Badboy, Good Girl

kapitel 62

Jag tror honom, jag har aldrig trott på någon så mycket i hela mitt liv.
Men jag kan inte göra så mot mig själv en gång till.
"Jag tror dig" viskade jag.
Regnet öste ner över oss.
Vattnet droppade från mitt hår.
Han var kusligt nära, och när jag säger nära menar jag verkligen nära.
Hade jag lutat mig två centimeter närmare honom hade jag snuddat vid hans överkropp.
Jag bröt vår ögonkontakt och kollade ner i marken.
"Men jag kan inte låta mig själv bli sårad igen" viskade jag.
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag ville bara sjunka genom marken och försvinna där ifrån.
Han plaserade ett finger under min haka så jag tvingades ha ögonkontakt med honom.
"Jag älskar dig" viskade han.
........................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Allt stod bara stilla i huvudet.
Jag kunde inte tänka, se, andas.
Det var som att allt inom mig frös till is.
Jag tvingades fortfarande ha ögonkontakt med honom vilket inte gjorde det lättare.
Hans blick trängde sig igenom mig och det ända han ville var att få ett svar av mig.
Men jag visste inte vad jag skulle svara.
Ja, jag älskar honom otroligt mycket.
Men jag visste inte ifall han talar sanning, eller om han ljuger.
Men just i den stunden kunde jag inte annat än att tro på varenda ord som lämnade hans mun.
"Jag älskar dig också" regnet som gjort mina kläder alldeles blöta fick mig att huttra till vilket i sin tur förstörde stunden lite i mina ögon men inte i Taylors.
Han drog mig intill sig och innan jag visste ordet av det kysste han mina läppar.
Min kropp fylldes av värme och jag kunde inte bry mig mindre om mina våta kläder.
Jag besvarade kyssen och plaserade en hand på hans nacke och andra på hans kind.
Just i den stunden kändes allt perfekt.
Han älskar mig, han gör faktiskt det.
Jag kunde inte låta bli att le mellan kyssarna.
"Vad är det?" frågade han efter en tag.
Jag log ytterligare ett leende.
"Jag älskar dig" skrattade jag och kysste honom ytterligare en gång.

Det är sant, jag älskar honom så otroligt mycket.
Det är nästan obeskrivlig hur mycket han betyder för mig.
Han är den ända som får mig att må bra just nu.
Han är den ända jag någonsin kommer kunna älska såhär mycket.

Heej ❤
Nu är boken slut 😭😭😭
Det kommer komma en epilog oxå så jag hoppas ni kommer uppskatta den ❤
Jag vill bara tacka er så fruktansvärt mycket för allt stöd och fina kommentarer ni förstår inte hur mycket ni betyder för mig ❤❤❤
Men jag har en annan bok ifall ni vill läsa den och jag kommer att släppa en ny bok snart ifall ni vill läsa den ❤det skulle betyda guld för mig❤
Denna boken betyder så mycket för mig för man kan verkligen se min utveckling när det gäller att skriva här❤❤❤❤
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜 💜