Seriemördaren (ny)

4. De Nya (Eden)

Jag hänger av mig jackan och går långsamt mot engelskan. Var det inte idag som det skulle börja nya? Okej, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag ser ut över folkmassorna i korridoren. Varför gick jag ens på skolan idag? Alla skulle ju bara bry sig om de nya. Jag hade låga förväntningar, precis som med allt som har med livet att göra. Jag går in i klassrummet och ser Amaryllis sitta på en plats. Jag sätter mig på en plats ganska långt bak, tar upp mobilen och scrollar lite på insta. Jag vet inte varför jag ens är där. I den världen är alla perfekta, en motsats till den verkliga världen. Och alla som lägger upp selfies där är korta, smala och söta människor. En annan verklighet. Tunnhåriga Magister Docks kommer in i klassrummet. "Lägg undan mobilerna så vi kan börja jobba" säger han med sin långsamma äckliga röst. Det hörs många djupa suckar från klassrummet. Jag lägger min mobil i fickan på min hoodie, redo att ta upp den när läraren inte ser eller bryr sig om lektionen längre.

Det knackar på dörren. In kommer en kille och en tjej. Killen är lång med mörka ögon och blekt ansikte. Svart spretigt hår täcks av luvan på den svarta hoodien. Händerna är djupt nerkörda i fickorna på de svarta jeansen. Annars har han ett par svarta gympaskor. Tjejen är kort med välsminkat ansikte, svart topp och svarta jeans. Men hennes ögon är blåa och det vågiga håret är eldrött. De ser ut som såna som enkelt kan bli populära. Tjejen är typ allt som man ville att en tjej skulle vara. Kort, söt och antagligen populär också. Vi kommer nog aldrig bli vänner, eller ens prata med varandra. Jag gillar inte dem ett dugg. Jag gillar faktiskt inte så många, om man inte räknar med Charlie och Amaryllis. Men de här nya hatar jag extra mycket.

Läraren säger, "Det här är dom nya eleverna. Kan ni presentera er?"

"Jag heter Julian Frost och det här är Roxanne Cooper." Säger killen och pekar på sig själv och tjejen. "Varför kan hon inte presentera sig själv?" frågar Noah med dryg röst. Jag ler lite diskret och hoppas att ingen ser. De förtjänade det. Julian säger ingenting. Han bara stirrar uttryckslöst på klassen. Läraren säger "Nu ska ni i klassen presentera er." Alla presenterar sig, och när de kommer till mig så säger jag, "Ed. Nej, jag menar Eden Lovato" med uttråkad, smått irriterad röst. Efter en stund tar äntligen lektionen slut och det blir rast. Jag tar snabba steg ut mot korridoren medan jag smidigt tar upp mobilen ur fickan utan att bry mig om min omgivning.

________________________________________________________________________________________________________________________

Hej! Idag lägger vi ut Edens första perspektiv. Vad tycks om henne då? Hade ni en bra första advent? Vissa kapitel kommer bli längre än dom som kommit hittills. Det här är faktiskt ett ovanligt kapitel, dom kommer att bli längre. Tack för att du läste och hoppas du har en fortsatt bra dag, natt, kväll eller morgon =)

- Ord 446