It hurts.

~15~

Jag och Alex satt i köket och drack te. Han hällde sakta i mjölk i sitt. Jag tyckte inte om mjölk i te. Regnet öste ner ute.

- Jag älskar regn, sa han.

- Jag med.

Han log mot mig. Då ringde Tiffany. Jag la på. Jag ville absolut inte prata med henne. Inte efter det hon hade gjort. Hon ringde igen. Jag la på.

- Hon kanske vill be om ursäkt? sa han.

- Jag bryr mig inte, svarade jag.

- Okej..

Alex såg lite fundersam ut.

- Vad tänker du på? frågade jag.

- Inget.

Jag förstod ju att det var någonting.

- Jag ser ju att du grubblar över någonting, sa jag.

- Okej, sa han, vi gör en deal. Pratar du med Tiffany, så berättar jag. Det är en sak jag vill prata med dig om, men just nu har du för mycket annat att tänka på tror jag.

- Okej, jag ringer väll då.

Jag gick in i sovrummet och ringde henne.

- Hej, svarade hon.

- Hej, vad ville du?

- Jag vill be om ursäkt, sa hon, jag förstår om du inte vill förlåta mig, men jag måste försöka.

Jag skulle lyssna, men trodde inte att jag skulle förlåta henne.

- Jag var väldigt upprörd och avundsjuk på dig, sa hon, även fast jag vet att det inte är en ursäkt för hur jag har betett mig.

- Vad menar du?

- Anledningen att jag var upprörd hade inget med dig att göra. Markus gjorde slut med mig precis innan du kom, berättade hon.

Då förstod jag varför hon var på dåligt humör, hon älskade honom verkligen.

- Åh.. sa jag.

- Mhm. Anledningen att jag var avundsjuk på dig är för att du är så vacker, är vän med en kändis, är supersnäll och du förstår det inte ens själv. Du har livet jag drömmer om.

- Jaha? svarade jag förvånat.

Jag hade ingen aning om att hon kände så.

- Så förlåt mig igen, sa hon, jag ska aldrig vara elak mot dig igen. Om du överhuvudtaget fortfarande vill vara min vän.

- Jag förlåter dig. Alla gör misstag.

- Tack!! sa hon glatt, jag älskar dig!

- Jag älskar dig med, men jag måste lägga på nu. Hejdå.

Jag gick ut i köket igen.

- Hur gick det? frågade han.

- Det gick bra. Vi är vänner igen, sa jag och satt mig, nu vill jag höra.

- Okej..

Han bet sig i läppen.

- Gillar du mig Juliet?

- Ehh, hurså? frågade jag förvånat.

- Jag kan inte ha någon slags tonårsromans. Jag är vuxen. Jag vet att inte kärlek har någon ålder, men.. Ändå.