Kapitel 50

5.9K 338 62
                                    


Med tårar sprutandes ner för mina kinder och hjärtat i halsgropen sliter jag upp dörren och stannar till av synen. Hela jag stelnar till när jag ser hur 4, kanske 8 - jag har ingen koll - doktorer springer bredvid sjukhus bädden som Allison ligger i. Några styr medan andra gör något med henne. Jag kan inte tänka. Det enda jag har i mina tankar är att jag just nu kollar på min Allison som är, död. Min Allison andas inte längre, hennes hjärta slår inte. Hon är död.

Mitt huvud snurrar till och ett skärande ljud hörs i mitt huvud. I min mage vänds det helt om och utan att tänka mig för spyr jag rakt ner på golvet. Oscars röst hörs bakom mig men vad han säger hör jag inte.

"Förlåt Oscar."

Rösten av Allison ekar i mitt huvud och jag kniper hårt ihop ögonen. En bild av Allison liggandes i en kista på hennes begravning dyker upp i mitt huvud samtidigt som hennes röst hörs där hon ber om förlåtelse. Snabbt öppnar jag ögonen och rätar på ryggen efter jag har tömt säkert hela min mage. Doktorer kommer fram till mig och försöker få kontakt. Men min fokus ligger på Allison och alla röster runt mig är bara ett jobbigt surrande.

"J-j All-lison" stammar jag fram och sliter mig ur armarna som höll om mig snett bakifrån. Endast ett par steg hinner jag ta innan mina ben viker sig och jag hjälplöst faller ner mot golvet. Allt går så fort att jag inte hinner regera - mitt huvud får en hård smäll och en hemsk smärta sprider sig i hela min kropp. Sedan blir allt svart.

Oscars perspektiv

Jag drar händerna över ansiktet och suckar, vänder blicken mot Ogge där han nu ligger i en sjukhusbädd precis som Allison. Doktorn förklarade för mig att dom inte vet precis vad som hände med Ogge, men dom anade att det har med Allison att göra. Allt blev för mycket för honom och det tillsammans med dålig sömn gjorde så att han tuppade av. Nu har han något sömnmedel i sig som gör att han inte ska vakna fören om någon timme. Enligt mig låter det helt sjukt då Allison kanske inte lever och Ogge ligger då nersövd ungefär och inte får veta någonting. Men enligt doktorn så var det för att han verkligen behöver vila, skulle han vakna nu så skulle han få panik och det skulle inte hans kropp klara av.

En lätt knackning på dörren hörs och jag kollar dit, innan jag hinner svara så öppnas dörren och Mark kliver in. Allisons pappa. Honom har jag aldrig pratat med, förutom en förklaring om att jag är nära vän med Ogge och Allison. Annars har jag endast hört Ogges ord om honom och det är inget positivt alls.

Därför stelnar jag till en aning när Mark stänger dörren och drar med sig en stol till sängen, men placerar sig på andra sidan av sängen. Osäkert kollar jag på Mark som studerar Ogge med en lika osäker min som mig.

"Hur är det?" Frågar Mark tillslut och kollar upp på mig. Jag drar ihop ögonbrynen och blinkar hårt med ögonen, något som jag alltid gör då jag är trött.

"Du vet nog svaret själv när två av mina vänner ligger på sjukhus" säger jag med en vänlig röst och leker med armbandet som sitter runt min vänstra handled. Det är en vanlig silverkedja som jag fick av min syster i 15 års present. Det är en kedja som Ogge har likadan och därav betyder det armbandet mer än något annat armband jag äger.

"Jag trodde inte att Allison och Ogge hade sådana här starka känslor för varandra, att hon bröt vårt löfte om att aldrig mer träffa Ogge. Hon har alltid varit pappas dotter och alltid gjort som vi sagt, hon har aldrig någonsin gått emot reglerna vi har haft. Jag känner mig så dum nu, när jag har lärt känna Ogge. Han är en fin kille och behandlar Allison så mycket bättre än vad någon annan skulle ha gjort. Vi har alltid velat att Allison ska inleda ett förhållande med någon som är framgångsrik och tjänar mycket pengar, någon som är precis som mig och Juliette. När vi såg Ogge första gången så blev vi så himla chokade. Han var inte alls en kille för Allison. Men hon älskade honom och han älskade henne. Han älskar henne verkligen" börjar Mark och jag kollar stumt på honom. Varför berättar han detta för mig?

"Allison berättade för mig att Ogge gör henne glad, han får henne att må bra och vara lycklig. Han älskar henne för den hon är och behandlar henne som hon förtjänar, om inte bättre. Ändå lät vi inte henne träffa honom. Idag ångrar jag allt jag har gjort. Ogge förtjänar Allison och Allison förtjänar Ogge. Han gör verkligen våran dotter lycklig. Det är väl allt en riktigt förälder vill se. Jag och Juliette har inte varit riktiga föräldrar till henne, vi har alltid varit ute efter framgång och att man ska lyckas, vi har alltid trott att det gör våran dotter lycklig"

Jag sitter fortfarande tyst och kollar på Mark. Vad ska jag ens säga?

"Förlåt, jag behövde bara få ur mig det. Jag borde inte ha berättat för dig" säger Mark och mina tankar om vad jag ska säga försvinner. Att se Mark såhär orolig och ångerfull trodde jag inte att jag skulle få se - inte utifrån det jag hört av andra.

"Det är lugnt. Jag är glad att du också inser det. Dom behöver varandra, Ogge är inte sig själv utan henne. Och ja, Ogge skulle kunna göra allt för Allison. Just nu håller vi på träna till en konsert med bandet, men Ogge är inte på träningarna för han väljer Allison före. Så mycket som Ogge älskar henne har jag inte sett någon annan älska. Han är den finaste människan jag har mött och jag lovar dig, gå ut och fråga tjejerna på stan vad dom tycker om Oscar Molander så kommer du få höra att han är den finaste, mest omtänksamma och mysigaste personen i världen" säger jag med ett svagt leende och blicken fäst på Ogge. Att berätta detta för Mark känns nästan lite som att jag vill få han att tycka om Ogge, men allt är sant och jag hoppas att Mark förstår det.

"Vi kan inte önska bättre" säger Mark och kollar ner på Ogge. Om jag inte hann se fel så glänste hans ögon till under dom orden.

En stel tystnad lägger sig i rummet och en massa olika tankar flyger igenom mitt huvud. Men exat vad kan jag inte säga, det är för mycket.

"Uhm, har ni hört något om Allison?" Frågar jag och innan Mark hinner öppna munnen förstår jag att det inte är något positivt svar. Hans kropp sjunker ihop och huvudet sänks, strupen rör sig extra tydligt och han fuktar läpparna.

"Jag har inte pratat med någon doktor sen kanske 1 till 2 minuter efter hennes.. Ja, hjärtat. Dom hade iallafall inte fått igång det då och risken att det händer känns liten. Dock fanns det några minuters chans kvar att det funkar. Men på doktorns ord lät det nästan omöjligt"

Och det betyder att ett mirakel måste ske för att Allisons hjärta ska börja slå igen?

-

Måste bara få säga ett stort jävla TACK till er. (Ja jävlar sorry) Alltså på riktigt, ni är så sjukt underbara. Allt ni skriver till mig gör mig så himla glad. Kan verkligen inte beskriva hur glad jag blir och hur bra jag mår av att se vad ni skriver. Här och på Twitter, ni är helt otroliga. Ska jag vara ärlig så har jag fällt en och en annan tår av glädje när ni skriver sånt till mig. Att folk på stan kommer fram till mig och säger att dom älskar mina fanfics, att ni vill ha bilder och bara prata med mig. Det gör mig SÅSÅSÅÅÅ GLAD!!
Så verkligen, TACK TACK TACK för allt! Vill bara ge er något som är lika bra som det ni ger mig.
Ni är bäst och jag tycker om varenda en av er. Kram

Jag kan inte älska dig - o.mDär berättelser lever. Upptäck nu