Haley West (Bok 2) The awkward life of college

Kapitel 7

KAPITEL 7

----
Oi ;) Så kul att prata med dig Cleo1021, du kan vara säker på att vi kommer ringa fler gånger. Du är bäst. Oioi
----

Luke rullar snabbt av mig och jag sträcker mig efter täcket i panik och drar det över oss. Efter det vågar jag mig på att slänga en blick mot dörröppningen. Ohshit

Lucy kollar mot oss och lägger armarna i kors. "Vad fan håller ni två på med?"

"Öh inget." Säger Luke dumt och jag slår till honom under täcket. Det är väll fan klart av vi gör något.

"Åherregud." Lucy skakar på huvudet och backar sedan ut och stänger dörren.

"Jaha.. Det där var ju pinsamt." Kommer det ut från Lukes mun och jag får lust att slå honom igen.

Det blir inte bättre av att du påpekar det

"Kan vi bara sova?" Frågar jag och kollar upp på honom.

"Men... Min.." Mumlar han med en blick neråt. Och ser jag rätt? Rodnar han? Luke ser inte längre ut som någon badboy utan mer som en blyg liten pojke. En blyg, kåt liten pojke. Jag kysser honom lugnades och drar mina händer över hans mage och ner till hans lilla... Vän.

"Oroa dig inte. Jag tar hand om det."

*********

Mmhh det är för ljust.. Kan någon snälla släcka lampan?

Och sen när snarkar Andy?

Jag sträcker mig efter den varma kroppen bredvid mig i tron om att det är Andy och kramar om den. Gräver ner ansiktet i hans rygg och andas in den välbekant.... Inte alls bekanta lukten. Det här är inte Andy.

Få panik då Haley!

Varför får jag inte panik?

Jag ligger ju naken i en säng med en kille som inte är Andy!

Kom igen! Någonstans inom dig känner du hur paniken sakta smyger sig fram!

Nej.

Istället kommer jag på mig själv med att le.

Sluta le! Du ska inte le!

Men jag ler. Jag ler som en idiot. Som om jag inte har någon som helst kontroll över mina mungipor. Med leendet som fastklistrat på mitt ansikte så kramar jag om Luke hårdare vilken får honom att hest grymta till och vända sig om. Snart möter ett par klargröna ögon mina.

"Hej." Mumlar Luke med sin otroligt hesa morgonröst. Jag blir som stum för några sekunder. Jag är inte van vid att vakna upp till sånna morgonröster. Så sexigt. Andy's morgonröst är.. den är okej. Men Luke slår den med hästlängder.

"Hej." Säger jag tillbaka med ett leende innan jag sätter mig upp med täcket runt min kropp. Smärtan skjuts upp i mitt huvud som en raket. Jag blundar några sekunder innan jag försiktigt öppnar ögonen igen. Munnen är helt torr och jag reser mig försiktigt upp, drar på mig mina underkläder och klänningen. Vatten. Jag måste ha vatten.

"Måste du gå redan..?" Klagar Luke från där han ligger under täcket och ser sexig ut med sitt rufsiga hår. Morgonruffs. Eller så är ruffset orsakat av mig. Vem vet.

"Ja. Jag måste ha vatten. Annars dör jag."

"Det vore ju synd."

"Ellerhur."

Efter dom orden så tar jag på mig mina klackar och smyger ut ur rummet. Knyter händerna och stirrar ner i golvet när jag passerar en spegel. Det sista jag vill är att se mig själv nu. För jag ser förmodligen hemskt ut. Jag stannar plötsligt till och kollar runt med förvirrad blick. Var är jag? Det är bara dörrar överallt. Jag öppnar försiktigt en i hoppet om att det är ett badrum, men det enda jag får se är två personer som har däckat på en säng. Jaha, inte här. Jag stänger dörren och får sedan en idé. Om jag fokuserar på att hitta köket istället för ett badrum så är nog chansen att jag får i min vatten inom så kort tid som möjligt större. Jag följer den långa korridoren med dörrar på båda sidorna men det slutar bara med att jag står framför en vägg. Fel håll. Smått vinligt snurrar jag runt och börjar gå den, såhär tidigt på morgonen, långa vägen åt andra hållet. Efter vad som känns som timmar så ser jag den äntligen. Den vita, svängda trappen som leder ner till nedervåningen.