Seriemördaren (ny)

8. Kniven (Amaryllis)

Jag packade ihop mina saker och gick ut från klassrummet. Korridoren var full med personer, jag såg Charlie armbåga sig fram genom folkmassorna och ropa på Eden. De stod och pratade med varandra och jag gick fram till dem, "Hej!", sa jag. "Hej", sa Charlie glatt. "Hej", sa Eden trött. "Hur var dom nya?" frågade Charlie? "Dom är väl okej, men alltså wow! Dom måste vara det snyggaste paret på skolan", svarar jag och kastar en blick på Eden som nickar ointresserad. "Men hörni, ska ni göra något speciellt på rasten?" "Nej jag tror inte det, vad då då?", svarar Charlie, "Okej, kan ni följa med mig hem och hämta min mobil?" "Okej", sa Eden med trött och ointresserad röst." "Visst vi går på en gång så kommer vi inte sent till nästa lektion! " Sa Charlie hurtigt. "Bra, då drar vi", sa jag och vi tre gick mot dörren som ledde till den lilla skolgården.

Vi pratade om spanskaprovet som vi skulle göra en vecka senare samtidigt som vi gick mot mitt hus. Vi gick förbi fotbollsplanen och jag såg att den nya killen, Julian, spelade. Sen hörde vi ett skrik och jag såg att den nya tjejen hölls fast av en full man i 40 årsåldern. Jag sprang dit så fort jag kunde, men Julian var snabbare. Helt plötsligt stod mannen fasttryckt vid ett träd och Julian tog fram en kniv och satte den mot hans strupe. Jag flämtade till, och sen kom rektorn ut på skolgården och skrek "Julian Frost! Vad i helvete håller du på med!". Julian släppte inte mannen, men när rektorn tog ifrån kniven från Julian tog han Roxannes hand och sprang iväg mot skogen bredvid skolgården. Först då märkte jag alla som hade samlats runt platsen där det hände.

Bredvid mig stod Eden och Charlie. "Kom", sa jag till dem och började gå in mot skogen som Roxanne och Julian hade flytt till. Vi smög efter Roxanne och Julian, de stannade och vi gömde oss bakom några buskar och började lyssna på vad dem sa.

Jag hörde Julians viskande röst som sa, "Nu har re... ven. Vad sk... göra? Nu kan ja... te skydd... dig från d..." Jag hörde inte riktigt vad han sa men jag kunde gissa mig till vad han sa. Jag förstod vad jag var tvungen att göra. Jag var tvungen att använda min förmåga för att kunna få tillbaka kniven. Jag vet inte varför han behövde den, men jag förstod att den var viktig för honom och det kändes bara viktigt att jag hämtade den åt honom. "Hörni", viskade jag till Charlie och Eden, "Jag måste göra en sak, jag kommer tillbaka strax. Vänta här.", viskade jag och smög ut ur skogen.

Jag visste precis hur jag skulle göra det här, men jag hoppades bara att det skulle gå bra. Jag var inte så bra på att kontrollera min förmåga men jag skulle nog lyckas göra så rektorn gav mig kniven. Rektorn stod kvar på samma ställe som förut, fast nu pratade han i telefon. Jag fokuserade allt vad jag kunde på att rektorn skulle lägga på med den han pratade med, han gjorde det, nu måste han bara komma till mig och ge mig kniven. Han började gå mot mig, men ibland stannade han. Kom igen nu! Du måste koncentrera dig! Så Småningom kom han fram till mig och gav mig kniven, "Jackpot", mumlade jag för mig själv och tog kniven. Jag gjorde så att rektorn gick mot skolbyggnaden igen. Jag höll i kniven och tittade på den utforskande.

Handtaget var svart med mystiska symboler inristade. Dom föreställde vingar, ljus och blixtar. Det såg väldigt coolt ut. Bladet var format till en krokig spets och ett glänsande silverfärgat ljussken sköt ut från bladet när solen lyste på det. Det var något magiskt över kniven. Jag tyckte att kniven såg väldigt konstig ut. Jag började gå in i skogen igen.

________________________________________________________________________________________________________________________

Förlåt för vår lilla 3 månaders paus. Men vi har haft fullt upp med skola och sånt. Nu, är vi tillbaka och hoppas att ni fortfarande läser. Kommentera och rösta gärna.

- Ord 651