Vänskap och så mycket mer (COMPLETED)

11. Lycka i slutet

Jungkook's POV

"Huhumm" Någon harklade sig och vi vände oss om. Vi såg inte riktigt vem det var förrän ljuset tändes men vi kände inte igen honom.

"Kan ni hjälpa mig.."

"Vem är du! Och vad har ni gjort med Taehyung!!" skrek Jimin bakom mig. Mannen tittade på honom och gick närmare mot oss.

"Backa, annars.. annars.."

"Jag ska inte göra något, kan ni bara hjälpa mig vi måste få Taehyung ut innan det är för sent!"

"Varför skulle vi tro på dig?" sa Suga och tog ett steg framåt.

"Ni har inget val än att lita på mig" sa han och stannade framför oss.

"Vi måste lita på honom antar jag, annars får vi aldrig tillbaka vår Taehyung" sa Jin

"Hur vet vi att vi kan lita på honom, han kanske bara är här för att lura oss!" sa jag och vände mig om mot Jin.

"För jag är hans bror..!" Vi alla vände oss om och tittade på honom storögda.. bror

"Han har inte nämnt någon bror innan!!" sa J-Hope som kom med i samtalet.

"Han hade glömt att jag fanns, men nu måste vi skynda oss!" Sa han och gick mot dörren. Vi följde tveksamt efter honom. Hur glömde Taehyung bort sin egen bror.. han kanske ljuger? Arghh jag vet inte vad jag ska tro!?

-----------------------------

Taehyung's POV

Jag väntade på att min bror skulle komma tillbaka och rädda mig, jag ville bort härifrån så fort som möjligt. Det kändes inte bra att stanna här en sekund till. Jag hörde att dörren öppnades och jag lös upp, jag tittade upp med ett leende men det försvann snabbt efter att jag såg vem som kom in genom dörren. Det var Eunha. Jag trodde hon inte skulle komma igen.

"Hej, babe förlåt att jag inte kunde komma tidigare" Sa hon. Det kändes konstigt när hon gjorde så och jag ville att hon skulle sluta. Men hon gick långsamt och plågsamt mot mig med ett äckligt leende. Jag backade så långt bak som jag kunde, jag ville inte att detta skulle hända, jag vill vara tryggt hemma med min mormor och alla andra, Jimin, Jin, Jungkook, Suga, J-Hope, Rapmon och min nyfunna bror. Jag började skaka okontrollerat ju närmare hon kom mot mig, det kändes som om någonting dåligt kommer att hända; och jag hade rätt. Hon tog fram en kniv och satte sig långsamt ner på huk framför mig.

"Snälla sluta, vad har jag gjort" Bad jag henne men hon slutade inte.

"Var inte ledsen lille TaeTae, om du inte vill ha mig så kommer jag se till att ingen kommer att vilja titta på dig igen" sa hon och tog fram kniven mot mitt ansikte. Jag började gråta, jag kunde inte stoppa det. Jag var rädd, jag började hyperventilera och kunde inte kontrollera vad som hände. Jag hade ingen makt, jag kunde inte göra något. Jag är för svag. Jag behöver någon, jag klarar mig inte själv. Jag behöver min bror, mina vänner och min familj. Jag skakade och grät fortfarande och bad henne att inte göra det. Hon började skratta som en psycho och jag visste att ingenting kan stoppa henne. Hon lät kniven glida långsamt på mig kind men inte tillräckligt för att skapa ett märke. Jag var rädd, jag visste inte vad jag skulle göra.

"Synd, du är söt" Hon tryckte kniven hårdare och jag skrek. Jag vet att det säkert inte var för djupt för att det skulle bli ett ärr men det gjorde så ont. Det var värre än när mobbarna slog mig, hon drog en rak linje på mig kind och jag skrek tills jag inte kund skrika mer. Helt plötsligt flög dörren till rummet upp och in kom alla. Jungkook, Jimin, Jim, J-Hope, Rapmon, Suga och min bror...