Seriemördaren (ny)

10. Fan (Julian)

Jag ser kaoset som brutit ut. "Fan, fan" mumlar jag och börjar gå mot Roxanne med utsträckta armar. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte min kniv. Plötsligt kan jag inte röra mig. Jag försöker springa men det händer inget. Jag kan inte röra ögonen eller blunda.

Jag tvingas stirra på kaoset framför mig. Jag ser demonerna röra sig runt oss och attackera. Jag känner hugg i benen och armarna från demonernas käftar. När jag återfår rörelseförmågan kommer jag inte kunna göra någonting. Jag ser Roxanne springa fram till mig och slå demonerna medvetslösa.

Då ser jag min räddning. Jag ser tjejen som jag tror heter Amaryllis. Hon håller min kniv i handen!

Plötsligt är min kropp inte stel längre. Men något är fel. Jag faller ner på marken. Jag är fri men kan inte röra mig. Demonerna är som galna. De kastar sig över mig och hugger och sliter. Det gör fruktansvärt ont och jag känner blod överallt. Jag blinkar men ser bara blod.

Någon skriker. Tjejen med kniven står som fastfrusen, men sen kastar hon kniven mot demonerna som attackerar mig. Roxanne tar tag i kniven och börjar hugga demoner runt omkring sig. Plötsligt slutar huggen och jag känner läppar tryckas mot mina.

Jag lyfts upp från marken och bärs iväg. Sedan svimmar jag.

När jag vaknar ligger jag i en mjuk säng. Jag är bandagerad överallt och har bara kalsonger på mig. Jag öppnar fort ögonen för att se om någon ser mig. Det är ingen där. Men som tur är har jag ett tunt lakan över mig.

Jag känner igen rummet. Det är mitt rum! Dörren öppnas och mamma kommer in. Hon blir lättad när hon ser att jag är vaken. Hon springer fram och kramar om mig. Jag kramar tillbaka. Hårt.

När mamma gått för att säga till Roxanne tittar jag runt i rummet. Jag ser dagboken ligga på skrivbordet och jag plockar upp den. Den slås upp på första sidan. Ett dagboksinlägg skrivet av mig för 8 år sedan. Dagen jag fyllde 10. Jag börjar läsa.

Tisdag 23/9 2014

Hej lilla dagbok! Vad fin du är. Jag har aldrig sett något vackrare än dina svarta, glänsande pärmar. Eller, joo. Mammas havsgröna ögon är vackrare. Men sen kommer du! Visste du att jag fyller år idag? Jag är 10 nu! Det är stort. Nästa år när jag fyller 11 ska något bra hända mig. Något speciellt. I alla fall om man tror på Harry Potter. Hans födelsedagspresent när han fyllde 11 var att få reda på att han är en trollkarl. Min vet jag inte. Men jag fick dig nu! Visste du att jag har läst alla böckerna helt själv? Jag har gjort det om nätterna. Fröken säger att man får bättre ordförråd om man läser mycket. Därför ska jag göra det.

För jag vill ha stort ordförråd när jag blir vuxen. Då vill jag bli tv pratare. Du vet, en sån som berättar roliga skämt på teven. Då är det bra att kunna många ord!

Jag kommer tyvärr inte kunna skriva i dig så ofta. Jag kommer att ha fullt upp att läsa böcker. Har du något bra boktips? Det skulle jag behöva.

Jag ler åt texten. Tv pratare. Kul jobb. Tänk hur annorlunda allt hade varit då. Inga hatiska blickar, inga slagsmål, inga rektorsamtal. Allt hade varit bra. Jag hade bara varit en liten oskyldig pojke.

Jag lägger undan dagboken strax innan Roxanne springer in i rummet.

"Julian!" utbrister hon och kastar sig om min hals. "Jag är så ledsen."

Jag rycker till av smärta av den plötsliga beröringen.

"Aj!" säger jag och lossar hennes grepp.

"Oj, förlåt!" säger hon och hennes ögon fylls av tårar. "Jag kan..."

"Det är lugnt" säger jag och drar henne intill mig. Sedan kysser jag henne mjukt.

________________________________________________________________________________________________________________________

Hej och tack för att du läste. Ett tips om du vill veta mer om Julians bakgrund, är att läsa hans dagbok som du kan hitta hos @Ship_Ship_Ship_12323

Ses i nästa kapitel!

- 634