Samtalet med Anton

1.8K 66 4
                                    

Natalie gick några varv i sitt rum medan hon funderade på vad Fiona sagt.

Egentligen och helt ärligt fick hon erkänna för sig själv att hon inte skulle ha något emot att bli av med oskulden med Anton men samtidigt.....

Sen ville hon liksom inte att deras relation skulle försvinna när hon skulle åka hem med sina föräldrar. Det var inte så långt kvar nu....

Natalie ruskade på sig och plockade upp sin mobil. Hon borde ringa honom. Han kanske kan säga någonting. Fast sen är han kille. Killar vill aldrig tänka på framtiden det är något man måste acceptera. Eller, Natalie rättar sig själv, inte den roliga framtiden. Allt det roliga som ligger framför killar tänker de på.

Fast hon kanske borde ringa och fråga om han ville hänga imorgon. Om de bara har sommaren tillsammmans vill hon faktiskt tillbringa den så mycket som möjligt med Anton.

Natalie letade snabb upp hans nummer bland sina kontakter och tryckte på ringa. Sedan satte hon sig ner på golvet och lät signalerna gå fram.

Anton svarade direkt:

- Tja Natta! Ville du något?

Natalie bet sig i läppen eftersom hela hon började rodna av bara hans röst. Tänk att hon hade tänkt på oskuld och Anton innan, Gud vad pinsamt.

- Hej Anton! sa hon ganska fundersamt.

Natalie hörde skratt i andra sidan luren och hon undrade om han var ensam.

- Är du ensam? undrade hon misstänksamt.

Det blev tyst i luren en stund och Natalie hörde hur någon gick.

- Så nu är jag ensam. Är det något allvarligt? undrade Anton.

Natalie rodnande. Nu trodde han att det var något allvarligt bara för att hon inte ville att någon annan skulle höra.

- Nej... Det var bara det.... Jag vet.... Alltså, sa hon och pillade med sitt hår.

Hon hörde hur Anton skrattade i andra sidan luren. Det var ett mjukt och gulligt skratt och Natalie kunde inte låta bli att le när hon hörde det.

- Vill du hänga imorgon. Jag tänkte att det är lika bra att fråga nu när du ändån ringde mig, sa Anton när han tystnat.

Natalie fick lugna sig en stund först så att hon inte skulle SKRIKA ja till honom.

Efter ett tag hade hon lugnat sig och svarade ett tyst ja.

Natalie kunde nästan höra hur han log i andra sidan luren.

- Jag tror jag gillar dig Natta, sa han med fundersam röst.

Natalie svimmade....

I crashedOù les histoires vivent. Découvrez maintenant