I'm a mermaid 2

jobbiga luna. 27 (del 2)

Senare på dagen;

Ännu en gång satt jag med telefonen tillsammans med Maya och Zara. Vi hade inte berättat att det var jag som orsakade skadan för Maya än. Det var bättre att säga det när vi var hemma så ingen skulle höra när Maya skrek.

"Vet ni vad som hände med Luna eller? Varför valde dom där tjejerna att flytta på sig mitt från ingenstans." Frågade Maya med blicken på mobilen.

"Jag vet inte." Svarade jag utan att ta bort ögonen från mobilen.

"Dom kanske fick nån slags kick i kroppen." Svarade Maya med en ointresserad ton.

"Hallå kan vi inte bara släppa det här? Luna föll, dom där tjejerna är elaka eller jag vet inte. Hur som helst det viktigare är väl ändå att vi mår bra eller hur Lily?" Sade Zara.

Jag nickade snabbt med huvudet och log för mig själv som snabbt förvandlades tillbaka till det vanliga igen.

"Maya! Zara! Lily!"

Philip kom springandes mot oss med gråten i halsen.

"Hur-hur mår Luna? Är-är hon okej?" Pustade han.

"Ja men det tror jag. Varför skulle inte inte liksom." Svarade Zara och tittade på mig. Jag svarade bara med en nickning och återgick till mobilen.

"Asså om du vill träffa henne så kan du ju bara gå till skolsköterskan. Hon är där nere."

"Är hon hos skolsköterskan? Varför det? Hon borde ju för fan vara på sjukhuset!" Skrek Philip.

Jag har aldrig sett honom så här ledsen och arg tidigare. Inte ens när jag var ihop.

"Om du nu vill träffa henne så får du väl gå ner till henne Philip. Ni är ju det gulligaste som har hänt hela jorden. Om du gråta finns min axel hos dig, lovar." Sade jag sarkastiskt och pekade mot min axel.

"Det är lugnt Lily men tack för att du bryr dig om mig och Luna så mycket. Jag uppskattar det så himla mycket. Du är en bra vän du." Sade han och gick ner mot skolsköterskan.

Jag himlade med ögonen och slog handen mot pannan. Varför kan han inte fatta att hon bara är en fejk docka som bara bryr sig om utseende och populäritet. Hon är definitivt nya versionen av Stella.

"Wow han är verkligen kär i henne." Skrattade Maya som fick Zara att slå till henne hårt på armen så att hon fattar att jag sitter bredvid.

"Oh my god sorry då." Suckade Maya och övergick till mobilen.

"Vet ni vad Maya och Zara. Jag går ner till Luna för att se om hon är okej. Varför? Jo för att jag bryr mig om henne och för att inse att Philip egentligen hatar henne." Sade jag och vinkade glatt till dom.

"Lycka till." Hörde jag Zara ropa bakom mig.

Lilla rummet utanför skolsköterskan var litet. Mycket tidningar fanns det som man kunde läsa om man väntade, som man oftast gjorde.
Jag tog fram en av tidningarna, en mode tidning. Jag är ingen mode människa men jag fastnade ändå. Efter en stund när jag hade kommit halvvägs hörde jag steg som kom gåendes mot mig. Jag la ner tidningen och tog upp mobilen.

"Lily vad gör du här?" Frågade personen.

Jag visste precis vem det var;

"Philip nämen hej på dig min gamla trogna vän. Vad händer här då?" Frågade jag och kastade iväg tidningen så att han kunde sätta sig bredvid mig.

"Jo det är Luna. Hon har ish tappat minnet. Just nu kommer hon inte ihåg nått...inte ens mig.

Ah det var väl sad tänkte jag.

"Hon kommer få tillbaka minnet så snart hon mår bättre. Det lovar jag Philip." Svarade jag med ett leende på läpparna.

"Tack så mycket Lily. Jag kan inte fatta det här. Jag trodde du skulle hata mig för att jag blev ihop nån vecka senare. Men du tog det ganska bra du." Skrattade han och tog min hand. Den var kall, riktigt kall om jag får säga så.

"Och det bästa är att jag vet att du aldrig skulle kunna skada henne för mig. För sån person är du inte. Det är det som är bäst med dig Lily."

;) hehehhehehheheehhe

Jag log ironiskt och tog bort handen, precis då kommer skolsköterskan.

"Minnet är på gång. Sån skada blev det som tur var inte. Men hon kommer vara borta från skolan några dagar till innan hon kan gå tillbaka till helt igen." Sade skolsköterskan.

Attans också tänkte jag.

"Åh vad bra att höra sköterskan. Så bra att hon kommer bli bättre." Fake log jag.

"Tack tack tack sköterskan för din insats med detta. Ger dig hundra lyckliga år. Tack." Sade Philip. Jag gjorde en grimas och himlade med ögonen.

Denna dag kunde inte bli bättre.

Woho jag är fucking bäst