Blodmåne

42. Conor

Fredag 9:e November

Bilfärden i Hanks rostiga van är insvept i hjärndimma. Jag halvligger i baksätet med händerna hårt om skallen. Tiden mäts i Hanks lågmälda nynnande, och intervallerna mellan gatlyktornas rödgula sken. Fan vet vart han kör. Jag bryr mig inte, så länge jag slipper möta flocken i natt. Inte förrän jag fått murarna på plats.

När motorn äntligen slocknar har huvudvärken nått nytt bottenrekord. De urgröpta stoppningshålen på ryggstödet flyter samman i en oskarp massa. Hur fan fick jag ett brinnande järnspett genom tinningen?

Som en zombie vacklar jag ur bilen. Fötterna hinner knappt nudda asfalten förrän magen vrider sig ut och in. Med händerna mot knäna hostar jag upp galla över höger bakdäck, flämtar och kräks om vartannat.

Framdörren smäller igen, sedan står Hank intill mig. Tigande samlar han ihop mitt hår, och håller undan det. Motorvägens susande i bakgrunden ger mig något att fokusera på medan jag spyr ur mig allt som inte sitter fast på insidan.

Så småningom rätar jag på ryggen. Gulgrönt slem droppar från håligheterna i fälgen, och flyter ut i en bensinfläckig vattenpöl. Mer städtjänst, grattis så inihelvete. Jag biter ihop för att inte låta svagheten läcka ut med orden.

- Antar att jag gör rent. 

Hank skakar på huvudet.

- Du har städat nog för en natt. Kom nu, Conor. Bilen överlever på egen hand.

Gatlamporna sticker som nålar i ögonen. Jag kisar och skuggar med handen för att ta in omgivningarna. Tre låga tegelbyggnader ligger i hästsko kring en rensopad parkering, och skylten vid infarten hälsar oss välkomna till True Love Motel. Namnet hintar om att rummen hyrs ut per timme. Skitsamma. Jag kan sova mitt i en jävla orgie, bara jag får blunda bort huvudvärken.

Hank styr stegen mot en körsbärsröd dörr, med 33 i mässingsiffror på karmen. Ur fickan gräver han upp nyckeln och tar ett steg åt sidan för att släppa förbi mig.

En vägg av Allrengöring och Doftpinnar Kokosnöt slår emot mig när jag kliver över tröskeln. Mitt på hallbordet står ett tefat med osorterade bjudkondomer. Classy.

En rustik ramsäng, två meter skinnsoffa och en minibar ackompanjerar den obligatoriska tv:n. Vad fan är det med människor och skärmar? Till och med på ett knullmotell vill de runka utanför någon annans fönster.

Tack gudskelov stänger de tunga gardinerna ute det mesta av gatlyktornas nålstick. Jag vacklar bort till soffan, och faller ihop med armarna över ansiktet.

Hanks fotsteg närmar sig dröjande. Ett ögonblick betraktar han mig tyst, sedan sjunker han ned på knä vid armstödet.

- Drog du på dig en hjärnskakning, liten?

- Nah, mumlar jag med knytnäven mot pannan. Jag är ok, bara skallen som jävlas. Det händer ibland.

- Migrän?