Jag kan ge upp allt om du bara ber mig - Noel Flike

11 - Vega

Onsdag 4 juli 2018
Jag vaknar av att alarmet ringer för tredje gången den här morgonen. Trött försöker jag stänga av det men mobilen ramlar bara ner på golvet istället. Med ett högt stön reser jag mig ur sängen, tar upp mobilen och stänger av det där jävla alarmet. Nu när jag redan är uppe kan jag ju lika gärna ta en dusch.

Jag ska stå utanför Noels port vid 9 så att vi sedan, tillsammans, kan ta oss till turnébussen där vi ska möta upp de andra.

Väskan orkade jag inte packa igår, men eftersom att jag bara tänker ha mjukis på mig idag och gå osminkad så finns det tid för både det och frukost.

Noel står redan utanför och väntar på mig när jag kommer ut. Vi möts i en kram, sedan går vi ner till garaget och sätter oss i hans bil.

"Tänkte bara stanna vid 7-Eleven och köpa frukost. Vill du ha något?" Frågar han.

"Cigg." Svarar jag.

"Winston röda, eller?" Frågar han.

"Långa." Säger jag med ett snabbt leende. Han nickar och går ut ur bilen.

Efter ett kort besök inne i affären är han tillbaks och vi fortsätter åka. Till slut parkerar han bilen på en stor, ganska så tom, parkering. Vi kliver ut och går fram till de andra som står utanför bussen och pratar.

"Tja." Säger Ludwig och kramar mig. När vi går på bussen lägger Dante sin arm över mina axlar.

"Hörde att du ska vara med alla fyra dagar. Är du taggad?" Frågar han. Jag skrattar.

"Jag är trött." Svarar jag.

Vi lyssnar på musik, sjunger och skrattar hela första timmen av resan. Jag och Noel sitter bredvid varandra i en av sofforna och till slut somnar jag med huvudet mot hans axel.

———

Vi kom fram för flera timmar sedan och fick våra hotellrum. De måste ha fixat något till mig i sista sekund. Vi sitter nu i Axel och Dantes hotellrum. Killarna är taggade och jag har fått lite mer energi nu.

"Jag tror inte ens att jag har varit i Örebro tidigare." Säger Dante.

"Nej, vem fan har det?" Skrattar Valter.

"Jag har fan varit här. Jag och Adam stack hit när vi var 14." Svarar jag och skrattar. Killarna ger mig konstiga blickar.

"Vad fan gjorde ni här då?" Frågar Noel.

"Det var riktigt oklart. Vi ville typ sticka från allt bara så vi åkte hit av alla platser." Svarar jag. Killarna skrattar.

"Då bodde du ju i Göteborg! Det är ju skit långt!" Säger Axel.

"Jag tror det var hela meningen, Axel." Skrattar Noel.

"Riktiga rebeller." Säger Dante med ett skratt. Jag skrattar också.

"Ja, verkligen." Svarar jag.

"Ey, jag vill fan också göra något sånt någon gång!" Säger Ludwig. Alla kollar på honom innan vi brister ut i skratt.

"Det är väl bara att åka?" Frågar jag.

"Ja, men liksom bara sticka från allt utan att säga till någon." Förklarar han.

"Så jävla dramatisk." Skrattar Valter fram.

"Det är okej, Ludde. Jag och Adam var också det när vi stack." Säger jag och alla skrattar mer.