Haley West (Bok 2) The awkward life of college

Kapitel 6

KAPITEL 6

"Var är Lukeeee..?!" Klagar jag högt, mest för mig själv då jag inte tror att någon lyssnar. Jag undrar om någon ens hör mig på grund av den höga musiken. Jag lutar mig mot väggen och tar en stor klunk av den okända dricka som flaskan i min hand innehåller. Det bränner i halsen, men jag har börjat vänja mig. Det är inte första drickan ikväll om man säger så.

Jag har av någon anledning hållit mig nära Luke hela kvällen. Kanske för att han är så jävla snygg. Men nu har jag tappat bort honom. Fan också.

Jag har tappat bort alla. Lucy och Lucas är också spårlöst försvunna. Jag såg Nath för ett tag sedan, men även han är som svald av folkmassan som dansar mitt i rummet.

"Tappat bort din kille? För jag ser ingen annan anledning till att en så snygg tjej som du skulle stå här helt ensam." En kille dyker upp bredvid mig och lutar sig mot väggen med sin flaska i ena handen.

Okej, jag må vara påverkad av alkohol. Men det där var den sämsta flörtningsreplik jag någonsin hört. Jag flyttar mig, längs med väggen, ett steg bort från honom men han följer lika irriterade efter. Jag tar ännu ett steg åt sidan och han följer efter igen.

"Vad vill du?" Fräser jag och dricker sedan en till klunk. Jag snarare känner än ser att killen rycker på axlarna då han står väldigt nära. Och jag känner tydligt lukten av alkohol blandat med hans billiga killparfym komma från honom. Och ärligt talat så får det mig att vilja kräkas. Alltså ser jag ingen annan utväg än att svara på hans fåniga replik.

"Nej jag har inte tappat bort honom. Han hämtar mer dricka." Ljuger jag innan jag dricker sista klunken ur min flaska och släpper sedan ner den på golvet så att den splittras till ett antal glasbitar.

"Jaså? Men då väntar jag här med dig under tiden. Det vore ju synd att du skulle stå här ensam."

Jag kan inte avgöra om han har genomskådat mig eller inte. Oavsett vad så har jag ett problem. Jag kommer aldrig komma härifrån. Om inte...

Jag spanar ut över folkmassan. Får syn på en kille som ser ut att gå åt vårt håll med en röd plastmugg i ena handen och bestämmer mig för att han får bli mitt offer. Snabbt, innan jag hinner tänka för mycket, så tar jag ett steg fram, tar tag i killens arm och drar honom mot mig. Tack gode Gud för att jag är full och kan skylla på att jag har druckit. För det här är inte likt mig. Innan han har hunnit reagera har jag tagit muggen från honom och druckit upp innehållet. Efter det trycker jag honom mot väggen, viskar ett tyst "spela med." och kysser honom sedan. Rakt på munnen. Det må vara en aning förvånat, men han besvarar kyssen. Och han är en bra kyssare, vilket leder till att den snabbt övergår till mer intensiv och mina händer letar sig upp till hans nacke.

En av de få hjärnceller som fortfarande lever gör mig medveten om vad jag håller på med och jag avbryter kyssen och backar snabbt undan. Killen med den dåliga raggningsrepliken är borta och jag ler ett nöjt, töntigt leende. Killen framför mig som jag nyss kysste bara står där förvirrad. Jag ler ursäktandes mot honom och ställer mig sedan bredvid. "Förlåt för det där." Säger jag och försöker låta som om jag menar det, men misslyckas totalt. När rummet snurrar till greppar jag tag i hans arm.

"Inget att be om ursäkt över." Flinar han som svar och jag kan inte låta bli att himla med ögonen.

"Så, jag har aldrig sett dig här förrut. Är du ny?" Fortsätter han sedan.

"Ja. Jag är ny. Och jag har tappat bort alla mina vänner. Jag är så ensaaaaam..!" Klagar jag. "Jag menar, inte för att jag har speciellt många vänner. Men dom jag har är bortaaa..!"