Blodmåne

4. Meera

(Lyssnade mycket på "Fire escape" när jag skrev "Blodmåne".)

Måndag 13:e Augusti

Med en suck vrider jag av vattnet och kliver ur duschen. Mina bara fötter lämnar pölar efter sig över hallgolvet, men jag föredrar att lufttorka. Mindre kroppskontakt på det sättet.

Klockan närmar sig sex, lägenheten är tom. Conor borde vara hemma nu. Inte för att vi har planer, men han brukar höra av sig. Förhoppningsvis har han haft en ok dag i skrotverkstaden. I bästa fall har han inte mördat Hank Jameson.

Genom väggarna silar grannarnas skratt in till mig. Ett ungt par, båda två är vargskiftare. Vid den här tiden brukar de laga mat tillsammans. De verkar faktiskt göra det mesta tillsammans, i perfekt harmoni. Handen i handsken, pricken över i, inget grus i maskinen.

Jag huttrar till. Något är annorlunda, och inte bara i min vridna skalle. Nuförtiden känns lägenheten främmande, som om jag vore gäst i någon annans liv. Känslan har krupit på mig så sakta att jag först inte märkte skillnaden.

Bakom mig öppnas ytterdörren. Conors blickar är lätta smekningar över min nakna hud. Han fastnar nedanför korsryggen, och jag vänder mig runt i en långsam piruett.

- Fortsätt, säger han med ögonen på mina obefintliga bröst.

Jag snurrar vidare, tills jag står framför honom. Varsamt hejdar han mig med fingertopparna mot mina skuldror.

- Jag borde skölja av mig, vännen. Jag har flyttat skrot hela dagen.

- Spelar ingen roll.

Trots att jag går upp på tåspetsarna når inte mina läppar högre än hans nyckelben. Conor släpper ned ryggsäcken han bär över axeln, och drar in mig i en hård omfamning. Sot, olja, jord och gud vet vad mer smetas ut i fuktdropparna på min kropp.

- Lortvarg, viskar jag, och lyfter axlarna när han biter mig lätt under örat.

- Skyll dig själv. Jag varnade dig.

Han sveper upp mig i famnen, och jag lägger armarna om hans nacke. Långt, strävt hår faller över min överkropp. Jag tvinnar en mörk slinga mellan fingrarna.

- Gissa vad jag tänker på?

- Mitt nakna arsle?

- Du är så poetisk, stora killen. Kan du vara lite mer rak? Linda inte in något för min skull.

Han skrattar dämpat, och sätter ned mig för att slita tröjan över huvudet. Jag står kvar med kinden mot hans bröstkorg. Långsamma hjärtslag vibrerar mot min hud medan jag fumlar med hans bälte. Spännet kärvar, jag bryter nästan naglarna.

- Lite hjälp, tack.

Conor stryker tummen över mitt högra bröst.

- Hur har din dag varit?

- Helt ok, mumlar jag. Som vanligt, inget speciellt. Strunta i det.

Han ger mig en snabb kyss, och kliver ur jeansen. Hans hand glider upp längs mitt lår, men jag vrider mig hastigt undan. Conor stannar upp.

- Vad?

I hans röst ekar en bön jag inte vill kännas vid.

- Inget, säger jag med blicken någonstans i höjd med hans hjärta. Inget fel, allt är bra. Vill du ligga eller inte?

En ryckning av smärta skymtar förbi i hans ansikte.

- Jag läser inte dina tankar, säger han lågmält. Snälla, prata med mig. Jag kräver ingenting av dig.

- Låter som om du kräver en hel del, vargen.

Han suckar, och lutar huvudet bakåt för ett ögonblick.

- Ok. Du bestämmer. Vad vill du? Torrknulla på hallgolvet?

Det hettar i ansiktet, men jag lyckas pressa fram ett leende.

- Ge mig en sekund.

I sovrummet rotar jag fram en tub glidmedel. Jag blundar och kladdar ut eländet mellan benen, innan jag rusar tillbaka till hallen. Conor ser inte övertygad ut, men tack och lov säger han ingenting. Istället lyfter han upp mig med händerna under mina armar.

Jag lindar benen hårdare om honom, och flämtar till när han tränger in, sakta, överdrivet försiktigt. Den vaga oron i bakgrunden skingras för varje stöt, jag klamrar mig fast vid honom som vid en livboj.

Conors händer kramar mina höfter, jag lutar ansiktet mot hans axel. Vi rör oss tillsammans, tills han hejdar sig och ser mig i ögonen.

- Inte såhär. Var är kondomerna?

- Strunta i det.

Han trycker läpparna mot min panna i en mjuk kyss, innan han drar sig ur. Tonen är slutgiltig när han sänker ned mig till golvet.

- Ingen chans.

Jag vänder mig bort medan han letar i badrumsskåpet. Oväntat stiger tårarna i mina ögon. Till slut dyker han upp med en tom pappersförpackning i handen.

- Fan. Köpte inte du nyss?

En blick på mitt ansikte får honom att frysa på stället. Jag blinkar och blinkar, och skakar på huvudet åt hans outtalade tankar.

- Ingen fara. Ibland kommer det över mig, förlåt. Jag är så dum.

Conor slänger paketet på golvet och tar min hand.

- Inte dum, vännen, mumlar han. Du är inte ensam, det kommer över mig också.

Jag kniper ihop ögonen.

- Snälla. Säg ingenting.

Tystnaden jag bad om är det enda svar jag får.