/Linas perspektiv\
Jag vaknade ännu en gång av att alarmet ekade i huvudet på mig, men denna gången var anorlunda för denna dagen skulle jag och Marcus åka till skolan tillsammans.
Jag puttar på Marcus och han vaknar med ett ryck. Han sätter sig upp och kysser mig, alltid en lika underbar känsla.
Vi tar på oss alla kläder och sedan går vi ner och gör frukost. Jag gjorde Yoghurt och Macka med mjölk. Marcus gjorde macka med vatten.
Efter att vi suttit där cirka 10 minuter så kommer Martinus och Alma nergåendes för trapporna, dem kommer in i köket, dem verkar anfådda.
- Igen?
Säger jag. (Lina)
Martinus och Almas blick fastnar på mig, som on dem vill säga "Så tydligt?" men det är klart jag märker det på Alma, hon beter sig aldrig såhär, hon är aldrig så tyst hon har blivit konstig med Martinus.
Utan att få något svar ger jag upp, vi gick och tog på oss kläder och sedan drog vi er till busstationen.
Vid busstationen stod det en massor av fans till Marcus & Martinus, jag hade nästan glömt av att det var Marcus Gunnarsen jag var tillsammans med så jag blev svartsjuk på tjejerna som tar kort med honom.
När vi är klara med att ta alla kort med fansen så kommer bussen, äntligen.
"Pustade jag"
Martinus, Alma, Lina och jag gick på bussen vi satte oss hyfsat långt bak som jag alltid brukar göra när jag åker buss. Om man sitter längst fram i bussarna så tycker jag att man känner sig kontrollerad, jag vet inte av vad.
Vi gick av bussen och där stod mobbar gänget, det var som den visste vart vi var hela tiden, detta var så irriterande varför tar det aldrig slut, varför ska dem bara hålla på emot oss?
Vi gick emot dem och gick förbi dem utan att dem gjorde någonting, när vi kom fram till dörren så känner jag bara ett tag i nacken och sedan blir allt mörkt.
~
Hoppas ni gillade denna delen, liten kort men alltid bättre än ingenting alls ❤💎