Jag kan ge upp allt om du bara ber mig - Noel Flike

49 - Noel

Torsdag 10 januari 2019
Jag vill bara veta hur hon har det. Det är det enda jag kan tänka på. Hon verkade helt okej när vi avslutade allting. Hon såg inte ens lite ledsen ut. Det var som om hon inte brydde sig ett dugg. Hon var så kall den kvällen.

När hon frågade när jag skulle dra hem trots att vi redan bestämt innan att jag skulle sova hos henne. Och när hon sa att hon inte älskade mig. Hon hade inte visat någon som helst känsla. Och där stod jag med tårarna millimetrar från att forsa nerför mina kinder.

Så fort jag kom hem och stängde ytterdörren bakom mig bröt jag ihop. Jag satte mig på hallgolvet och lät tårarna forsa nerför mina kinder. Mitt hjärta krossades verkligen där. Och jag tror aldrig att det kan bli helt igen. I alla fall inte utan henne.

Allt är så konstigt här nu. Stockholm känns gråare och tommare. Bortsett från det inbillar jag mig att jag ser henne på varje jävla grå perrong. Jag kan se henne stå där på andra sidan spåret, men när tunnelbanan åker förbi är hon borta. Jag kan även se henne sitta i en av vagnarna som snabbt susar förbi mig. Men jag vet alltid att det inte är hon jag ser. Ludde berättade att hon har varit i Göteborg sedan allt hände. Men för en millisekund tror jag verkligen att det är hon. Varje jävla gång.

Jag blev medtvingad på den här festen. Det är hos någon av Dantes kompisar. Vilmer heter han. Helt ärligt vill jag verkligen inte dit. Allt jag vill är bara att ligga hemma i lägenheten, precis som jag har gjort alla andra dagar. Men det är just därför killarna tvingade med mig. De sa att jag har legat hemma och deppat för mycket nu. Att det är dags för mig att gå ut och att den här festen är precis det jag behöver. Dessutom är det ju Dantes födelsedag. Men det enda jag behöver är henne. Vega.

Jag joggar uppför trapporna. Fjärde våningen hade Ludde sagt. Jag kommer upp på våning fyra. Det finns två dörrar. Ludwig sa att det är den till vänster. Jag går mot dörren och läser på namnbrickan. "V. Lind". Mitt hjärta hoppar över ett slag. Vega Lind. Men jag påminner mig själv snabbt att killen som har festen heter Vilmer och att Lind är ett vanligt efternamn. Dessutom bor Vega på andra sidan stan. Med en suck öppnar jag dörren. Hallen är full av skor och jackor och det hörs höga skrik och skratt inifrån lägenheten. Med ännu en suck tar jag av mig skorna och jackan, och rör mig till vardagsrummet.

"Fan vad fett att du kom!" Ropar Ludde när han får syn på mig och kramar mig. Jag ger honom ett påklistrat leende. "Kom, det är någon du måste träffa! Någon du inte har träffat på ett tag nu." Säger han och drar med mig längre in i lägenheten.