Badboy, Good Girl

kapitel 56

Denise perspektiv

Mina hjärtslag ökade hastigt desto närmare han kom.
"Taylor?" viskade jag svagt.
"Mm" Han lutade sig smått bakåt.
"Tänk innan du gör något dumt" det sista jag vill är att han ska kyssa mig och sen lämna mig.
"Jag ska aldrig göra något dumt mot dig igen" viskade han innan han lutade sig ännu närmare.
Jag blundade men öppnade snabbt ögonen när det knackade på dörren och stunden var över.
"Ursäkta mig" Taylor rätade på sig innan han reste sig upp för att sedan gå mot dörren där Alex stod och förmodligen ville prata med Taylor.

Ville jag att han skulle kyssa mig eller drogs jag bara med av stunden?
Ärligt talat vet jag inte ifall jag gillar honom på samma sätt längre, han har krossat mitt hjärta, skulle han kunna göra det igen? Svar ja, såklart han skulle har man gjort det en gång kan man göra det igen.
Men ändå älskar jag honom.

Huvudvärken hade slutat så jag bestämde mig för att gå ut till vardagsrummet så att jag sedan kunde gå hem.
Alex hade tydligen redan lämnat lägenheten och en stel tystnad la sig över oss.
"Jag kanske ska gå" sa jag och log ursäktande.
Varför kunde inte Alex bara väntat på mig så skulle vi kunna gå tillsammans så skulle jag inte behöva gå i detta kalla, mörka vädret.
Jag rös till av bara tanken på kylan som skulle omge mig, och mörkret som skulle göra så jag i stort sätt inte skulle kunna se något.

"Har du känslor kvar för mig?" frågade Taylor när vi stod i hallen och jag var beredd att gå.
Jag suckade nervöst.
Hade jag känslor för honom? Jag önskar att mitt var på den frågan skulle vara nej men jag gillar inte att ljuga, men jag kan inte säga det till honom.
"Jag måste gå" försökte jag och vände mig om till dörren.
"Denise, snälla jag ber dig svara på min fråga" bedjade han och slog ut med armarna.
Jag vände mig om till honom igen och vi fick ögonkontakt.
"Jag kan inte ha känslor för dig efter det du gjort" Jag öppnade dörren och gick ut i trapphuset.

Det duggregnade när jag kom ut från byggnade.
Jag gick förbi centrum, de få lamporna som var utspridda vid vägkanten lyste upp vägen.
Kylan spred sig från fingertopparna till tåspetsarna som gjorde att jag huttrade till.
"Fryser du?" Jag ryggade till av den mörka rösten bakom mig.
Jag vände mig.
Jag såg Taylor, men det var inte Taylor.
"Vad är det Jakob?" frågade jag.
Efter allt som hänt har fått mig att se skillnaden mellan dem.
Jakob har ett födelsemärke på kindbenet, tillskillnad från Taylor som inte har det, dock så såg jag knappt i mörkret hur han såg ut men jag bara antog att det var han.
"Du och jag måste Prata" sa han och la en arm hårt om mina axlar och så började han gå med bestämda steg.
"Om Vad?" väste jag nu lite irriterad över att han bara tror att allt är lugnt.
"Är du tillsammans med Taylor, jag har sett hur förkrossad du varit" sa han och kramade till om mina axlar.
Jag förvånas inte över de sista orden jag har sett hur förkrossad du varit.
Ingeting förvånar mig längre.
"Nej, vi är inte tillsammans" Jag försökte komma ur hans hårda grepp, men misslyckades.
"Men då kanske du vill hjälpa mig med en sak" Han log elakt åt mig.
Jag kan inte hjälpa att jag blir lite rädd.
"Jag ska inte hjälpa dig med någonting" röt jag och denna gång lyckades jag att komma ifrån hans grepp.
Jag ökade takten för att komma ifrån honom så snabbt som möjligt.
"Vill du inte krossa honom som han krossade dig!" ropade han efter mig.
Jag stannade upp.
"Jag kan hjälpa dig med det" jag kunde känna hans blick bränna i nacken.
Jag vände mig om.

Dun dun duuuuuuun
Do u like it? I hope❤
Sorry för dålig uppdatering men jag har bara inte haft orken att skriva men nu ska jag skriva som vanligt igen❤
Vi ses på onsdag om ni inte läser min andra bok❤
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜 💜