Haley West (Bok 2) The awkward life of college

Kapitel 20

Jag kan inte andas. Jag menar, jag kan andas, men jag vill inte andas. Detta kommer gå åt helvete. Jag kommer dö. Jag kommer bokstavligen dö.
"Ni är alla så fina!" hörs min mammas ivriga röst från någonstans bakom mig. "Scenen är så fin! Allt är perfekt!"

Okej. Djupa andetag. Andas in. Andas ut. Andas i...
"Haley, vad gör du?"
Jag öppnar ögonen och få se Nathaniel stå framför mig med ett lätt roat ansiktsuttryck.
"Jag andas!" säger jag smått upprört. Får man inte ens leva längre utan att bli ifrågasatt? Nathaniel skrattar till lite.
"Du står mitt på scenen med ögonen stängda och andas?"
"Ja.."
"Gulligt", säger han och böjer sig fram för att kyssa mig men avbryts av att Natalie vänder bort hans huvud med sin hand.
"Inte nu! Haley måste fokusera" säger hon bestämt och pekar sedan mot utgången. "Gå. Kom inte tillbaka förrän klockan 6. Bara för att du råkar ha sex med huvudrollen så ger det inte dig något exklusivt backstagepass!"
"Men du har ett exklusivt backstagepass?" Nathaniel höjer på ena ögonbrynet.
"Det gäller att ha rätt kontakter", svarar Natalie och försöker se seriös ut men det är så tydligt i hennes ögon att hon skämtar. Nathaniel skrattar och slår till mig på rumpan, jag skriker till och hoppar automatiskt fram ett steg, innan han säger ett högt lycka till och försvinner iväg mot utgången.

Självklart lyckades Natalie att igår övertala min mamma att vi är redo att spela upp pjäsen, och efter att de jobbade halva natten med att fixa färdigt alla kulisser och vi i princip har repeterat non-stop sedan klockan sju i morse så har nyheterna nått ut att pjäsen ska spelas upp idag. Jag har hört rykten om att människor redan köar utanför teaterbyggnaden, men jag tvekar starkt på att det är så. Jag menar ja, det finns begränsat antal platser här inne, men ärligt talat, hur många kan vara intresserade av att se en halvdålig uppsättning av disneys trassel?

Jag kollar mot klockan. En timme kvar. En timme tills jag gör bort mig inför hela skolan. Eller också är jag jätteduktig och det råkar sitta en casting guy i publiken som letar efter en huvudroll till den nästa stora Hollywood-filmen och så får han se mig och min talang och sedan efter showen så kommer han upp till mig och säger att han har ett erbjudande och sen...
"Haley! Kan du gå av scenen? Vi måste finslipa lite på kulisserna", säger min mamma stressat och knuffar mig mot sidan av scenen. "Gå och öva på dina repliker en gång till."

Om jag måste gå igenom mina repliker en gång till så kommer jag bokstavligen att döda någon. Repetera min repliker är det enda jag gjort sedan jag vaknade i morse. Trassel är helt förstört för mig. Jag kommer aldrig kunna se den filmen igen. Aldrig. Efter ikväll vill jag inte ens höra ordet rapunzel.

****
Jag kikar ut genom en springa. Hjälp. Salen är fullsatt. Fullsatt. Det står till och med folk längs med väggarna. Folks alla konversationer blandas ihop till ett starkt mummel. Så många människor. Allt är Natalies fel. Hon är för bra på marknadsföring för världens bästa. Det är tack vare henne som budskapet om denna pjäs kom ut och att biljetterna sålde slut på mindre än tre timmar. Jag hade faktiskt varit mer bekväm om det varit mindre folk. Typ två. Nathaniel och Lucy. Det hade räckt. Går det att slänga ut alla andra tro?

"Kan du tänka dig att så många kom?" Hörs plötsligt Natalies glada röst bakom mig.
"Det är ganska oväntat måste jag säga."
"Är du nervös?"
"Jag? Nejdå!" Säger jag i en alldeles för pipig röst.
"Kom igen Haley! Vem som helst skulle vara nervös! Det är nästan 500 människor där ute, och dom är alla elever och lärare från din skola. Om du gör bort dig så kommer alla veta vem du är!"

Wow. Det där gjorde mig så mycket lugnare. Tack. Jag hade inte ens tänkt på det innan. Natalie kollar plötsligt oroligt på mig innan hon kramar om mig.
"Jag skämtar bara! Allt kommer gå jättebra! Du är bäst Haley jag tror på dig."