Haley West (Bok 2) The awkward life of college

Kapitel 3

KAPITEL 3

Okej, andas.

Jag vet inte vad det är jag är nervös för, för jag har inget att vara nervös över. Så vad gör den där illamående känslan i min mage? Försvinn. Det är bara en enkel provspelning, till en teater om en av mina favoritfilmer. Jag kan redan varenda replik, genom hela filmen, utantill. Jag skulle kunna spela vilken roll som helst, så länge jag inte behöver sjunga. Problemet är bara att alla i Trassel sjunger. Jag får väll spela ett träd. Fast vänta! Rapunzelns riktiga mamma, drottningen, sjunger väll inte? Ha! Jag vet vem jag ska provspela till!

En ganska tråkig roll när jag tänker efter.. hon säger ju typ ingenting. Men äsch. Jag kan ju inte klampa in och ta huvudrollen när jag inte spelat teater på flera år. Att vara drottning är en bra början. Nästa termin kan jag satsa större. Undra vilken teater vi ska spela då?

Skärp dig Haley. Fokusera på rätt saker nu.

Som att klä på dig.Jag står framför min garderob, iklädd ett par svarta jeans, för jag har mens, och en bh. Lucy ligger i sin säng på sin sida av rummet och läser en bok. Hon har redan vant sig vid att jag går omkring halvnaken och tar en timme på mig att välja kläder. Och jag har bara varit här i ett dygn.

Tillslut väljer jag en röd topp, som svänger ut lite vid början av höfterna. En svart, tunn kofta på det och jag är klar. Nufan ska jag bli drottning. Efter att ha knutit mina svarta converse på fötterna så börjar jag gå mot lokalen där provspelningen ska vara, helt inställd på att få rollen som drottning.

****************

Jag slår mig ner på ett mörkrött säte på en tom rad. Teaterlokalen är ungefär som man brukar tänka att en teaterlokal ska se ut. En hyffsat stor scen längst fram, och sen röda säten framför den. Och ett av dom sitter jag på nu. Taket är fullt av svarta meallbalkar som det hänger olika slags lampor på. En snabb blick runt i rummet och jag kan konstatera att det sitter några fnittriga tjejer längst fram, en kille som sitter och läser något på ett papper två rader framför mig och ytterligare några människor utspridda på raderna på andra sidan mittgången. Jag skulle gissa på att det är ungefär 20 personer här inne, men orka räkna. Uttråkat börjar jag pilla med en hårslinga som hänger ner över min axel.

Plötsligt kliver en tjej ut på scenen, och jag noterar direkt att det är samma tjej som jag pratade med igår, som gav mig lappen om provspelningen.

"Välkomna hit, och vad kul att så många är intresserade." Hon börjar prata och jag fortsätter pilla med min hårslinga.

"I år har vi en ny teaterlärare, så för er som varit med tidigare år så har vi inte Mrs, Johnson längre."

Jag kollar runt igen och inser att det inte bara är förstaårs-elever här. Shit. Jag ska spela teater med människor som är äldre än mig och har gjort det här innan.

"..så låt mig välkomna vår nya teaterledare, Mrs Grace West."

Jag börjar applådera tillsammans med alla andra innan det går in i mitt huvud vad som nyss sades.

Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej snälla nej

Men mycket riktigt är det min mamma som kliver ut på scenen. Iklädd jag vet inte riktigt vad... Vafan mamma? Hon har stora pösiga lila byxor på sig, det blond-gråa håret är uppsatt i en knut och hon har ..glasögon..? Sen när använder min mamma glasögon? Och sen när använder hon stora, färgglada byxor. Det ser ärligt talat hemskt ut.

Just nu känner jag bara för att sjunka ner i sätet och försvinna. Min mamma ställer sig mitt på scenen och scannar av omgivningen. När vi får ögonkontakt så vet jag inte vem som ser mest förvånad ut över att se den andra här, jag eller mamma.

Hon börjar med något långt tal om hur trevligt det ska bli att vara våran teaterledare men jag lyssnar inte. Jag bara sitter här och stirrar rakt fram. Jag kanske ska strunta i det här? Men det verkar ju så roligt att spela Trassel! Jag kommer aldrig hitta någon annan aktivitet som slår detta, och dessutom är jag inställd på att spela teater. Men är det verkligen värt att spendera två eftermiddagar i veckan med min mamma som chef? Bara tanken på alla pinsamheter som kommer uppstå när folk får veta att det är min mamma får mig att rysa.

".. Och därför valde vi att spela Trassel istället för den klassiska Rapunzel-historien. Och då Trassel innehåller väldigt många låtar så kommer detta bli mer av en musikal än en teater."

Holyfuck.. Varför ska jag provspela till en musikal när jag absolut inte kan sjunga? Hjälp.

"Ni kommer alla få ett papper med några få repliker på som ni ska läsa upp, det är olika repliker beroende på vilken roll ni provspelar till. Vi börjar med huvudrollen, Rapunzel! Alla som är intresserade av den rollen kan stiga upp på scenen."

Två av fnittertjejerna och en annan tjej reser sig upp och går upp på scenen. Mamma ger dom alla varsitt papper och sen börjar dom att en efter en läsa upp replikerna och sjunga ett kort stycke. Wow, dom är bra.

Sen fortsätter det likadant, roll efter roll, och jag bara sitter här och väntar på att det ska bli drottningens tur. Efter ungefär tjugo minuter stormar en tjej in genom dörrarna längst bak i lokalen. Hon får fram ett förlåt, och provspelningarna fortsätter. Jag kollar fram mot scenen igen och hoppar därför till när någon slår sig ner bredvid mig. Det är tjejen som nyss kom instormandes. Hon ser ut ungefär som jag, håret totalt kaos och.. har hon bara mascara på ena ögat? Hah, hon ska bli min nya vän. Jag är inte den enda som springer omkring och ser ut som om jag just klivit upp från sängen.

"Vad har jag missat?" Viskar hon och jag rabblar snabbt upp vilka roller som har varit. Hon suckar lättat och jag undrar för mig själv vilken roll hon tänker provspela till. Tiden går och nya roller ropas upp. Tillslut hör jag drottningen ropas upp och jag reser mig snabbt, lite för snabbt inser jag då allt börjar snurra. Jag tar tag i sätet framför och blundar, känner allas blickar på mig och öppnar ögonen igen när allt slutat snurra. Jag noterar att tjejen som ser ut som jag också har rest sig upp och börjat gå mot scenen. Med snabba steg går jag efter henne och vi kliver upp på scenen.

*********

Det gick bra. Tror jag. Problemet är bara att jag och min blivande vän provspelade till samma roll. En av oss, jag, kommer få den och en av oss, hon, kommer bli sur på den andra, mig, för att jag fick rollen och inte hon. Men jag tror det löser sig, jag menar, det är ju inte mitt fel att jag var bättre än henne.

Just nu sitter alla tysta på sina säten och bara väntar på att min mamma och tjejen som gav mig pappret, Leah, ska komma överens om vem som ska få vilken roll. Jag är tacksam att ingen vet att den skumma kvinnan i lila byxor är min mamma, än.

Tystnaden blir om möjligt ännu mer tyst när dom kliver ut på scenen. Det är nu det händer. Nu får vi beskedet. Nu blir jag drottning.

"Jaha.." Börjar min mamma och harklar sig.

"Vi har nu bestämt vem som ska få vilken roll. Om ni inte får rollen ni provspelade till, bli inte ledsna. Vi har flera lediga, mindre roller som ni mer än gärna får hoppa in i. Dom är minst lika viktiga som dom större. Alla behövs för att få musikalen att fungerara."

Där är det där ordet igen, musikal. Usch. Jag är glad att jag som drottning inte behöver sjunga.

"Och rollen som Rapunzel går till.."

Dramatisk paus. Det är så tyst att jag börjar undra om folket här inne ens andas.

".. Haley West!"

Vänta va?

*******