Badboy, Good Girl

kapitel 39

Jag smög långsamt in i köket.
Framför mig stod inte den Felicia jag kom ihåg, inte den Felicia jag Tog studenten med, inte heller den Felicia jag lamt försökt hålla kontakten på ett bra sätt.
Framför mig stod en familjekär mamma och diskade medan pappan gick och träffade en barndoms vän.
Det är inte konstigt.

Jag harklade mig, men det höga ljudet av vattnet som sprutade ut från kranen överöstade min överdrivna harklande.
Jag bestämde mig för att gå in lite längre i köket innan jag harklade mig igen.
Denna gång vände hon blicken från de smutsiga tallrikarna och upp på mig.
Hennes min ändrades från irriterad på tallrikarna till chockad för att jag stod i hennes hus i hennes kök och försökte få hennes uppmärksamhet.
"Denise" Hon var lite ostadig på rösten.
Jag vinkade lite diskret.
"Hej" min röst var bara en viskning.
En tystnad spred sig över oss, en stel sådan.
Just nu ville jag bara gråta, eller krama henne.
Men jag är ganska säker på att hon hatar mig, jag vet att hon hatar mig.

Tystnaden slutade när min mobil ringde.
Jag tog osmidigt upp telefonen ur bakfickan.
"Hallå?" Jag började smått gå ut från köket.
Var tog Zack vägen? Jag behöver honom i den här obekväma situationen.
"Hej Denise vad gör du?" Taylors vänlighet i rösten var nästan tillgjord.
"Taylor jag sa till dig att jag skulle till Zack!" väste jag innan jag la på.
Att han inte respekterar att jag är med någon annan, är han avundsjuk?

Jag gick tillbaka till Felicia.
"Du, jag är ledsen" sa hon när jag kom in i rummet igen ."För att jag inte bjöd dig på mitt bröllop eller att jag........" man kunde se på henne att hon var nära på att börja gråta. "inte berättade att jag skulle få" Där avbröt jag henne.
Jag drog in henne i en kram.
Just nu kunde jag inte vara arg på någon annan förutom mig själv.
Det var jag som inte hörde av mig.
Det var jag som bröt kontakten med Zack.
Det var jag som inte brydde mig om henne, vilket resulterade i att hon inte brydde sig om mig.
Allt var bara mitt fel.
Inte hennes eller någon annans bara mitt.

Efter några minuters kramande kom den lilla varelsen in.
"Muma" sa den till Felicia.
Hon log och tog upp barnet i famnen.

Är detta en vink att jag ska gå hem? Ja jag tror det.
"Jag borde nog gå nu" sa jag.
Felicia kollade på mig.
"Nejdå stanna på en kopp kaffe iallafall." försökte hon.
Jag tänkte efter någon sekund innan jag nickade.

Vi satte oss i vardagsrummet jag och Zack medan Felicia gick och nattade Alex.
"Ursäkta att jag frågar men, är Alex en tjej eller kille?" min fråga verkade förvåna honom.
"Han är en kille" skrattade Zack.
Felicia kom in i rummet och satte dig i en av fåtöljerna.
"Så Denise, hur går det med kärlekslivet?" frågade hon innan hon tog en klunk av sitt svarta kaffe.
Nu var det min tur att bli förvånad.
Jag har inte haft tur i kärleken på flera år.
Sen kom Taylor och allt började bli bättre tills Jakob hans bror kom tillbaka.
Nu kan jag inte längre veta ifall det är Taylor jag pratar med eller ifall det är Jakob.
Vänta lite........i affären innan idag...han påstod att han "Råkat" radera mitt nummer........ Sen träffade jag honom igen och han pratade med mig som att inget hade hänt......det betyder att jag gav mitt nummer till en främling....... Åh herregud...

"Denise är du okej?" det var Zack som frågade.
"Ja, mitt kärleks liv Ehh...... Jag träffade Taylor för någon vecka sen igen....."
"Jaha va kul" sa de båda med en mun.
Senare på kvällen gick jag hem.
Det var kul att kunna bli "sams" med de igen.
På vägen hem ringde jag till Taylor igen.
Ska jag vara ärlig tror jag det var Jakob som ringde innan.
Han la in sig på min mobil som Taylor och nu har jag två kontakter som heter samma och jag vet inte vilken som är den äkta.
Jag chansar och tar bara en av de.
Signalerna går och pulsen ökar för varje tjut som ekar i mina öron.
Tillslut hör jag röster.
"Hej" bara på det ordet är jag säker på att det är Taylor.
"Hej du jag behöver prata skulle du kunna komma hem till mig." frågar jag rakt på sak.
Han tänker efter i typ tio sekunder.
"okej men då har du en del att förklara för mig" såklart jag ska jag betedde mig som en bitch i affären.
Men det var ju för att jag inte ville.......varför gjorde jag det igentligen.... Jag vet inte.
Jag antar att jag tyckte det var en konstig situation.
Det är nog lite elakt att säga nej till att vara med honom och sen fråga kanske halv tolv på kvällen ifall han vill träffas.
Jag hade sagt nej direkt men jag känner Taylor, eller jag tror det iallafall.
Och han skulle aldrig svika mig, hoppas jag.
"Jag lovar" sa jag tillsist och började små jogga sista biten.
Kanske kan vara bra att vara hemma ifall man bjudit hem någon.

Jag slog upp dörren och sprang in mot badrummet för att borsta igenom håret.
Att springa i detta vädret plus att det Duggregna var nog inte min smartaste jag gjort.
Mitt hår var en enda stor tova.
I och med att det blåste som fan där ute blev mitt hår ännu värre än vad det redan var.

Efter en kvarts försök att få en perfekt frisyr ger jag upp.
Visst håret är genom borstat och så men det små vatten dropparna som föll från himlen har fått mitt hår att de fett ut och det spelar ingen roll hur mycket torrschampo jag har i, det hjälper inte.
Så jag bestämde mig för att låta det vara så håret inte blev helt vitt och jag såg ut som 90-åriga tant Denise från framtiden.

Det knackade på dörren och jag gick ut i hallen.
Jag satte handen på handtaget och tryckte ner det innan jag öppnade dörren.
Taylor såg inte så glad ut över att se mig som jag hoppades.

Er önskan är min lag ❤
Längre kapitel check ✔
Hoppas ni gillade det.
Kommentera ifall ni vill ha ytterligare lite längre eller ifall detta räckte.
Love u
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜