Killen som ska sova över

2.3K 71 8
                                    

Natalie kommer in i köket helt rasande över att Theo får vara ute och inte hon. Liksom så orättvist får det inte vara!

Alla tittar upp på henne när hon kommer in. Lina, Henrik, Theo, Sigge och Daim. Natalie tittar lite extra tillbaka på Theo innan hon klappar labben som kommer emot henne. Snabbt går hon fram till bordet och tar en stol och sätter sig i.

Alla fortsätter bara granska henne utan att säga någonting sedan öppnar Theo munnen:

- En av mina kompisar ska komma och du ska gå klädd så? Konstigt att du inte kunde gå i underkläder på stranden.... Liksom man ser lika mycket nu som man skulle gjort då!

Natalie flyger upp och drämer till Theo i ansiktet. Hur kan han bara säga något sådant! Varför bryr han sig om hennes klädstil överhuvudtaget? Natalie slänger ut denna frågan i rummet men jävligt irriterande Theo bara flinar och skakar på huvudet.

Lina sitter och gapar antagligen på grund av att Natalie smällde till hennes älskade son men Henrik tittar allvarligt på Natalie. Natalie vänder sig sakta om mot Henrik och tittar bedjande på honom.

- Varför får Theo vara ute om inte jag får det? undrar Natalie med sorgsen röst till Henrik.

Henrik granskar henne allvarligt innan han suckar.

- Natalie! Dina föräldrar gav oss väldigt noggranna order om att du inte fick gå ut och vara någonstans utan en vuxen, säger Henrik lugnt men tittar lite nervöst på Natalie.

Natalie tittar på Henrik och hoppas att han skämtar. Hennes föräldrar sa vad?!?!?!

Natalie reser sig sakta upp. Alla ilska riktad mot Linas familj är nu som bortblåst och istället vill hon rusa hela vägen till Spanien och strypa sina föräldrar.

- Vill du ha en macka? undrar Lina mjukt och räcker Natalie en påse med formfranska. Natalie tittar på påsen en lång stund innan hon sätter sig bredvid Sigge och tar emot påsen från Lina. Lina verkar ha glömt allt som hände för typ 15min sedan så det har resten av familjen också gjort, tydligen.

Natalie tar emot nutellan av Henrik och hon brer på ett tjockt lager på sin macka. Kanske kan hon bara glömma allt som har hänt idag precis som Lina....

När hon brett färdigt puttar Natalie iväg nutellaburken, tar upp mackan och tar ett gigantiskt bett i den.

Hon får tugga mackbiten flera gånger innan den äntligen går att svälja och då är Natalie typ illamående. Hon brukar alltid bli det när hon äter någonting utan att vara hungrig.

Äcklad låter Natalie mackan ramla ner på bordet och hon reser sig upp.

Mackan var äcklig, för äcklig och sedan blir nutella alltid så torrt....

Natalie reser sig upp från bordet och genast är allas blickar på henne igen.

Natalie tvingar fram ett leende.

- Jag ska bara ta vatten, säger hon lätt och går fram mot skåpet ovanför vasken.

Lina nickar lätt, som om Natalie behövde hennes godkännande, innan Lina vänder ner huvudet mot en bok hon tagit fram och började läsa igen.

Natalie ruskade lite på sig innan hon tog ut ett plastglas ur skåpet och fyllde det med svalt, kallt, underbart vatten.

Natalie drack snabbt och lätt upp vattnet innan hon ställde ner glaset och lämnade köket. Hon hade ingen lust att äta något mer.

Precis när hon gick förbi hallen plingade det på dörren och Natalie suckade.

Innan någon han skrika åt henne att hon skulle öppna gick hon fram till ytterdörren och öppnade dörren.

Natalie tänkte slänga ur sig någon spydig kommentar men det ända som kom var en stamning.

Natalie tappade allt när hon såg honom.

Killen var låg, smal, med ganska tydliga muskler. Han hade ett blått linne och shorts på sig och ett par svarta glasögon. Hans bruna hår låg över hans panna och han var så snygg att Natalie blev alldeles svag i knäna.

Killen, vars ögon inte syntes bakom solglasögonen, granskade henne. Natalie kände att hon rodnade och hon försökte pressa fram något att säga men det kom ingenting.

- Får man komma in? undrade killen med en otroligt gullig röst.

Natalie granskade honom en stund innan hon kom på vad han sagt och rodnande flyttade på sig så att han kunde komma in.

Killen gick in i hallen och han puttade upp glasögonen uppe på huvudet innan han vände sig om mot Natalie.

- Vem är du då bruden? undrade han lätt och granskade henne intresserat med underbara bruna ögon.

Natalie log fånigt och la huvudet lite på sned.

- Det är Natta och innan du säger någonting... Vi är släkt, inte syskon. Jag har aldrig varit och kommer aldrig bli så konstig som hon är, säger Theo och kommer in i hallen.

Theo och killen som är så snygg gör någon slags killhälsning och Natalie kan bara granska dem.

Efter att killarna hälsat vänder sig den supersnygga killen mot henne igen.

- Hej Natta! Jag heter Anton, tack som frågar, säger han med ett snett leende.

Natalie ler bara fånigt tillbaka en stund innan hon inser hela situationen.

Panikslaget inser hon som hon ser ut!

Blixtsnabbt ursäktar hon sig med ett stort URSÄKTA innan hon rusar upp för trappan till ovanvåningen och smäller igen dörren till sitt rum. Med bultande hjärta sjunker Natalie ihop på golvet inne i sitt rum.

Hennes tanker rusar och kinderna flammar. Anton..... Natalie kan inte få ut honom ur huvudet....

I crashedWhere stories live. Discover now