Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 37

•Allisons perspektiv•

Ett par läppar mot min panna, en hand på min höft, en varm kropp mot min och en trygg famn. Det är så jag vill vakna varenda morgon. Med ljuset som fyller upp rummet från fönstret och man måste dra täcket närmare sig för att hålla den svala luften borta. När man flyttar sig närmare kroppen bredvid och känner armarna runt sig hårdna. Det är underbart.

"Är du vaken?"

Att höra Ogges hesa morgonröst är något jag också skulle kunna leva med.

"Mm" mumlar jag och lutar pannan mot hans bröstkorg som täcker hans hjärtslag. Jag ler och sluter ögonen igen. Bara för att ta in stunden. Hans varma hud nuddar mjukt mot min och andetagen träffar mitt huvud. Hans fingrar ritar små hjärtan på min höft och får min hud att knottra sig.

"Sovit gott?" Frågar han och drar sig undan. Jag suckar och öppnar ögonen för att se vad han tar sig till. Han sitter upp i sängen med den bara ryggen mot mig.

"Gå inte än" mumlar jag och han kollar bak över axeln med ett leende på läpparna.

"Få mig att stanna då" säger han och lägger sig ner - väldigt nära men inte så att det finns kroppskontakt, bredvid mig. Jag suckar och flyttar mig närmare så att våra, nästan nakna kroppar snuddar vid varandra. Jag kollar in i hans tindrande blåa ögon och ler. Att denna kille är min är något ofattbart.

•Felix perspektiv•

Jag sliter upp dörren och tar ett kliv in i rummet. Men strax efter att jag lyfter det högra benet så slår jag i det i den höga träsken som jag fortfarande inte lärt mig finns där. Det resulterar till att jag stupar framåt och landar på trägolvet med pannan som får den hårdaste smällen. Ett smärtfyllt stön slinker ur mellan mina ljusröda läppar och höga skratt fyller lokalen. Surt kollar jag upp på de tre personerna framför mig som bär namnen Oscar, Omar och Daff. Jag drar ihop ögonbrynen och reser mig upp, torkar av mig det lilla smutsen jag fick på mig och drämmer igen dörren.

"Vi måste ta bort den där" muttrar jag och sparkar av mig skorna så att dom flyger åt alla håll. Jackan hänger jag av mig och klampar in i studion. Ingen Ogge syns till och jag rynkar pannan. Vi börjar 10:00 idag, klockan är 10:17 nu och Ogge brukar aldrig vara så sen om det inte är något viktigt som har hänt.

"Vart är O-" dörren som öppnas avbryter mig. En glad Ogge kliver in och hejar överdrivet glatt på oss. Med ett leende gör han precis som jag gjorde - sparkar av sig skorna och hänger upp jackan.

"Vad?" Frågar han med ett skratt och låter blicken glida över oss alla fyra som ser förvånade ut.

"Varför så glad babyboy?" Flinar jag och kollar ner på hans svullna läppar som ser väl kyssta ut. Jag håller kvar ena mungipan uppe och låter den andra glida ner till normalt läge. Han ler och rycker på axlarna innan han går förbi mig, slänger sig ner i soffan och blir följd av åtta ögon som intensivt stirrar på honom, som om han skulle tala då. Dock lämnar Daff rummet när han inser att vi inte tänker börja jobba innan Ogge öppnar sin mun och berättar vad som hänt, även om jag har mina aningar.

"Ogge vad har du gjort? Dina läppar är svullna, du ler oerhört mycket, dina ögon tindrar på ett speciellt sätt.. VEM ÄR DU KÄR I?" Säger, eller skriker Omar och hoppar ner i soffan bredvid honom. Ogge ler blygt och gör ansiktet i den blåa hoodien han har på sig då hans kinder blir röda.

Både jag och Oscar slår oss ner i soffan mittemot dom och kollar nyfiket på Ogge. Att Ogge är kär syns på långa vägar. Han har visat det ganska otydligt innan om man jämför med nu. Vad jag vet så har han bara varit kär en gång tidigare och då betedde han sig såhär. Dock sa han att han tappade känslor för den tjejen så dom gick inte in i något förhållande.

"Ja Ogge kom igen, vem är du kär i?" Säger Oscar och slår ihop händerna.

Ogge tar bort tröjan från sitt ansikte som fortfarande är lika rött.

"Jag är kär i min flickvän" säger han blygt och kollar ner i marken.

Vi alla tjuter till och Omar flyger upp och ner i soffan - ibland undrar jag om han verkligen är människa eller en blandning mellan en groda och en papegoja, vara det att han finns i en människokropp. Som om en grodpapegoja har tagit över hans kropp. Fast han är ändå Omar så det kanske inte är så konstigt.

"Whaaaat har mini Oggis skaffat flickvän?" Säger Omar hypert och sätter händerna över Ogges röda, säkert kokheta kinder.

"Vem då?" Frågar jag nyfiket. Ogge drar på mungiporna och kollar lyckligt på mig.

"Allison"

Oscar och Omar bryter ut i ett glädjetjut. "JAG VISSTE DET JAG VISSTE DET!" Hörs från Omars mun medan Oscar berättar om att dom är fina tillsammans. Jag ler stort och säger grattis. Men samtidigt känns det som att någon sätter flera nålar i mitt hjärta, smärtan är inte stor i känslan men det är mycket som kommer. Efter kyssen med Allison, som egentligen inte skulle betyda någonting för oss, vilket det antagligen inte gjorde för henne heller. Den kyssen betydde någonting för mig. Det var mer än bara en musikvideo kyss, det var mer än en påtvingad kyss som vi var tvungna att göra. Det var en kyss med känslor från min sida. Som inte blev besvarade.