It hurts.

~17~

Jag hoppade in i Alex bil. Ingen av oss sa något. Han började köra.

- Jag ska iväg imorgon, sa han tillslut, men jag kommer hem på kvällen sen igen. Vi ska spela in musiken till vårt nya album.

- Okej.

Vi var båda tysta ännu en gång. Jag gick in på Instagram och la upp en selfie. Jag hade fått 300 följare. Jag använde inte Instagram så ofta.

- Har du Instagram? frågade jag honom.

- Japp, sa han, Alex.nighmares heter jag.

Jag sökte på det och gick in på hans profil. Han hade 15,4 k följare. Jag tryckte på "följ".

- Kan vi inte bara glömma det som hände, sa han.

- Vad menar du? frågade jag

- Jag menade inte det jag sa.

Mitt hjärta nästan stannade. Vad menade han? Fanns det en chans?

- Okej, svarade jag.

Jag vände mig mot fönstret så att han inte skulle se mitt ansikte. Jag log stort. "Jag kanske är förälskad ändå?.. Nej usch vad cheesy jag är" tänkte jag.

När vi kom hem var det sent, så vi gick och la oss på en gång. Den här gången låg jag i soffan och han i sängen. Jag somnade nästan på en gång när jag la mig mer.

Jag öppnade ögonen och såg pappa. Han stod i ett tomt rum med en lång, kraftig man.

- Pappa? sa jag.

Han tittade på mig.

- Jag älskar dig Juliet, sa han.

Det hade han aldrig sagt till mig.

- Va? sa jag glatt, jag älskar dig med pappa!

Just då tog mannen bakom honom ut en kniv och högg honom i ryggen. Han föll ihop på marken.

- Neej!! skrek jag.

Då vaknade jag. Mina tårar rann, även fast jag visste att det bara hade varit en dröm.

- Juliet, hörde jag Alex säga, gråter du? Kom hit.

Jag reste mig upp, torkade bort tårarna och la mig bredvid honom i sängen. Han kramade om mig.

- Så ja, allt är bra. Det var bara en dröm, sa han och smekte sakta mitt hår.

Jag slutade gråta och somnade snabbt om igen.

Nästa dag vaknade jag tidigt. Tidigare än Alex till och med. Han skulle ju dessutom jobba den dagen. Jag ville inte gå upp. Jag ville aldrig gå upp. Det var så varmt och mysigt där bredvid honom.