Psykfall | o.r

S J U

Jag vaknade upp med ett ryck, mina ögon spärrades upp och det dunkade i huvudet. Min andning var ansträngd och jag fick knappt in någon luft i lungorna. En ilning av smärta spred sig genom hela kroppen och varje gång jag hostade hände samma sak. Panikartat fick jag ut mig ett skri medan jag försökte ändra position för att kunna andas bättre men det var lönlöst och innan jag visste ordet av hade jag landat på golvet med en duns.

Sekunden efter kom Felix lugnt in i rummet och gnuggade ut sömnen ur ögonen.
"Vad-" Han började prata med när hans såg mig där jag låg och inte kunde andas spärrade han upp ögonen innan han snabbt gick fram till mig. Hans händer tog tag i mina axlar och han lyfte upp mig försiktigt i sittande ställning. Han lutade mig mot sängkanten så att jag inte behövde hans hjälp för att kunna sitta upp ordentligt. Det sved i hela halsen och jag kände mig helt tom på luft.
"Stanna här, jag hämtar mamma", mumlade Felix och rusade ut ur rummet.

Jag föll snart ihop på golvet igen, men hävde mig upp med båda armarna så att jag stirrade rakt ner i golvet. Mina andetag var högljudda och rassliga. Det kändes som om mitt huvud skulle explodera vilken sekund som helst och min bröstkorg rörde sig upp och ner i jobbigt stora rörelser.

Felix kom inrusandes i rummet igen med Cecilia tätt efter sig. Först stod hon bara där i vad som kändes som en evighet, men som säkert bara var några sekunder, innan hon panikartat rusade fram till mig. Hon lyfte upp mig i sin famn och lyfte upp mina armar ovanför mitt huvud.
"Andas lugnt", Sa hon med en väldig oro i blicken. "Följ mig", sa hon och började ge mig hänvisningar om när jag skulle andas in och när jag skulle andas ut. Jag försökte följa med henne, men kände mig hopplös när jag misslyckades.

Tillslut lyckades jag följa Cecilia och hon strök sin hand lugnande över min ryggrad. Klagande ljud lämnade min strupe när jag kunde andas fullt normalt igen och Cecilia kollade medlidandes mot mig. Felix stod lite bakom fortfarande med en gnutta panik i blicken, men när hans ögon mötte mina lugnade han ner sig och hans axlar sjönk ner en aning. Cecilias andetag puffade mot min hårbottnen och jag kunde höra lättnaden i dem. Jag slöt ögonen och sjönk ner lite till i Cecilias famn när Felix lämnade rummet för att gå och lägga sig igen. Hon lyfte upp mig i sängen och bäddade ner mig, jag log tacksamt mot henne i brist på ord som jag faktiskt kunde uttala. Jag drog ner ärmarna på min långärmade tröja över mina händer då jag frös lite och Cecilia gick försiktigt ut ur rummet igen.

När jag vaknade på morgonen hade rummet svagt lysts upp från springor gardinerna inte täckte och jag vred trött på mig. Jag hade en otrolig huvudvärk som gjorde att jag inte lyckades somna igen och jag suckade för mig själv innan jag trött hävde mig upp från sängen. Jag klampade skakigt ner till köket där Cecilia satt, hon såg sliten ut och hade en kaffekopp i handen. Hon sken upp lite när hon såg mig och jag log tillbaka.
"Händer det ofta?" Frågade hon, hennes leende försvann snabbt och jag kollade oförstående på henne. "Anfallen?" La hon till för att få mig att förstå och jag nickade försiktigt. Minst en gång i veckan.

Cecilia skakade lätt på huvudet och kollade sedan på mig med ett ännu större leende fastklistrad i ansiktet
"Om en vecka börjar skolan", sa hon och höjde lätt på ena ögonbrynet. Ett flin prydde min läppar och jag nickade för att visa henne att jag förstod. Jag gick med osäkra steg mot henne innan jag drog ut stolen bredvid henne och satte mig ner. Jag gäspade på grund av sömnlösheten innan sjönk ner med huvudet mot bordet och Cecilia skrattade lätt. Jag tog tag i en hårslinga och inspekterade de slitna topparna. Uttråkat suckade jag medan jag reste mig upp från vart jag satt och sköt undan stolen med ett ljudligt skrap mot det kala golvet. Jag ursäktade mig med en liten nick och rörde mig sedan upp mot badrummet för att duscha.

När jag klev ur ur duschen var jag snabb med att dra på mig kläder igen och jag ställde mig framför spegeln över handfatet. Håret var inlindat i en handduk och jag torkade det slarvigt innan jag släppte ut det och lät det falla till axlarna. Det hade lockats lätt av vattnet men var forfarande blött. Jag tog tag i en borste och drog den genom håret några gånger tills det var uträtt innan jag låste upp badrumsdörren och osäkert tog mig in till mitt rum.

"Oj, jag letade efter dig", sa Felix som av någon anledning befann sig i mitt rum. Jag kollade förvirrat på honom och försökte med kroppsspråket få honom att förklara genom att vinka lite med handen.
"Jo-", började han och jag bet mig i läppen i väntan på att han skulle fortsätta. "Hur gick det?" Frågade han sedan och det slog mig att han faktiskt också hade befunnit sig i rummet då jag fått ett anfall. Jag ryckte lätt på axlarna för att få honom att förstå att jag var okej nu. Det blöta håret klibbade lätt mot kinderna, men det var inget som störde mig. Däremot faktumet att jag ändast var iklädd en lite för stor långärmad tröja framför honom gjorde mig aningen generad, speciellt med tanke på att hans blick tydligt var fäst mot kanten där tröjan slutade, ungefär i mitten på låren. Jag vred besvärat på mig och hans blick mötte min.

Han lämnade snabbt rummet när han fått höra vad han ville och jag pustade lättat ut när hans gestalt försvann ut genom dörren. Mina ben vek sig och en hemsk smärta ilade igenom hela kroppen så jag fick kravla över till sängen där jag hävde mig upp. Jag drog upp telefonen och la mig tillrätta. Massa hat hade landat i telefonen, men denna gången på Felix bilder.

Hur orkar du med henne?

Jag förstår varför du kallade henne psykfall, hon är ett.

Jag hade inte klarat mig en dag i din sits Felix..

Jag var taggad i varje liten kommentar och för varje liten mening jag läste var det som att någon tog en liten, tunn nål och tryckte den rakt i hjärtat. Inte tillräckligt stor för att jag skulle gå sönder på direkten, men tillräckligt stor för att jag en dag skulle det. Gå sönder.

-
A/N:
Vår tysklärare (valde spanska) har oss i svenska nu och han är rätt så läskig.. Dock for vi skriva här på wattpad och det är ju najs.
- Tyra