Vem Ska Jag Välja? M&M

Kapitel 8

Marcus perspektiv

- Hej, och du är?

- Hej, jag är Lina.

- Trevligt att träffas Lina.

- Tack, och vem har vi här då?

- Hej, jag är Marcus.

- Jaha du ja, så fin du är.

- Haha, tack detsamma.

- Vad har du för lektion nu på morgonen?

- Jag har matte det jag hatar, vad har du?

- Jag har också matte! Haha, ska vi gå tillsammans till lektionen?

- Okej, kom då.

Vi gick till lektionen och vi pratade om allt mellan himmel och jord enda tills vi kom fram till klassrummet.

Där stod han, den arga läraren. Jag och nästan alla andra var rädda för honom, inte vet jag varför men antagligen för att han var rätt sträng, haha.

Lina var antagligen inte rädd för läraren, dem kanske inte hade träffats förut? Men det märkte jag snabbt att dem hade.

- Ehm, hej Lina trevligt att träffas..

- Haha, roligt skämt.

Han kollade surt på Lina som verkade helt oskyldig.

Hon kollade runt i klassrummet efter en plats, hon insåg snabbt att det enda som var ledigt var jämte mig. Ingen ville sitta jämte mig, aldrig.

Läraren pekade mot min stol och säger:

- Där kan du sitta Lina.

Lina kommer och sätter sig jämte mig.

Hon verkade inte direkt vara lätt att ha att göra med, lite kagix i sitt sätt. Undra hur Martinus tjej orkar med henne, i ofärsig har dem känt varandra ett längre tag endå.

- Vill du komma hem till mig efter skolan?

- Haha, vad ska vi göra då?

- Vet inte riktigt, men.. Martinus och hans tjej är ju hemma med oss om du vill vara med dem.

- Gärna, saknar mig bästis.

- Då säger vi så.

Lektionen var lång och tråkig och jag hade verkligen ingen ambition att jobba för det endå jag kunde tänka på var Lina, hon skulle hem till mig idag och jag skulle bevisa för Alma och Martinus att jag kunde ha en tjej!

* Efter skolan *

Linas perspektiv

Jag hade haft sista lektionen, nu skulle jag äntligen hem till Marcus. Och jag visste vad som väntade hemma hos Marcus, ja där banade världens underbaraste Alma.

Jag och Alma har vart bästa vänner enda sedan vi var små. Skulle vi skiljas nu så skulle mit liv kännas välidigt tomt och ihåligt.

Jag gick till mitt skåp och mycket snabbare än jag tänkt kom Martinus fram till mig med  jacka och alla kläder på sig, så han var liksom klar att gå medans jag bara börjat packa in sakerna i mitt skåp.

Martinus kollade igenom min kropp, han fastnade lite vid rumpan, jag tyckte själv jag hade en fin och snygg kropp, inget att klaga på.

Vi börkade gå mot ytterdörren för att gå ut ifrån skolans byggnad. Utanför skolans ytterdörr stod “Mobbar gänget” och jag kaxig som jag var, är rädd för dem. Dem ser verkligen elaka ut på något sätt, inte för att dem har muckat mot mig men endå liksom på utsidan. Men jag var trygg för jag går med Martins.

* När vi kommit hem till Marcus *

~

Hoppas ni gillade denna delen!
Helt sjukt att vi är upp i 350 reads! 💖💖