Endlessly ~ foscar

Kapitel 8

Jag försöker behålla den smått panikslagna känslan inom mig när vi börjar gå upp längs med grusvägen som leder fram till det största huset jag någonsin sett. Bara det faktum att de har en egen allé med träd längs med grusvägen får mig nästan att vända på klacken.

"Welcome to my crib" skämtar han och jag kan knappt förmå mig att skratta men klämmer ändå ur mig ett fruktansvärt stelt skratt, men han verkar inte inse hur panikslagen jag är inombords utan låser bara upp den gigantiska ytterdörren och låter mig gå in före honom genom dörren.

"Wow" får jag ur mig när jag sveper med blicken över det stora huset, eller så långt mina ögon kan nå från vår plats i hallen. "Det kanske är lite stökigt, jag har inte pallat ringa städerskan" yttrar han och jag förstår inte ens varför jag blir förvånad över att höra ordet städerska.

"Vill du ha något? Vi har nog champagne om du vill dricka. Eller är du hungrig?" Frågar han medan han rör sig bort mot vad jag antar är köket. Jag i min tur höjer på ögonbrynen över att de har champagne hemma som att det vore apelsinjuice. "Äh nej tack, jag är mätt" svarar jag och han nickar lite för sig själv innan han lyfter upp telefonen och tar en bild på champagneflaskan vilket får mig att sända honom en förvirrad blick.

"Måste uppdatera snapchat" yttrar han skämtsamt och jag skrattar lite och skakar på huvudet. Om han nu tycker att det är viktigt att folk vet att han dricker dyr champagne så visst, det är väl upp till honom.

"Kom" yttrar han sedan och greppar tag om min hand för att leda mig efter sig. När vi når hans rum så spärrar jag upp ögonen och stannar upp i dörröppningen medan han nonchalant rör sig in i rummet och möter sin egna blick i den stora spegeln som hänger uppe på väggen innan han slår sig ner på sin dubbelsäng.

"Det här är ju fan större än min lägenhet" yttrar jag imponerat och han skrattar lite. "Men fan vad nice att bo själv liksom och slippa föräldrarna" kontrar han och jag ler lite men väljer att lämna kommentaren obesvarad. För hade jag fått välja så hade jag hellre levt som honom, inte med tanke på pengarna, utan med tanke på hans familj.

När tystnaden fyller rummet så reser han sig lugnt från sängen och behåller vår ögonkontakt. När han når mig så placerar han händerna över mina höfter och av ren instinkt så knyter jag lugnt händerna bakom hans nacke och han ler svagt.

"Ursäkta om jag går fort fram men får jag kyssa dig?" Frågar han med en lugn röst och mitt hjärta hoppar över ett slag i bröstkorgen innan jag nickar försiktigt och flackar med blicken ner mot hans läppar som sakta närmar sig. Och när hans läppar snuddar vid mina så går det som en stöt genom hela min kropp och hans mjuka läppar känns bättre mot mina än vad jag någonsin kunnat tänka mig.

Med läpparna fortfarande arbetandes mot varandra så känner jag hur han backar bak mot sängen och jag följer stapplandes efter. Han bryter kyssen för ett kort ögonblick när han sätter sig på sängkanten och jag sjunker ner i hans knä innan han leendes sträcker sig efter mina läppar ännu en gång och jag besvarar villigt kyssen som utvecklar sig till ett lugnt hångel.

Hans händer rör sig lugnt upp längs min rygg innanför min tröja och känslan av hans varma händer mot min bara hud får mig att rysa.

När vi slutligen bryter kyssen för att hämta luft så sitter vi lugnt i tystnad innan han försiktigt lyfter upp mig för att vända oss om och placerar mig mot madrassen.

Men istället för att vi går längre så kryper han enkelt ner bredvid mig på sängen och resten av kvällen ligger vi och pratar om allt och ingenting och jag tycker om honom allt mer för varje sak jag får veta.