Jag kan inte älska dig - o.m

Bonuskapitel 11

Jag stänger försiktigt igen bildörren och rätar till den svarta kavajen på min kropp innan jag stegar upp de få stegen till andra sidan bilen. Väl där öppnar jag dörren i fram och ser leendes ner på min sovande Nathan. Lika varsamt som alla andra rörelser nu knäpper jag upp bältet och lyfter upp honom i min famn samt slänger hans ryggsäck över min ena axel. Med foten skjuter jag igen bilen och låser med hjälp av ett tryck på bilnyckeln. Vägen som jag många gånger gått, klädd i kullerstenar går jag återigen över fram till porten - sätter kortet mot kortläsaren och går in.

"Pappa?" Viskar Nathan sömnigt mot min axel och kikar upp med en förvirrad blick. Jag skrockar lågt och pussar han på huvudet.

"Ja min sömntuta?" Blir mitt svar och han räcker ut tungan mot mig som jag snabbt härmar.

"Du äj en sömntuta." Säger han och jag låser upp dörren till våran lägenhet. Nathan placerar jag på den vita pallen placerad i högra hörnet om dörren. Han spänner upp sina egna skor och ställer dom i skohyllan innan han hänger av sig sin jacka på hängaren för barn. Nöjt ler jag när han springer iväg in till sitt rum. Att Nathan redan har fyllt fyra år är nästan oförståeligt då det känns som det var förra månaden vi klev in här med honom nyfödd.

Jag knyter av mig mina svarta blanka skor och bär med dem in i sovrummet. Där tar jag även av mig min kostym och hänger upp den på en galge som jag sedan drar över ett skydd på och hänger in i garderoben. Skorna placerar jag på hyllan under och stänger igen dörrarna. Ett par svarta jeans och en vit t-shirt drar jag istället på mig. Anledningen till att jag bär kostym nästintill varje dag är för att jag fått en högre plats på mitt jobb och jobbar på ett kontor där alla bär kostymer, tjejer med kavaj och kjol. Även en del möten med folk från hela världen får jag gå på och en del resande har det också blivit.

Ett sms till Allison knappar jag in och frågar när hon kommer hem. När hon svarat att hon sitter i bilen på väg hem och är hemma till klockan fem reser jag mig upp och går in till Nathan då klockan är tio i fem.

"Vill du hjälpa mig att fixa fika till mamma?" Frågar jag och lutar mig mot dörrkammen. Hans mörka ögon som liknar Allisons något otroligt mycket ser upp på mig och nickar ivrigt. Han släpper sina leksaker och springer fram till mig. Jag hinner precis sätta mig ner på huk när han flyger upp i min famn och skrattar. Skrattet smittas av på mig under tiden jag reser mig upp.

I köket sätter jag honom på köksbänken och han börjar genast vingla på benen så att hälarna slår mot köksbänken. Ljudet är inget jag stör mig på då jag är van vid det vid det här laget.

"Ska vi ta mackor eller muffins?" Frågar jag och kollar på Nathan som ler busigt.

"Muffins!" Skriker han och sträcker upp händerna i luften. Jag skrockar lågt och pussar honom på pannan innan jag tar fram de mörka bakelserna Allison och Nathan bakade igår.

Nathan är väldigt lik Allison, ögonen och dragen i ansiktet är precis likadana som hennes. Det ljusa håret på hans huvud ser mer ut att vara från mig och likaså är personligheten.

När muffins, kex, saft till Nathan och kaffe till oss vuxna står på bordet lutar jag mig mot köksbänken bredvid min son och lyssnar på honom när han pratar på om sin dag på dagis. Det gör han alltid när vi kommer hem och varje gång har han någon ny story att berätta om hur han slogs mot drakar eller simmade bland hajar. Nathan har en väldigt livlig fantasi och ser därför saker som de andra kanske inte gör. Det är underbart och att se lyckan i hans ögon när han säger åt mig och Allison att ducka för de flygande ekorrarna och vi gör som han säger är lycka för mig. Jag älskar honom så mycket.

"Pappa, mamma äj häj nu." Viskar han när dörren öppnas och jag kollar mot kökets ingång för att se när hon kliver in.

"Ska vi överraska henne med massor av pussar och kramar?" Frågar jag då Nathan älskar det. Han nickar ivrigt och klättrar upp på min rygg. "Där bak kan man ju inte kramas." Säger jag och han fnissar men lägger ändå armarna runt min hals.

Allison stiger in i köket och skiner upp i ett leende när hon först kollar över bordet och sedan på oss.

"Mammaaaa!" Skriker Nathan och trycker med hälarna i min sida som om jag vore en häst.

Framme vid Allison omfamnar vi båda henne, Nathan med armarna runt båda våra halsar och mina armar runt hennes midja då hon lägger armarna runt mig och samtidigt håller Nathan uppe.

"Mina hjärtan." Viskar Allison under kramen och jag ler.

"Mitt hjärta." Svarar jag och kysser henne snabbt på läpparna innan Nathan även får en snabb puss av henne.

Mitt leende är omöjligt att plocka bort, mina lycka är omöjligt att ta bort.

Jag vet att jag inte kan bli lyckligare än vad jag nu är med min fru och vårt barn.

THE END

sad but trueeeee

Vill bara tacka er alla så otroligt mycket för att ni har läst och lämnat så otroligt fina kommentarer!♡ betyder så otroligt mycket att ni ens läser och skriver sådana otroligt fina grejer, det är verkligen det som får mig att fortsätta.

Så tack för precis allt, ni är underbara ♡

Kolla in min nya ny "no Regrets" med Omar, finns i min profil! ♡