seventh year at Hogwarts > HP

11~Tankar

"Så, skulle vi prata om fortsättningen på projektet?" Frågade jag.

"Jag antar det" hon lät nedstämd och det kändes som att något inte var som vanligt.

"Amanda, är det något?"

"Nej, hurså?"

"Jag bara undrar"

"Jag mår bra men tack för att du frågar" hon log men leendet nådde inte riktigt ögonen.

Då överfölls jag av tankar som inte var mina egna:

"Hon får inte veta! Då kommer hon inte tycka om mig längre! Hon kommer be att få byta grupp! Hon får inte veta! Skit!"

"Amanda..." jag tvekade lite. "Är du helt säker på att allt är okej?"

Hon öppnade munnen, antagligen för att säga att allt var okej, men fick inte fram orden. Istället började hon snyfta.

"Vad är det?" Frågade jag oroligt.

"L-lova att du inte säger n-något"

"Jag lovar"

"Inte ens till d-dina vänner och L-Lucas"

"Jag lovar"

"O-okej" hon torkade bort tårarna och tog ett djupt andetag.

"Yazmine, jag... jag är... jag är gravid"

Det var inte alls vad jag hade väntat mig.

"Okej, vad... vad känner du inför det?"

"Jag... vänta, hatar du inte mig?"

"Självklart inte! Varför skulle jag göra det?"

"Jag vet inte... jag bara... äh, strunt i det. Men jag vet inte vad jag känner inför det"

"Så du vet inte hur du vill göra?"

"Nej"

"Vet någon förutom jag?"

"Madam Pomfrey, men ingen annan"

"Inte din familj?"

Hennes ansikte mörknade när jag sa familj. Jag skyndande mig att tillägga:

"Eller dina vänner?"

"Nej, de vet inte. Jag är rädd att de ska vara oförstående och döma mig"

"Om de är dina riktiga vänner så dömer de dig inte"

"Jag vet, men jag vill inte ta risken. Tänk om det visar sig att de inte är mina riktiga vänner"

"Men du måste ju iallafall bestämma dig snart. En abort kan ju inte göras försent menar jag"

Hon suckade och bet sig i läppen.

"Jag vet, men jag kan inte bestämma mig. Om jag behåller så blir det så mycket ansvar och jag blir så bunden. Men... jag vill samtidigt inte göra abort"

"Jag förstår hur du tänker, tror jag"

"Yazmine, vad ska jag göra?"

"Det du känner är bäst"

"Men om jag inte vet vad som är bäst då?"

"Vi kanske kan prata lite med Madam Pomfrey? Hon kanske kan ge dig några råd"

"Det har du rätt i"

Det började blåsa kallt och jag hade ingen mössa så jag huttrade till.

"Kan vi vända tillbaka till slottet? Det blåser"

"Visst, det är ändå dags snart om vi inte vill han straffkommendering"

Vi vände på klacken och började gå mot det lysande slottet med alla tinnar och torn.