Vänskap och så mycket mer (COMPLETED)

2. Mötet

"Jeon Jeongguk men du kan kalla mig Jungkook", sa han och log. "Vad heter du?"

"Jag heter Kim Taehyung men du kan kalla mig V" sa jag och log tillbaka.

"Varför just V" sa han. Jag tog upp min hand och gjorde V tecknet.

"Jag brukade göra detta ofta på bilder och min bror började kalla mig det." sa jag och mitt leende försvann.

"Ah ok" sa han och fortsatte putta tills vi var uppe. Jag tackade så mycket och fortsatte själv mot sjukhuset.
------------------------------------
Det hade gått ett par dagar och jag hade riktigt tråkigt och jag bestämde mig för att plugga så att jag kan göra min bror stolt och efter ett par dagar fick jag komma hem och komma tillbaka till skolan. Mamma hade hämtat mig tidigt den morgonen och hjälpt mig in i huset eftersom att jag satt i rullstol, armen hade åtminstone fått tillbaka styrkan nu.

"Ska jag hjälpa dig till ditt rum" undrade mamma men jag tackade nej och 'rullade' in i mitt rum. Jag satte igång min dator och tittade på några videor med mig och min bror när vi sjöng tillsammans. Men jag klarade inte av att sjunga, det gjorde ont i hjärtat.

Jag klarade inte av att tänka på det så jag satt och pluggade nästan hela tiden förutom när det var mat men efter det låste jag in mig i mitt rum och pluggade igen. "Jag vill verkligen bli lika smart som min bror var så att han ska kunna vara stolt" mumlade jag med ett ledset leende. Jag nästan ignorerade alla den veckan och övade på matte och engelska och allt jag inte är bra på. Jag pluggade mer än jag hade gjort i hela mitt liv och till och med min mamma blev förvånad men också orolig.
----------------------------------
Efter att den veckan gått så kunde gipset runt ena benet tas bort eftersom att det ena benet var mer skadat än det andra. Det kändes skönt att kunna röra det benet. Jag gick till gymnasten varenda dag och tränade även hemma så att jag kunde använda benet.
Jag lade ner flera timmar på att öva upp musklerna så att jag kunde vara stark och läste på samtidigt.

"Taehyung jag är orolig för dig, din mamma sa att du inte är ute så mycket" Sa mormor som hade kommit in i rummet innan. Jag satt och pluggade så jag lade ifrån mig boken.

"Det är ingen fara med mig" sa jag och gav henne ett säkert leende. Efter det kom mamma in i rummet.

"Jo mamma när kan jag komma tillbaka till skolan" sa jag och tittade på henne. Jag måste åtminstone börja gå i skolan eftersom att jag inte varit där länge och det skulle nog min bror också velat.

"Du kan gå imorgon" sa mamma och verkade glad att jag ville ut.

"Klarar du dig till skolan själv, jag måste till jobbet tidigt och mormor måste hem nu" sa mamma och tittade på mig.

"Jag klarar mig fint gå ni" sa jag och sedan ville jag inte bli störd för att jag ville vila en stund. Det är viktigt att tänka på hälsan... 
---------------------------------
Nästa dag så vaknade jag och det var helt tomt i huset. Jag hade försovit mig och det tog lite tid att få på mig kläderna. Jag försökte göra frukost men inte för komplicerad eftersom att då hade det tagit för lång tid.

"Usch, lika dåligt som alltid" sa jag för mig själv. Jag hade helt glömt bort hur dålig jag var på att laga mat eller krydda! Jag skrattade för mig själv och tog en tugga till och slängde resten. Jag drack ett glas juice och 'rullade' sen ut och låste dörren. Jag glömde såklart inte matlådan min mamma hade gjort. Skolan var vid en nedförsbacke så jag kom dit fort och kom in i tid i klassrummet.

"Men kolla vem vi har här" sa Leo och tittade på mig. Jag ignorerade honom och tog bort stolen från min plats så att jag kunde få dit rullstolen.

"Ignorera honom inte" sa en av hans kompisar och smällde händerna i mitt bord och tittade ilsket på mig med en mördarblick.

"Men lägg av killar" sa Charlotte och gick fram och gav dem en 'bitchblick'. Hon skyddade mig alltid men jag känner bara till hennes namn. Hon är ledaren i min fanclub som hon och hennes kompisar skapade. Men hon är den snyggaste i skolan så det gör inte min position hos killarna bättre!