Det har gått en vecka sedan dejten med Felix. Vi har snackat i lur och skickat sms till varann hela veckan och har även träffats några gånger. Han är riktigt trevlig och snäll. Inte alls så som Jennifer har beskrivit honom. Men jag är osäker på hur vi står. Om vi är tillsammans eller om vi fortfarande är vänner. Vi har kysst 3 gånger tror jag. Om inte den gången på festen räknas som hångel.
Idag ska vi träffas igen. Han ska hämta upp mig här och sen ska vi vidare in till stan. Han ville att vi skulle träffas hos mig och se typ en film eller något för att det är inte världens finaste väder ute. Men man ska inte heller ha för stora förhoppningar när man bor i Sverige.
Men jag sa att jag behövde ha jeans och typ en tjock tröja så att jag behövde in till stan. Han var osäker först men sen sa jag att vi kunde gå på bio senare. På filmen Trainwreck eller på mission impossible - Rouge Nation och då gick han med på det.
Håret har jag precis plattat så att det ligger längs ryggen och längs axlarna. Det går nästan till midjan. Jag tar sedan lite av över överhåret och drar det bakåt och sätter fast med ett blont näst intill genomskinligt gummiband litet nästan gjort av plast. Några få hårslingor drar jag fram så att det ligger längs kinder och öron.
Outfit idag fick bli ett par blåa jeans med slitningar vid knän och lår. Tröja fick bli en vit V-ringad t-shirt son var halvt genomsinlig. Väska tog jag ingen för att jag hade ett fodral till mobilen där jag fick plats med alla kort.
Med detta gjort går jag ut ifrån mitt rum med raska steg. Ner för trappan och in i köket där det är folk tomt och nu när jag tänker efter har jag inte hört någon på hela morgonen.
En vit lapp ligger på kökbordet. Jag plockar upp den och börjar läsa.
" Hej Gumman!
Pappa och jag stack iväg tidigt till jobbet idag. Det fanns mycket att göra. Isaac kom inte hem igår efter att han gått ut. Han skrev något om att han sov hos en kompis. Mat till lunch finns i kylen. Vi kommer förmodlingen hem rätt sent. Isåfall kommer vi ses imorgon
Puss älskar dig // Mamma"
Jag är inte ett dig förvånad. Kan inte fatta hur folk kan hata mig och tro att jag är bortskämd och bara bryr mig om pengar och att jag har ett sånt perfekt liv. Men jag skiter fullständigt i ifall vi har pengar. Vi kan vara fattiga och ha det tufft vilket inte hade varit så kul men jag skulle ge upp allt ifall det skulle få mina föräldrar att bry sig om mig. Att kunna säga sånna här saker vid en middag som vi inte ens har för att de jobbar alltid sent. Säga det innan man går och lägger sig. Inte nämna det genom ett jävla papper som man hittar när man vaknar och redan har gått runt huset typ åtta varv för att hitta alla när det inte ens är hemma. Jah skulle ge upp allt om det verkligen fick mina föräldrar att verkligen älska mig. Det är lätt att skriva de tre orden på papper. De tre orden som ska betyda mer en den dyraste diamanten på planeten.
Min bror har alltid varit deras favorit. Dom går på hans matcher, frågat vart han är ifall han inte kommer hem, frågar hur det går i skolan, om han träffat någon ny, hur det är med hans vänner, pratar med hans tränar för att kolla hur det går för honom i tennisen, äta lunch. Av dessa saker som jag räknat upp har inte mina föräldrar gjort med mig.
Ingen har frågat hur det går i skolan, om jag har några vänner i skolan, det pratar inte med min tränar, kommer aldrig på min uppvisningar och matcher, äter aldrig lunch med mig, ifall jag inte kommer hem så får jag inget sms som frågar vart jag är och om ifall jag kommer hem. Så människor mitt liv är inte perfekt.
Jag skrynklar ihop lappen och slänger dem aggressivt ner i soptunnan. Smäller igen skåps dörren och ställer mig lutad över disk bänken. Den lilla kniven som står i hållaren lockar mig.
Jag skulle kunna ta kniven och göra slut på mitt liv här och nu. Ingen skulle bry sig ändå. Mamma och pappa skulle inte göra det i varje fall. Jag har inga vänner som skulle bry sig. Jennifer vet jag inte hon kan ju spela med mig. Jag menar henne förre detta vänner är ju Saga och Daniella. Felix kanske också bara kör ett spel. Han är ju ändå en player enligt alla.
*****Felix perspektiv*****
Med långa kliv går jag emot min moppe som jag nu ska använda till att ta mig till Isabelle. Hon som får mig att få fjärilar i magen bara av att titta på mig. Hon så får mig att skratta och le större en någonsin när hon själv ler. Hennes leende är bland det finaste jag har sett i alla de 16 åren jag har levt på denna jord.
Hjälmen är redan på huvudet. Så jag sätter mig på moppen. Drar upp stödet. Sätter i nyckeln i nyckelhålet vrider om och den startar. Jag rullar ut ifrån uppfarten och gasar sedan iväg.
Isabelle. Jag ler bara av att tänka på henne. Hon är hon. Hon är bara hon och hon är väldigt bra på att vara hon. Varför hata henne. Hon är inte bortskämd. Hon är unik och dem mest omtänksamma personen jag har träffat. jag tror jag har börjat falla för henne.
Efter tio minuter är jag framme och har även parkerat moppen. Tagit av mig hjälmen och hängt den på styret.
Jag börjar gå mot ytterdörren och ska precis knacka när jag hör ett väldigt högt flämtande blandat med skrik hörs inne ifrån som låter exakt som Isabelles.
Jag sliter snabbt upp dörren och smäller igen den bakom mig. Jag kollar med stressade ögon runt i huset om vart ljudet kan kommit ifrån. Jag sliter av mig jackan och kastar av mig min skor.
Jag springer in i tv - rummet men ingen är där. Jag ser sedan en öppning som jag vet leder in till köket. Av att har varit med Isaac en gång i tiden.
Jag springer det fortaste jag kan mot öppningen. När jag kommer in ser jag något jag absolut inte vill se. Isabelle med en blodig arm.
Jag inprincip kastar mig ner på golvet framför henne. Kniven hon håller i som högra hand tar jag snabbt och lägger på bordet bakom mig.
Jag sliter sedan av mig min vita t-shirt jag har på mig så att jag nu sitter shirtless. Men jag börjar vrida den runt hennes arm som ett försök att stoppa blodet som forsar ur hennes arm. Hon är väldigt svag.
Jag kollar upp på henne och rakt in i hennes ögon. Jag lägger min högra hand mot hennes kind.
- Det kommer bli bra, bara fortsätt vara vaken, okej babe, håll dig vaken, släpp inte din blick ifrån mig okej, babe, okej? Säger jag stressat och oroligt.
- O..ok..okej, säger hon.
- Okej? Bra jag kommer att ringa ambulansen okej
Jag fiskar upp mobilen ur mig ficka och slår in 112 det går fram två signaler innan någon svarar
- detta är 112 vad är din nödsituation?svarar en tant
- Hej mitt namn är Felix, Felix Sandman och jag sitte här med min flickvän som precis skurit sig själv med en kniv. Hon är väldigt svag, säger jag till tanten i telefonen.
- Okej, vart är adressen så skickar jag en ambulans direkt.
- Okej Der är D************ 12
- Okej tack så mycket, en ambulans är nu på väg.
- Underbart tack så mycket
Jag lägger på utan att har hört något svar utav tanten i telefon.
- Hey Hey, Babe håll dig vaken okej, du lovade okej.
- O..okej, Men F..Felix
- Ja?
- Det är n..något jag behöv..er berät..ta, ja..ja..jag lider a..a..v de... De... Depression.
Jag blir chockad och det känns som jag får det svårt att andas. Isabelle lider av depression. Det är ju helt otroligt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner att min tårkanal börjar fyllas med tårar. Hon lider av depression.
Jag hör sirener börjar närma sig och det tar ett ögonblick innan de är inne i huset och inne i köket.
De sätter en mask över mun och näsa som gör att hon får syre. De ställer frågor till henne om hon är okej och vad det är för år och så vidare.
En utav ambulanspersonalen drar undan mig och börjar fråga en massa frågor om hur detta gick till och när jag anlände till platsen, ifall jag var någon i hennes släkt eller något o.s.v
De lyfter upp Isabelle på båren eller sängen. Hon sträcker då ut sin hand och tittar rakt in i mina ögon. Jag tar mig förbi mannen som fråga mig en massa frågor och går fram till Isabelle.
Tar ett stadigt grepp om hennes hand. Pussar henne sedan på pannan och fortsätter kolla in i hennes ögon.
Ambulanspersonalen börjar gå ut med rask takt ifrån huset och jag gör allt jag kan för att hänga med och för att inte släppa taget om Isabelles hand.
Vi kommer ut utanför och det sätter fast sängen i ambulansen och skjuter in den. Jag hoppar även själv in tillsammans med en av ambulanspersonalen.
Jag sätter mig så att jag sitter bredvid Isabelles huvud och en liten bit av hennes överkropp. Jag håller fortfarande ett hårt grepp om hennes hand och jag pussar den då och då.
- Felix? Säger Isabelle svagt och kollar upp på mig.
- Ja? Svarar jag och ler svagt. Lägger min andra hand på hennes panna och börjat smeka henne bakåt mot hennes hår.
- Älskar dig, säger hon och vänder sedan blicken mot personen som sitter bredvid mig som håller på att ta tester. Jag blir chockad men ändå varm inombords. Men samtidigt vet jag inte om det bara är tillfälligt men det är ingen idé att diskutera de nu.
- Älskar dig också, svarar jag och pussar henne på pannan.