Väckarklockans ljud tjöt i mina öron. Jag tog upp min mobil och stängde av ljudet. Jag gäspade stort och satte mig upp i sängen. Min guldbruna cocker spaniel hoppade upp i sängen och la sig i mitt knä, "God morgon Coco", sa jag med hes röst. Jag myste med henne några minuter och sen gick jag upp för att klä på mig.
Efter en kort stund av velande valde jag en vit stickad tröja och ett par svarta jeans till. Någon knackade på min sovrumsdörr. "Kom in!", ropade jag medan jag satte på mig ett silvrigt halsband. Mamma kom in i rummet. Hon hade på sig en vit morgonrock och hennes bruna hår var uppsatt i en tofs. "God morgon Amaryllis, det finns frukost där nere. Jag måste skynda mig till jobbet, men vi ses ikväll", sa mamma mjukt men stressat "Okej. Har pappa åkt än?" "Ja", svarade hon och gick ut ur rummet. Jag gick ut till det öppna köket och satte mig vid det runda marmorbordet. Det stod uppdukat äggröra, te, bröd och smör på bordet. Samtidigt som jag började äta lite äggröra tittade jag på min laptop. Jag drack te till frukosten och dukade undan allt när jag var mätt. "Hejdå", ropade mamma och sprang stressat ut ur huset. Som vanligt. Coco kom utspringande från mitt rum och viftade på svansen "Hej sötis, nu ska jag gå till skolan". Jag tog min laptop och packade ner den i min ryggsäck.
Jag skyndade till hallen och tog på mig min svarta jacka och min lilla pastellrosa ryggsäck. När jag tittade ut genom fönstret såg jag att all snö äntligen hade smält. Jag blev glad och skyndade mig att låsa dörren. Min svarta damcykel stod parkerad utanför dörren och glänste i solen. Jag satte mig på den och började cykla mot skolan. En kall vind blåste genom mitt hår. Jag svängde och sen såg jag den ljusgråa byggnaden som var gymnasiet jag gick på. Jag parkerade cykeln i ett cykelställ utanför skolan. Efter det gick jag till mitt skåp och la in min väska, tog ut min engelskamapp och laptop för att sedan gå till engelskan. Jag väntade utanför engelskaklassrummet eftersom jag var tidig. Men då kom jag på att jag hade glömt min mobil hemma. Fan, jag måste cykla hem på rasten och hämta den.
________________________________________________________________________________________________________________________
Tack för att du läst andra delen av Seriemördaren (Amaryllis). Detta kapitel är också ganska kort. Jag har också tänkt att informera er om att vi kommer att lägga ut ett kapitel varje torsdag och ibland på måndagar också. Vi försöker fortfarande komma igång igen efter vår lilla paus men det går framåt. Som sagt, tack för att du läste och hoppas att du mår bra. Du är varmt välkommen att skriva vad du tyckte om kapitlet.
- Ord 387
CZYTASZ
Seriemördaren (ny)
ParanormalneNågra ungdomar går på en gymnasieskola, två nya elever börjar i klassen och samtidigt börjar det hända konstiga saker i den lilla staden. Varför försvinner så många av stadens invånare? Och varför har alla så många hemligheter? Demoner attackerar, d...
