Badboy, Good Girl

kapitel 45

Taylors perspektiv

Hon såg inte skadad ut, det såg bara ut som om hon somnade.
"Vad hände?" frågade jag och satte mig ner på sängkanten bredvid henne innan jag tog tag i hennes hand.
"Det var mitt fel" erkände Jake.
Ilskan kokade inom mig.
Jag släppte Denise hand om spände blicken i Jake.
Jag var inte typen som slogs. Längre. Men just nu var jag villig att göra vad som helst.
"Hon gick in i mig och typ svimmade, jag vet inte?!?" Han slog ut med Armarna i en oskyldig gest.
Jag kollade på Denise igen.
Hon var blekare än vanligt.

Efter något som kändes som hundra år men kanske bara var tio minuter kom en doktor in i rummet.
Han kollade skeptisk på Denise och anteckna något på ett papper.
"Hon är blek" konstaterade han.
Neeeeeeeeeeeeeej du skämtar, det har jag inte märkt.
"Hon kommer bli bra, men hon får inte lämna sjukhuset förens hon har vaknat." avslutade han.
"Och när gör hon det?" frågade Zack upprört.
"Idag eller imorgon" av alla doktorer jag träffat har jag nog aldrig träffat någon som är så bitter som han.
Jag satte mig bekvämt i en stol bredvid henne.

Denise perspektiv

Att vara medveten om att man sover är läskigt, ännu värre när man inte kan vakna.

Jag hör allting som sker omkring.
Hur doktorn pratar med Taylor.
Att Taylor håller min hand, hårt.
Att han är där är en stor lättnad.
Särskilt med tanke på att det inte är en vanlig dröm jag drömmer.
Det är en mardröm.
Jag är fast i en stor sal, det hänger en kristallkrona i taket och där är en stor röd matta i mitten av rummet.
Men jag kommer inte ut, där finns inga dörrar, inga fönster.
Jag springer runt i rummet och försöker hitta något ställe att komma ut, jag hittar inte det.
Det finns ingen.
"Allt kommer bli bra" Taylors ord ekar i salen och jag känner hur han smeker min kind.
Detta är väldigt obehagligt.
Mitt huvud dunkade av smärta.
Mina fingrar darrade.
Jag är dömd att alltid vara i fängelse.
Alltid något som inte är rätt.
Alltid något som stoppar mig från att vara lycklig, glad, och lugn.
Just nu, jag är stoppad från min egen frihet, men det var likadant i verkligheten.

Kort kapitel jag vet, och förlåt så hemskt mycket men jag har verkligen inte tid ❤
Hoppas ni förstår.
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜