Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 23

Jag drar av mig hjälmen och kollar på Ogge som precis har gjort detsamma. Hans hår ligger platt på hans huvud i en mittbena. Det får mig att skratta och dra handen genom det.

"Gullig frisyr" ler jag.

Handen drar jag enda bak till nacken där jag stannar till i några sekunder och kollar in i hans ögon. Han blir helt plötsligt seriös, leendet försvinner och blicken han ger mig blir djupare. Mina hjärtslag ökar och andningen blir snabbare, nervösare. Hans blick vandrar ner på mina läppar och min plus stiger ännu mer, om möjligt. Han tar ett steg närmare så att knappt centimetrar finns mellan oss.

Han kommer kyssa mig. Han kommer kyssa mig. Han kommer kyssa mig.

Med dom tankarna pressar han hårt sina läppar mot mina. Han lägger sina händer på mina höftben och drar mig försiktigt närmare sig. Precis som i våran första kyss så flyger fjärilar runt i min mage. Jag knyter mina händer runt hans nacke och trycker hans ansikte närmare mig så att kyssen blir närmare. Hans tunga rör sig över min underläpp och jag särar på mina läppar, hans tunga glider in i min mun och dansar lätt med min. Allt är underbart. Jag gillar den här känslan när Ogge är så nära mig. Jag känner mig så glad och uppfylld då.

Efter någon minut särar vi på läpparna och andas ut. Hans panna ligger kvar mot min ett tag innan han släpper log helt. Han ler. Han ler stort. Det gör jag också.

Med snabba rörelser drar han hjälmen över huvudet, utan att spänna fast den hoppar han upp på sitt fordon igen och gasar iväg. Sen är han borta.

Jag drar fingrarna över mina läppar som fortfarande brinner men känns ändå alldeles kalla och ensamma. Jag trivdes bra med Ogges läppar där.

•Ogges perspektiv•

Dagen flyter på oväntat bra. Leendet jag hade när jag lämnade Allison finns fortfarande kvar och vägrar lämna mig. Fast jag klagar inte. För det här leendet hade jag när Allisons läppar låg mot mina.

"Ogge snälla, det är en halvtimme kvar! Kan du bara koncentrera dig?" Klagar Daff för säkert tionde gången. På den senaste timmen.

När jag väl jobbar så gör jag det jättebra. Men jag flyter oftare iväg i mina egna tankar om Allison.

"Aa absolut" säger jag och kollar ner i pappret igen där en ny låttext står. 97 ways.

In the way I kiss you lips

In the way I kiss your face

My hands upon your hips

As we slowly dance in place

In the way I stroke your skin

Til ya feel like it's ablaze

Soon we give in

I'm gonna prove it 97 ways

Denna text skulle kunna vara skriven till Allison från mig. Jag älskar sättet hon kysser mig på, att kyssa henne. Hennes läppar är så underbara och fylliga, mjuka och lena. Sätter hur hon drog sin hand genom mitt hår idag fick mig att bli galen. Att hon stannade med den i min nacke gjorde inte saken bättre heller. Jag var tvungen att kyssa henne då. Men jag ångrar mig inte. Jag ångrar mig verkligen inte. För det var underbart. Precis som våran första kyss. Om inte bättre.

"Alltså Oscar Molander du är helt omöjlig idag"

Ansiktet som jag tydligen har flyttat från pappret är nu utåt mot fönstret. Hur kan jag inta ha märkt att jag rört på mig?

Jag vänder mitt ansikte mot Daff och kan inte låta bli att skratta åt hans trötta min.

"Om det inte blir bättre idag så kan du gå hem och drömma vidare om den där tjejen så syns vi imorgon istället" säger Daff och drar på smilbanden en aning.

"Hur vet du att det är en tjej?" Frågar jag.

Killarna, Katia och Michaela som sitter med oss skrattar allihopa medan Daff bara himlar med ögonen. Jag blänger på dem och väntar på ett svar.

"Ja det märks ju på dig, du brukar liksom inte sitta och drömma dig bort med blicken ut genom fönstret och le medan du drar sina fingrar över dina läppar. Sen avslöjade du precis dig själv också" flinar Katia och blinkar med ena ögat.

Har jag rört mina läppar också?

Det är mer än vad jag själv vet om. Varför vet jag inte vad jag gör?

Generat kollar jag ner i mitt knä där låttexten ligger.

"Alltså gulligare människan än Ogge när han är kär får man ju leta efter!" Säger Oscar med en tillgjord ljus och len röst. Jag skrattar och kastar min penna mot honom. Men han hinner ducka så den träffar väggen istället.

"Lägg av jag är inte kär" jag försöker låta sur men lyckas inget vidare.

"Förklara då varför du är helt röd i ansiktet" säger Felix och ger mig en retsam blick.

Jag blänger på honom och lägger armarna över bordet innan jag gömmer ansiktet i dom. Alla skrattar igen och en flygande person dyker upp bakom mig.

"Aaw Ogge pojken är käääär" säger Omar och lägger händerna på mina axlar.

Kär är väl ändå ett starkt ord, jag kanske gillar henne men jag är väl inte kär än?

"Nog för att det är kul att reta honom men nu är det allt synd om stackarn" säger Michaela.

Skratt fyller lokalen igen och Omars händer dras bort från mina axlar.

Jag himlar med ögonen och kollar upp igen. Alla kollar redan på mig och mitt ansikte får sig en röd färg igen.

"Sluta kolla på mig sådär!" Skrattar jag och drar på mig en mössa över huvudet och ner för ansiktet. Detta börjar bli pinsamt.