Vänskap och så mycket mer (COMPLETED)

10. Rädda mig

"Bror.." Huh, bror?? Varför sa jag det..

"Så du minns mig"

----------------------------

Jin's POV

Vi hade äntligen kommit på en plan att komma in i byggnaden och hitta Taheyung. Jag ringde min pappa och berättade för honom om vad som hade hänt. Han tror alltid på vad jag säger, jag skulle aldrig ljuga för honom. Och han känner till Eunha's pappa och vet att de är skumma och har konstiga saker för sig. Efter att vi väntade ett tag så kom det en stor svart bil till parkeringen nära byggnaden och vi alla hoppade in.

Min pappa kände nämligen världens bästa hackare som stod i skuld till honom. Vi gav honom snabbt mobilen så att han snabbt kunde spåra Taehyungs exakta plats. När han hade gjort det så tittade han snabbt på en karta över hela byggnaden och vi försökte komma på en plan för att komma in. När vi äntligen hade hittat en väg in utan att bli sedda av övervakningskamerorna så kom vi på ett sätt att få bort vakterna vit dörren.

"Ok, nu kör vi!"

"Kom igen nu innan någonting händer honom" Sa Jungkook.

Vi var vid byggnadens ingång igen men vi ställde oss bakom hörnet. Sen gick en av min pappas 'livvakt' in genom dörren och vakterna kom dit. Han tog båda deras huvuden och slog ihop dem så att de svimmade. Precis som i filmer. När han gick ut så sprang vi in och gick vägen som vi hade diskuterat för att komma till Taehyung obemärkt.

-----------------------------------

Taehyung's POV

"V-Va?"

"Ja Taehyung det är jag, din bror."

"V-vad menar du?"

"Spela inte oskyldig Taehyung, låtsas inte som om du inte känner igen mig!" Han gick närmare mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Han kallade sig för min bror men från vad jag vet så har jag ingen bror.. längre. Men han dog ju i olyckan.. vem är han som står framför mig?

"J-jag har ingen a-aning om vad du snackar om?" Jag kunde se hur han började bli argare, hans ögon blev mörkare och han blev mer spänd.

"Det är ju jag, vi är bröder via blod!! Vi sprang ju ut ur huset men sen så sprang du ifrån mig och LÄMNADE mig där hos pappa!!" Han skrek på mig, vad var det han sa precis!! Är det min bror, jag kommer inte ihåg att jag hade en bror. Jag tittade upp mot honom igen och studerade hans ansikte, han såg väldigt mycket ut som pappa..

Plötsligt fick jag världens huvudvärk "AHH" jag försökte hålla om mitt huvud och få bort smärtan och bankade på mitt huvud men smärtan var bara så stor. Jag kunde inte röra på mig och bara slängde mig runt i rummet.

"Vad är det som händer Taehyung!!" Det måste vara min bror som skrek det. Det var det enda jag hörde innan mörkret omfamnade mig och jag kunde inte längre höra någonting, men jag kände att någon skakade mig innan jag var helt borta.

----------------

"B-bror, hjälp" Vad är detta vem är det som snackar!? Jag vände mig om och såg en pojke som inte såg så gammal ut. Han hade blod som rann ner från hans huvud och han såg skadad ut. Han såg mig rakt i ögonen när han pratade och det skrämde mig lite. Jag kände igen detta av någon anledning, är detta ännu ett minne.. men det är inte jag så var är jag?? Jag vände mig om och såg mig själv stå där och jag var också skadad. Den lilla jag backade långsamt bort från den andra pojken mot träden i skogen. Jag hörde ett skrik och vände mig om igen, där stod pappa över pojken och sparkade honom hårt i magen. Innan jag kunde göra något så försvann alltihop och det blev mörkt jag kunde bara höra någon gråta...