Jag kan ge upp allt om du bara ber mig - Noel Flike

62 - Vega

Torsdag 28 mars 2019
Stämningen mellan mig och Adam blev aldrig stel. Precis som jag sa till Albin redan från början. Jag visste att min och Adams relation inte skulle förstöras på grund av det här.

Jag har fortsatt att bo hos honom. Lägenheten i Stockholm tömdes för längesen. Ett par har redan flyttat in. Jag träffade dem aldrig. Jag gav bara nycklarna till mäklaren och skrev på några papper. Sedan var allt klart.

Det är omöjligt att missa att killarna ska släppa en låt inatt. 00:00. Efter en lång tids förhandlande med mig själv kommer jag fram till att jag ska stanna uppe och lyssna på den. Jag vill höra hans röst igen. Noels röst. Jag har nästan glömt hur han låter.

Efter samtalet med Elle utanför push för tre veckor sen känns saker bättre, men samtidigt mer förvirrande. Samtalet gav mig hopp. En gnutta hopp i alla fall. Men jag vet inte hur jag ska ta det hon sa. Om jag ska ta det bokstavligt eller inte. Om hon verkligen vet att han känner så eller om hon bara sa så för att få mig att må bättre.

"Ska du inte gå och lägga dig? Du ska göra viktiga saker imorgon." Frågar Adam som precis kommit ut från badrummet. Han ser riktigt trött ut. Jag hade nästan glömt att det är imorgon jag ska skriva på alla papper för lägenheten jag har hittat. Alldeles vid Landala torg. Det är ett bra läge. En av de lägenheterna jag bestämde skulle vara min första när jag var yngre. Men det känns fel.

"Snart." Svarar jag och ler mot honom. Jag är tvungen att höra låten. Det är bara en minut kvar nu. Han nickar.

"Är du säker på att du sover gött där?" Frågar han. Han har ställt samma fråga varje dag sedan jag började sova i soffan. Jag skrattar och nickar.

"Ja då. Soffan är jätteskön." Svarar jag. Han gäspar.

"Om du säger det så. Godnatt, Vega. Sov så gott." Säger han.

"Detsamma." Svarar jag med ett leende. Så fort han försvinner in i sovrummet skyndar jag i med hörlurarna. Jag trycker på Spotify och söker på Hov1. Där. "Vindar på Mars". Det är en fin titel. Jag sätter på låten och låter musiken strömma ut ur hörlurarna.

Okej, all right, det här är din låt
Vi knyter burkar efter kvällens sista pendeltåg
Så många nätter jag har funnit mig i ditt kvarter
Många kanske nu, ännu fler är aldrig mer
Har du hört om en vind som väcker kärlek?
För jag kan vänta på dig, nu e' jag säker
Kan få himlavalv att öppna sig och suddas ut
Så regnet vid vårt fönster blir till bakgrundsljud
Himmelen stängde nog för en timme sen
Och jag kan ge upp allt om du ba' ber mig
Följer din siluett, går med mig överallt
Och varje dörr jag snubblat in i bär ditt efternamn
Så, okej, all right, ser vad du väntar på
Jag sitter ensam på Mars, har gjort i flera år
De måste hoppas på oss, jag låter tiden gå
Har tappat rösten men du hör mig ändå

Jag brister ut i gråt. Bara av att få höra hans röst fäller jag de första tårarna. Resten kommer när jag tar in texten. Jag vill skrika. Blanda gråten med höga skrik. Efter ett tag plingar det till i mobilen.

Noel, 00:21
Jag kan ge upp allt om du bara ber mig

Jag fryser till. Äntligen har jag ett svar på frågan jag har tänkt på så länge. Jag vet vad jag ska göra nu. Det finns inget annat. Jag vet vad jag måste göra nu.