Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 26

Vi hade ett filmmaraton, först kollade vi på båda filmerna av hungergames och sen alla filmer av Narnia. Myste gjorde vi också.

Hela Ogge är så mysig. Han är som en stor nallebjörn som man bara vill krama om och aldrig släppa.

"Det är färdigt nu!" Ropar Ogge från köket och jag ler.

Han övertalade mig om att han skulle gå till affären och handla varor som skulle sitta fint i mitt kylskåp och skafferi. Ja, det var vad han sa iallafall. Nu har han även lagat mat åt oss två. Hur han ens orkar lägga så mycket energi på mig fattar jag inte. Han har varit med mig hela dagen, när jag trodde att han skulle ge sig av så ställer han sig vid spisen och lagar mat.

Jag tar av mig filten och drar koftan hårdare kring kroppen innan jag går in i köket. På bordet är det uppdukat för två, en skål med pasta och en skål med köttbullar i står emellan våra ljusrosa tallrikar och jag ler svagt igen.

Han kollar på mig med en medlidande blick och går fram till mig.

"Hur mår du nu?" Frågar han och lägger sin hand långt ner på min rygg. Så långt ner att jag får rysningar genom kroppen.

Utan ett svar från mig placerar han mjukt sina läppar mot min panna. I fem sekunder, som anses vara korts, men som för mig känns som en underbar evighet, håller han kvar dom.

"Du har feber" påstår han och stryker handen över min kind. Ögonen fäster han i mina ögon och jag skakar på huvudet.

"Jag mår bra"

Jag mår pyton, ärligt talat. Mitt huvud dunkar och min kropp är iskall. Så mycket som jag fryser har jag nog aldrig frusit förut. Kroppen är helt slut, jag känner mest för att sova hela tiden.

Under dagen har mitt tillstånd bara blivit sämre och ska jag vara sann mot mig själv så tror jag att Ogge har rätt med att jag har feber. Men jag kan inte bli sjuk nu. Jag har tabletter, som jag kan äta för att hålla mig stabil..

"Du mår inte bra, jag ser det på dig" säger han och för mig till bordet. Precis som om jag vore en treåring hjälper han mig ner på stolen innan han själv sätter sig ner mittemot mig.

"Är det lugnt om jag sover här inatt?" Frågar han och ger mig en blyg blick.

Jag ler och nickar. Han får mer en gärna sova här.

"Absolut"

Han ler till svar och jag lägger på mat på tallriken. Endast lite pasta och tre köttbullar. Men Ogges osäkra blick bränner i mig så jag lägger på två köttbullar till.

Att jag kommer få ångra detta sen är inget snack om saken.

•Ogges perspektiv•

Efter middagen kryper hon direkt ner i den lilla soffan under sitt täcke igen. Att vi får plats två i den, liggandes bredvid varandra, är ett under.

På teven rullar ett tecknat program från Disney och Allison ser på med trötta ögon.

Jag själv tar hand om disken. Eftersom ingen diskmaskin finns här så är det handdiskning som gäller. Inte min favorit grej men just nu gör jag det för Allisons skull.

Sista tallriken är torkad och uppställd i skåpet, jag pustar ut och lutar mig mot köksbänken med blicken på Allison. Hennes ögonlock ser väldigt tunga ut, då och då fladdrar dom lätt till och håller sig stängda i några sekunder innan dom öppnas igen för att några sekunder senare upprepa samma sak. Jag lyfter ena mungipan och drar upp min telefon. Några sms har rullat in från olika kompisar inklusive Felix. Jag öppnar våran konversation.

"Hej b"

Lyder det första smset. Vart det b:et kom ifrån har jag ingen aning om.

"Vi ses imorgon"

"Du måste vara i studion då"

"Daff sa det"

"Annars blir han sur"

"Hälsa krya"

"Till Allison alltså"

"Inte dig"

"Eller du kan väl krya om du också är sjuk"

"Hejdå"

Jag suckar och skakar på huvudet med ett litet leende på läpparna. Felix är den människan som aldrig skriver allt i ett sms, alltid delar han upp det. Det är nästan så att jag tror att hans telefon inte klarar mer än fem ord i samma sms.

"Aa jag kommer och ja jag ska hälsa Allison"

Skickar jag snabbt iväg innan jag går in till Allison. Hennes ögon är nu stänga helt och andetagen tunga. Jag ler åt hur söt hon ser ut, som en eskimå. Täcket ligger över huvudet men ansiktet sticker fram.

Eftersom det inte finns någon annan stans än i soffan att sitta så lyfter jag försiktigt upp hennes fötter och sätter mig ner för att sedan lägga dom i mitt knä.

"Oscar?" Mumlar Allison och och jag vänder ansiktet mot henne.

"Förlåt. Väckte jag dig?" Frågar jag och lägger handen över täcket.

"Nej det gjorde du inte. Det är så kallt att jag inte kan sova" säger hon och rör på sig under täcket.

"Okej" svarar jag, dum som en åsna.

Hon suckar och vänder ansiktet mot mig, möter mina ögon och drar lite i ena mungipan.

"Och med det menar jag att du ska värma mig" säger hon och jag ler generat. Självklart vill hon det. Det borde jag ha fattat. Men jag är så trög.

Jag nickar och reser mig upp. Hon kollar oförstående på mig men när jag sakta drar av mig tröjan hettar hennes kinder till och hon vänder bort ansiktet. Byxorna drar jag även av och skrattar åt henne.

"Ska vi lägga oss i sängen istället? Det är inte lika trångt där" säger jag och hon nickar, med blicken sneglandes ner på min mage. Det är ofta där allas blickar hamnar när jag är utan tröja.

Jag flinar och räcker fram min hand mot henne. Generat tar hon den och jag hjälper henne upp på fötterna. Hennes hand är iskall och kroppen skakar. Täcket tar jag i andra handen och går till sängen med Allison framför mig.

Hon bär fortfarande den rosa T-shirten med den gulliga björnen på. Men till skillnad från förut så har hon även ett par svarta tajts och en kofta på sig nu. Koftan slänger hon dock av sig och kryper upp i sängen. Jag lägger över täcket och hon gosar snabbt in sig i det.

"Har du fler täcken någonstans?" Frågar jag och hon skakar på huvudet utan att säga något.

Jag svarar med ett enkelt okej och kryper ner bredvid henne. Snabbt lägger jag mina armar och drar hennes kokheta kropp mot min. Egentligen förstår jag inte hur hon kan frysa men hon har feber så då förstår jag.

"Du behöver inte vara här med mig Oscar, du har ett eget liv och annat för dig än att vara med mig som bara tar din tid och är sjuk dessutom det kan ju inte vara ro-"

Jag avbryter hennes babblande - som dessutom inte stämmer - genom att trycka mina läppar mot hennes.

Min mage pirrar som vanligt till när hon kysser tillbaka med sina mjuka och fylliga läppar. Men den varar inte länge då hon drar undan.

"Nog med att jag gillar dina läppar men nu kommer också bli sjuk" säger hon och jag skrattar lågt.

"Då jag jag ännu en anledning till att vara här" säger jag och placerad mina läppar mot hennes igen.

Hon skrattar bakom kyssen men drar inte undan denna gång.