Endlessly ~ foscar

Kapitel 1

"Oscar bord fyra är redo att beställa!"

Jag nickar hastigt och knyter på mig förklädet och rör mig bort mot bord fyra där en finklädd familj sitter till bords.

"God kväll, mitt namn är Oscar och jag kommer att vara er servitör ikväll. Är ni redo att beställa?" Yttrar jag artigt när jag når bordet och mamman i familjen blickar upp på mig med en skeptisk blick innan hon nickar lite och börjar att beskriva sin beställning varpå resten av familjemedlemmarna gör samma sak. När jag vänder mig till vad jag antar är sonen så tappar jag för ett ögonblick fokus. Hans gröna ögon möter mina och han sänder mig ett leende som jag generat besvarar innan jag fokuserar på hans beställning.

"Var det bra så?" Frågar jag och mamman nickar snabbt innan hennes uppmärksamhet övergår till ett samtalsämne mellan dottern och pappan och jag inser att jag inte längre är behövd. Snabbt plockar jag åt mig menyerna och försöker att vara så osynlig som möjligt då det mest verkar som att jag är i vägen.

När jag är sträcker nig över bordet så blickar jag över på den grönögda killen och han ler svagt igen vilket jag snabbt besvarar.

"Oscar var det va?" Frågar han lågmält och jag nickar och tar tacksamt emot menyn han sträcker över till mig. "Tack så mycket" tackar han sedan artigt och jag ler ännu en gång innan jag börjar gå tillbaka mot köket.

Medan jag väntar på att kocken ska göra klart beställningarna så kan jag inte låta bli att blicka över på killen med de gröna ögonen. Han drar fingrarna genom sitt halvlånga, välfixade hår innan han svarar på något som hans pappa frågar. Bara en blick behövs för att konstatera att han är way out of my league. Hela hans familj skriker pengar och framgång.

När jag några minuter senare är påväg tillbaka till bordet för att servera maten så kan jag inte låta bli att tjuvlyssna lite på deras samtal.

"Har du bestämt vilken av bilarna du vill ha än?" Frågar pappan riktat mot killen med de gröna ögonen och jag lyfter lite på ögonbrynen för mig själv, att bara kunna välja en bil finns inte ens i min värld.

"Nja, jag tycker inte att någon av dem direkt lockar. Det finns en BMW som jag vill titta på" svarar han och hans pappa nickar förstående.

Försiktigt placerar jag maten på bordet för att inte störa deras samtal och precis när jag ska ställa ner den sista tallriken så råkar jag stöta till det ena vattenglaset så att det välter ut över bordet. Febrilt försöker jag att torka upp det jag spillt och ber om ursäkt flera gånger samtidigt som jag inombords svär för mig själv. Det här kommer säkert att påverka min lön.

"Men mamma för i helvete, det var inte ens hans fel!" Utbrister killen med de gröna ögonen när hans mamma börjar att smått skälla ut mig över mitt slarviga beteende. "Felix svär inte!" Utbrister hon och jag möter hans blick, Felix heter han alltså.

"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag-"

"Kan vi få prata med ägaren?" Avbryter hon mig och jag nickar omedelbart innan jag ursäktar mig ännu en gång och sedan rör mig bort mot köket med en olustkänsla i magen. Bara jag inte blir av med jobbet.

När jag sedan slår mig ner på en barstol i köket och nervöst betraktar hur ägaren går bort mot bordet med Felix och hans familj så suckar jag djupt och vilar pannan mot bardisken.

"Oscar, det är någon som söker dig" yttrar snart en av de som arbetar inne i köket och jag lyfter förvirrat på huvudet för att möta ett par gröna ögon och jag sträcker genast på ryggen och rättar snabbt till håret.

"Du får ursäkta min familj men don't worry, jag la in ett gott ord om dig inför ägaren så jag tror inte att det ska vara något problem" yttrar han lugnt och jag ler chockat men hinner inte svara innan han placerar en bunt med pengar framför mig och jag blickar häpet ner på sedlarna.

"Vad är det här?" Frågar jag och han ler. "Dricks" svarar han lugnt och innan jag ens hinner påpeka att 700 spänn i kontanter inte riktigt är dricks, det är nästan mer än vad jag tjänar på en dag så har han lämnat rummet och jag betraktar pengarna i chock. När jag fundersamt vänder och vrider på dem så lägger jag märke till hur en av sedlarna har något skrivet på sig och jag betraktar den förvirrat.

Ett nummer. Hans nummer.