kapitel 61

1.9K 46 9
                                    

Det tog emot att gå till jobbet nästa dag.
Jag ville inte det överhuvudtaget.
Det var pinsamt för Taylor var där, det var tråkigt att behöva städa och att jag kände mig så barnslig precis som Taylor sa.

Men återigen försov jag mig så jag hade väldigt brottom till filmstudion.
Eller jag försov mig inte utan jag valde bara att vara kvar i sängen tills det bara var 10 minuter kvar till att jag skulle vara på den där studion.

Men jag hann i sista sekund.

Så mycket har hänt på så kort tid.
Allt med Taylor, mamma, Jakob, ibland är det lite mycket för mig själv.
Taylor har både hjälpt mig och fått mig att känna mig speciell för en gångs skull, men han har också varit en av det värsta personer jag träffat.

Jag gick in i städskrubben och tog på mig overallen som jag fick igår.
Den var ljusgrå med en svart dragkedja.
Riktigt ful men det fick duga så länge.

Taylor fick mig alltid att le, men det var inget vanligt överlyckligt leende.
När jag var med honom var jag alltid lycklig, men utan honom känner jag mig bara så tom, som att ingeting existerade inom mig.

"Gillar du jobbet" frågade Taylor mig när jag plaserade studion.
Jag kan inte bestämma mig om han hånar mig eller om han verkligen bryr sig.
Jag kollade iallafall irriterat på honom.
"Inte direkt" sa jag och gick vidare utan några större svårigheter.
Det sista jag såg av honom vara att han gav mig ett roat leende när vi passerade varandra i fikarummet.
Jag kan inte läsa honom som jag kunde förr, jag vill kunna se något i honom som ingen annan ser förutom jag men det kan jag inte just nu är han bara som en främling jag aldrig träffat för jag känner inte honom.Det är iallafall vad jag försökte intala mig själv.

Men såklart följde han efter mig när jag slutade och skulle gå hem i mörkret och duggregnet helt själv.
Jag är mörkrädd och det känns ibland som att även fast jag inte känner honom på det sättet längre så känner jag mig ändån trygg i hans närvaro.
"Vad är det Taylor?" frågade jag irriterat.
Han log bara sitt charmiga, irriterande och roade leende.
"Vi behöver prata" skrattade han förtjust.
Jag bara fnös till svar och väntade på att han skulle fortsätta.
"Jakob har flyttat" sa han.
Mitt hjärta stannade, anledningen till att Taylor dumpade mig var pågrund av Jakob, nu när han inte finns kvar finns det inget som hindrar oss längre.
Förutom en sak.....ifall han kan göra slut pågrund av den anledningen betyder det att han inte tycker att vår kärlek är värd att kämpa för och om den inte är det kan han lika gärna göra slut med mig igen.
"Det förändrar inte någonting" yttrade jag och började öka takten men blev snabbt stoppad av Taylor som tog tag i min hand.
"Du måste tro mig........jag har förändrats."
Det var bara gatubelysning som lyste upp hans perfekta ansikte, och jag tror inte att jag såg fel när Taylors ögon blev glansiga.

Okej nu kommer jag berätta något som jag tror inte många kommer gilla men ni förtjänar att veta detta.
Denna boken börjar närma sig sitt slut 😭😭😭
I hope you Will understand me❤❤❤
Love u 💕
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜

Badboy, Good GirlWhere stories live. Discover now