhusflygeln och kommer inte vara i form tills nästa match, så vi behöver träna med ersättaren"

"Menar du att vi ska träna nu?"

"Helst, vi vill ju att ersättaren ska vara i så bra form som möjligt till matchen"

"Sant, men då behöver jag meddela Luna att vi inte kan jobba med grupparbetet nu"

"Jag kan göra det" insköt jag. "Skulle ni ses i biblioteket?"

"Japp, om fem minuter. Tack Yaz, det är jättesnällt av dig!"

"Det var så lite. Vi ses senare!"

Jag vek av mot biblioteket medan de gick för att leta upp resten av laget.

***

"Hej Yazmine! Har du sett Lucas? Vi skulle mötas ungefär nu"

"Deras quidditchlag behövde träna ett extra träningspass. Så han kommer tyvärr inte"

"Åh, okej. Då får vi jobba en annan gång. Vet du vad Hermione och Neville har för sig?"

"Nej, tyvärr"

"Okej, då går jag och letar upp dem. Vi ses!"

"Hejdå"

Luna gick iväg och jag började gå mot sjön, där jag skulle möta Amanda.

När jag kom dit var hon inte där så medan jag väntade så roade jag mig med att försiktigt gå ut på isen.

"Yazmine!" Jag tittade mot land och såg Amanda stå och vinka till mig. Jag började gå in mot land, försiktigt för att inte halka.

När jag tillslut kom fram till land så började vi gå en promenad runt sjön. Det var i början av februari så marken var snötäckt och luften var kall. När vi gick så knarrade det under våra skor.