Kapitel 6

177 5 0
                                    

~ Martinus persp. ~

Klockan hade hunnit bli rätt mycket över klockan 18:30 när vi märkte att Alma var försenad hem. Jag undrade om hon ville sova över hos mig utan att det skulle behöva bli drama.

- Alma? Klockan är redan 19:15, kan du inte sova över inatt? Vi kan tillsammans till skolan imorgon.

- Kan ringa och fråga, har du ingen annan säng för mig isåfall?

- Har tyvärr ingen annan säng, men det kommer inte hända någonting

- Okej, har du någon tröja jag kan låna som jag kan sova i?

- Ja, ta vilken du vill i garderoben.

Alma gick och tog en av dem snyggaste tröjorna jag hade och det var hon värd att ha. Hon kom till min säng och vi la oss rygg mot rygg.

Jag somnade snabbt men bara efter en liten stund väckte Alma mig.

- Martinus... Jag kan inte sova..

- Försök igen...

Ja la mig ner ännu en gång, denna gången mycket tröttare än förra.

~ Almas persp. ~

Jag la mig ner för att ännu en gång försöka somna. Martinus somnade snabbt, han var gullig när han sov. Jag vände mig mot honom och jag vände honom mot mig, jag la hans ansikte emot mig och pussade honom på pannan.

Jag la mig ner och somnade exakt lika snabbt som jag lagt mitt huvud ner på kudden.

~ 12:00 på morgonen. ~

Jag vaknar snabbt, jag kollar mig omkring och inser rätt snabbt att jag ligger i Martinus rum. Jag märker även att Martinus har gått, han har säkert gjort frukost eller någonting liknande.

Jag fick precis mina ord besvarade för han öppnade dörren in till rummet med frukost på sängen, så gulligt av honom.

- Varsågod min älskade.

- Tack min finaste.

Han kom fram med brickan till mig och jag satte mig upp. Han satte sig brevid mig och kollade på mig granskande, jag kände mig iakttagen. Han kollade in i mina ögon och jag kollade tillbaka.

Han ställde brickan med frukost ner på golvet. Han kom upp och satte sig i sängen igen. Han lutade sig fram och våra läppar kraschade ihop i varandra, han ville ha inträde i min mun och det fick han och jag i hans mun. Nu låg vi där och hångla IGEN.

Egentligen borde vi inte hålla på såhär men det var roligt och det är skönt. Jag vet ju att Martinus vill sitt bästa för mig och jag vill självklart det bästa för honom, men man kan inte alltid bara hångla.

Det knackade på dörren men jag eller Martinus brydde oss inte och in kom Marcus. Han stirrade på oss med en väldigt förvånad blick.

- Klarar ni inte en enda dag utan att hångla eller?

Jag svarar.
- Jo, men det är skönt.

- Är det skönt? Ni kommer ju snart göra sår i varandras munnar för att ni hånglar humlans mycket, låt varandra vara lite.

- Men du, Marcus, skaffa dig en tjej som mig för du se hur det känns att ha en riktigt tjej vid din sida.

- Okej, kan väll försöka hitta en tjej som älskar mig och inte bara för att jag är känd.

- Tack min bästa, kan du lämna oss nu?

- Japp, ha de trevligt och försök tänka att vi är hemma och hör om ni gör ni vet vad.

- Ja vi vet att ni kommer höra om vi har sex, men det spelar ingen roll, du får se när du får en tjej din skola.

💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎💎
Omg tänk att jag har 130 + reads på denna novellen 😻❤

Vem Ska Jag Välja? M&M Där berättelser lever. Upptäck nu