Psykfall | o.r

F E M

"Hej", Sa jag till Cecilia som förvånat spärrade upp ögonen, jag hade faktiskt förväntat mig att Felix hade berättat. Min röst var darrig och skar sig då och då, men jag använde den mer än gärna. Jag lyfte mina händer och tryckte dem mot den svala vindrutan. Jag kollade fascinerat ut ur rutan rakt fram, jag hade aldrig fått sitta i framsätet innan.
"Det värkar gå bra för dig", sa Cecilia glatt och sneglade mot mig medan hon körde.

"Men du-", Cecilia lät allvarlig och lite fundersam i rösten, jag riktade min blick mot henne för att få henne att förstå att jag lyssnade. "Vill du gå i skolan? Jag tänkte att sommarlovet är ju snart slut och jag tror att det skulle vara bra för dig", hennes ord lät så bekväma, som om det inte vore något speciellt. Jag nickade stort åt henne. Min förra mamma hade dragit med mig till 'mötet' om skolan, men hon hade 'glömt' min skrivplatta och när mannen bakom skrivbordet frågade om jag ville låna ett block hade hon sagt att 'vi inte ville vara till besvär' så jag hade inte haft en chans att delta i samtalet och när det var över var det bestämt att jag inte skulle få gå i skolan.

Jag hoppade ansträngt ut ur den silvriga bilen och styrde mina steg mot Cecilia som stod och betalade parkeringen borta vid en automat. På darriga ben kom jag fram till henne och hon log innan hon tog mig i armkrok och hjälpte mig mot den stora livsmedelsaffären. Jag kände hur jag fick blickar, hatiska blickar, men jag brydde mig inte om dem utan höll blicken fast vid mina fötter för att inte ramla.

Cecilia suckade högt och hennes steg klapprade mot det hårda golvet när hon inte hittade vad hon letade efter. Jag hade tagit plats på en liten pall som ovanligtvis nog stod vid hyllorna.

När hon kom fram till mig igen var hennes kundvagn full och hon log lite extra.
"Jag tror vi är klara här", sa hon med en aningen trött röst och jag log mot henne innan jag snubblade efter henne med blicken djupt fäst vid vart jag gick. Hon närmade sig kassan och jag ställde mig tätt bakom henne i kön. Jag såg hur kassörskan som var en tjej bara några år äldre än mig stirrade konstig på mig. Jag måste vara jävla ful som drog till mig så mycket uppmärksamhet. Jag hörde hur Cecilia suckade och sen spände blicken i henne. Kassörskan skakade lite nätt på huvudet och kollade inte på mig mer alls efter det.

"Att folk kan vara så oförskämda!" Grymtade Cecilia irriterat när vi båda satt placerade i bilen igen. Jag skakade lätt på huvudet för att få henne att förstå att jag höll med henne och hon log medlidande mot mig.

----
Min blick flackade osäkert mellan handtaget på bildörren och Cecilias hand efter att hon erbjudit sig att hjälpa mig. Hon bar en tung kasse med varorna vi hade köpt och jag ville inte vara till besvär, dock såg hennes hand mycket mer pålitlig ut än bildörrens kalla handtag. Jag tog Cecilias hand och med hennes hjälp steg jag ut ur bilen och slängde igen dörren efter mig. Hon log mot mig när vi med osäkra steg rörde oss mot huset.

Klumpigt klampade jag av mig skorna och kollade sedan upp för att möta Cecilias aningen bekymrade min.
"Jag måste iväg på en jobbgrej om en timme, men jag antar att du kan följa med?" Hon sträckte fram sin hand när hon yttrade orden och när jag tog den ledde hon mig långsamt ut mot köket.
"Mamma du kan ju åka själv och så passar jag Natalie", Felix stämma överraskade mig och jag kollade förvånat upp mot killen som gick efter oss. "Tror du jag lämnar henne själv med dig?" Muttrade Cecilia och kollade skeptiskt mot hennes son. Han suckade högt och himlade med ögonen åt henne.

"Jag lovar att inte lämna henne ensam igen", Sa han. Cecilia kollade fundersamt på honom, men gav sen med sig med en suck. "Bäst för dig", sa hon innan hon började packa ur varorna från påsen.

----
Cecilia kollade osäkert på mig där hon stod i sina ytterkläder och det såg ut som om hon egentligen ville dra med mig men hon visste att hon behövde lära sig att lita på sin son, I alla fall få honom att tro att hon litar på honom.
"Hej då", sa hon tillslut och jag vinkade åt henne när hon långsamt stängde dörren efter sig.

Jag gick med vissa svårigheter in till vardagsrummet. Jag tog stöd med båda mina händer när jag långsamt satte mig mer i soffan och jag placerade armbågen på armstödet för att sedan luta hakan i handen.
Jag tog tag i en hårtess och började fläta den lite slarvigt mest för att jag var uttråkad. En suck lämnade mina läppar när jag insåg att min telefon inte låg i närheten och jag hävde mig upp på två ben.

Med försiktiga och ostadiga steg rörde jag mig framåt mot trappan och jag såg hur Felix stod och iakttog mig en bit bort. Jag gick långsamt upp för trappan, ett steg i taget, för att inte trilla och när jag väl kom upp log jag triumferade. Jag la min hand mot det iskalla handtaget och tryckte ner det för att sedan putta upp den lätta dörren. Min blick gled omkring i rummet och tillslut hittade jag föremålet jag letade efter. Jag grabbade tag i telefonen och slängde mig ner på sängen.

En liten notis som glidit in från instagram fångade min uppmärksamhet och jag kände hur en rynka bildades mellan ögonbrynen när jag insåg vem det var som börjat följa mig. Jag klickade mig in på Omars profil och följde tillbaka innan jag sökte upp 'felixsandman' och började följa honom också, inte för att han hade börjat följa mig dock. Jag hittade även de två Oscarnas profiler med viss svårighet och jag började följa de också.

-

A/n
Kanske inte det mest händelserika kapitlet, men mer kommer! ;D

Btw så var jag och klippte mig precis. Gick från att ha väldigt långt hår till lite mindre långt hår </3
- Tyra