Jag kan ge upp allt om du bara ber mig - Noel Flike

17 - Vega

Torsdag 12 juli 2018

Flashback till 20 juli 2010
"Jo, jag lovar er att han är på riktigt!" Säger jag till Albin, Noah, Adam och Hugo som jag har försökt övertala i en timme nu att Noel faktiskt existerar. Adam kollar skeptiskt på mig.

"Och han kysste dig igår?" Frågar han.

"Ja. Precis innan pappa kom." Svarar jag. Hugo skrattar.

"Aldrig." Säger han. Jag blänger surt på honom.

"Jag kan visa er en bild på oss två om ni inte tror mig." Säger jag.

"Ja, gärna!" Säger Noah överdrivet glatt. Jag går snabbt in på bilder och trycker på den bästa bilden på oss två. Det är en bild på oss efter att vi hade badat. Noel kisar mot solen på bilden. Han är riktigt vacker där med blött hår. Killarna brister ut i skratt.

"Absolut att han finns. Men aldrig att ni var mer än vänner." Säger Hugo.

"Kom, vi kör FIFA nu." Säger Noah och killarna följer efter honom. Albin sitter kvar med mig.

"Du tror väl mig i all fall?" Frågar jag. Han ler medlidande mot mig.

"Sorry, Vega. Du har ju en tendens att krydda på sanningen lite." Säger han och går mot soffan där de andra sitter.

29 augusti 2010
"Om han nu är på riktigt kan du väl ringa honom?" Föreslår Elsa med den där dryga tonen som bara hon har. Fan att killarna skulle hamna i samma klass men inte jag. Istället hamnade jag med Elsa och hennes bitchiga vänner.

"Kan jag väl." Svarar jag och trycker på Noels nummer för att ringa. Direkt avbryts samtalet. Jag kollar chockat på telefonen medan Alva, Elsa och Olivia hånskrattar åt mig.

"Om han nu finns så verkar han ju inte direkt vara så sugen på att prata med dig." Säger Olivia. Jag biter mig hårt i kinden.

"Han har säkert lektion. Ni är bara avundsjuka för att jag har en pojkvän som älskar mig medan ni inte har någon annan än er själva." Svarar jag. Noel var aldrig min pojkvän. Faktum är att han inte ens har hört av sig en enda gång sedan jag stack från Stockholm. Tjejerna skrattar igen.

"Bara sluta ljug, Vega. Då kommer du få vänner." Säger Elsa.

"Det är ju hans tröja jag har på mig. Varför kan ni inte bara tro mig?" Säger jag och försöker låta självsäker. Jag är bra på det. Att låtsas vara självsäker. Jag är även bra på att ljuga.

"Du är tragiskt." Säger Alva. Skrattandes går tjejerna ifrån mig.

Jag har ljugit om allt möjligt den här första veckan på högstadiet. Allt för att lyckas få en tjejvän. Det visar sig att det visst är omöjligt. Det spelar ingen roll hur många killvänner jag har, allt jag vill ha är bara en, åtminstone en, tjejvän.

Jag lägger mig i sängen så fort jag kommer hem, precis som alla andra dagar nu. Jag ligger med mobilen bredvid mig och väntar på att han ska ringa. Han kanske bara har glömt av det tidigare? Nu har jag ju ändå ringt honom idag så han kanske ringer upp?

Timmarna går och när klockan slår över till ett på natten ger jag upp. Jag blockerar hans nummer och raderar alla våra bilder. Jag bryr mig inte om honom längre. Jag bryr mig inte om någon alls. Killar suger.

Tillbaks till 12 juli 2018
"Vega." Säger Noel och puttar löst på mig i sängen. Jag vaknar sakta och gnuggar mig i ögonen innan jag öppnar dem. Noel flinar. "Du pratar i sömnen. Vet du det?" Frågar han. Jag kastar en kudde i hans ansikte. Han skrattar.