Kapitel 3

237 8 1
                                    

Efter att vi suttit där i 10 minuter inte inte sagt ett enda ord mer så kunde jag inte hålla tyst.

- Alma, snälla prata med mig...

- Du vet att jag inte vill arbeta med dig om du vill göra mig glad härifrån.

- Nej. Om du kommer hem till mig ska jag visa min rätta sida, snälla..

- Du! Jag tänker inte komma hem till dig, du kommer aldrig visa en bra sida för mig och du vet att jag alltid kommer tycka illa om dig.

- Vad har jag gjort dig?

- Du vet tjejen på instagram som skrev till er och undrade om ni kunde ha en fantraff i ****** och ni sa nej och att ni inte kunde. Nu är ni ju här och går i skola, du ljög för mig.

- Snälla förlåt oss, vi hade inte möjligheter just då du borde vara glad att vi är här nu.

|Almas perspektiv|

Han hade ju faktiskt rätt, varför är jag sur? Nu är han ju äntligen här, min dröm är här. Jag hade ingen anledning att vara sur mer, det fanns ingen som helst anledning. Jag har ledsen på mig själv, vad har jag ställt till med?

- Martinus, förlåt mig, du har helt rätt..

- Tack, det är en lättnad att du förlåter mig vill inte känna mig skyldig till att ha sårat en underbar tjej.

Jag kände hur jag snabbt blev generad i ansiktet, jag fattade inte varför för jag hör ofta att fokt tycket jag är snygg. Kanske var det speciellt för att det var Martinus Gunnarsen som sa det till mig.

- Förlåt mig Martinus, vill du komma hem till mig ikväll?

- Gärna, vilken tid?

- Blir 16:30 bra?

- Passar perfekt, älskar dig..

- Hejdå, ehm...

Asså omg! Sa han att han älskade mig, ja han älskade mig. Jag vet inte vem jag ska välja, Marcus eller Martinus?

Vem Ska Jag Välja? M&M Där berättelser lever. Upptäck nu