Not good enough

4

Lukas perspektiv:

Jag ligger bredvid Olivia i sjukhussängen och pillrar med hennes hår, hon är så vacker när hon sover, hennes ljusbruna hår är lite tilltufsat men vackert ändå. Hennes kinder är insjunkna och man kan se kindbenen tydligt. Jag stryker mina fingrar längs hennes kind och lägger mig närmre henne. Jag älskar henne så mycket och jag mår så dåligt av att se hur hon mår. Jag visste ju att hon hade ett självskadebeteende och jag såg att hon blivit smalare men ändå gjorde jag inget. Jag blir så arg på mig själv för det.
Jag avbryts i mina tankar av att en sjuksköterska kommer in i rummet, Lisa tror jag hon hette. Olivia har pratat mycket om henne och jag tror hon gillar henne. Hon har långt ljust hår som hon har satt upp i en låg tofs. Hon är ganska lång och smal, men inte onaturligt smal.
Hon bär på en bricka med en skål yoghurt som jag antar är till Olivia.

•••

Olivias perspektiv:

Lukas bestämde sig för att ta med mig ut till trädgården på baksidan av sjukhuset för att få bort mig från de gula väggarna och den illaluktande sjukhusdoften, även för att få mig på andra tankar. Där finns det massor av rabatter och gungor, sandlådor och framför allt mycket blommor. Det är väldigt vackert!

"Har jag sagt att jag älskar dig Lukas?" Säger jag och kysser honom på hans vackra ljusrosa läppar. Det får mig att glömma för stunden hur jag egentligen mår, vilket är väldigt skönt.
"Jag älskar dig med Olivia!" Säger han och håller om mina händer.
"Jag önskar att jag kunde göra vad som helst för att få dig frisk!" Säger han med lite sorgsen röst.
"Jag ska försöka klara detta, för din skull!" Säger jag och ler mot honom.

4 veckor senare

Jag har nu varit här lite mer än 4 veckor och det har varit hemskt. Jag har gått upp i vikt, vilket alla utom jag tycker är bra. Jag har blivit sondmatad, men inte längre. Jag har lyckats börja skära mig igen och Läkarna tror att jag lider utav depression, vilket inte är så svårt att bli om man ligger här inne dag ut och dag in. Men jag orkar inte med att alla ska oroa sig för mig hela tiden! Jag menar, jag klarar mig själv liksom. Man blir behandlad som om man är handikappad, jag må vara sjuk, ja det är bara att börja inse att man är det, men bara för det kan jag ju gå själv.

Jag står vid ena fönstret och kollar ut på utsikten. Framför sjukhuset är det en stor parkering som nästan är helt full med bilar. En bit bort är det en stor och vacker park med väldigt fina och stora träd och buskar. På andra sidan parken står det massa höghus på rad och en liten mataffär precis bredvid.

"Olivia!" Säger en känd röst bakom mig. Jag vänder mig om och blir så glad att jag kastar mig runt personens hals på en gång.
"Mormor, gud vad jag har saknat dig!"
"Åh lilla gumman jag har saknat dig också. Men vad du har blivit smal, hur mår du egentligen?" Frågar hon och studerar min kropp från topp till tå. Det går nog inte att missa alla fula ärr på mina armar som jag har gjort de senaste dagarna men som tur är så nämner hon inget om det.
"Helt okej antar jag" mumlar jag och kollar ner i golvet.
Nu kommer resten av familjen + Lukas in, mamma och Alex kramar om mormor och de andra hälsar bara på henne.
"Hej gumman!" Säger mamma och kramar om mig också.
"Hej mamma" säger jag och tar emot kramen. Alex har inte pratat så mycket med mig senaste tiden. Jag har försökt att få igång ett samtal då och då men går inte vägen så jag har struntat i han och fokuserat på resten av min familj. Jag ser att Lukas och Alex står och pratar med varandra en bit bort, när jag kommer fram till dem så blir de tysta. Jag struntar i det och kysser Lukas på kinden istället.
"Hej älskling" säger jag och håller om honom. Han besvarar min kram och pillrar samtidigt med mitt hår. Här känner jag mig trygg.

"Förlåt om jag avbryter er, men jag tänkte fråga dig Olivia om du ville, och får såklart, följa med mig till stan en sväng. Bara du och jag, vill du det? För i såna fall så kanske vi kan fråga dem om det." Säger hon och tar en slinga från mitt hår och sätter den bakom mitt öra. Jag och min mormor har inte kunnat spendera så mycket tid tillsammans de senaste åren, jag har träffat henne max 3 gånger om året. Hon och min cancersjuka morfar har bott uppe i Skåne så vi har inte haft tid att besöka de så ofta.

"Ja gärna, jag ska be mamma prata med läkarna!" Säger jag glatt och går iväg för att prata med mamma.

"Så hur mår du egentligen?" Frågar mormor och tar min hand. Vi sitter inne på espresso house och har suttit här den senaste timmen. Framför mig står en frappé som jag knappt har rört.
"Jag-jag vet inte riktigt.." säger jag och kollar ner i mitt knä.
"Det var iallafall skönt att du fick ut mig ifrån det där hemska sjukhuset" säger jag och för en äcklad grimas.
"Ja jag förstår att du börjar att tröttna på att vara där nu!"
"Mm men nu ska jag bli flyttad till något hem istället, de säger att det är som att bo på läger men jag vet inte. Jag vill bara hem" säger jag och kollar ut genom fönstret. Det regnar och ser allmänt grått och trist ut. Det har börjat skymna ute och vi bestämde oss för att åka tillbaka till sjukhuset.

Det är en stel tystnad i bilen påväg hem från stan. För att försöka minska på den stela stämningen sätter jag på radion och min favorit låt Pretty hurts med Beyonce sätts igång.

•••

Tre dagar senare

"Så det här kanske var vår sista pratstund tillsammans Olivia. Du är en stark tjej så jag vet att du kommer klara det här! Hejdå." Säger hon och jag måste ge henne en kram. Jag måste säga att under tiden som jag har bott här och fått prata med henne så har jag faktiskt börjat gilla henne.
"Tack för allt Ylva, hejdå."
När jag kommer ut från rummet sitter mamma i en utav fåtöljerna och väntar på mig.
"Hej hjärtat, gick det bra?" Frågar hon och kramar mig, jag nickar bara till svars och börja gå mot hissen som ska ta mig upp till min avdelning.
"Vi måste packa dina grejer ikväll eftersom du flyttar imorgon säger mamma som stryker min rygg.
"Juste" mumlar jag bara och kliver ut från hissen som hade öppnat sig.
"Jag tror att du kommer trivas mer där faktiskt!" Säger mamma muntert.
"Ja vi får väll hoppas det.."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag är såå trött!! Har så himla mycket iskylan nu så det är därför jag inte uppdaterat på ett tag, men jag ska bli bättre på det:)