It hurts.

~8~

Två dagar senare satt jag vid datorn och chattade på Emocore igen. Det var tidigt på morgonen. Det var sällan jag gick upp så tidigt. Då fick jag ett meddelande från Alex.

Alex:
"Hej, du är bra på smink va?"

Jag:
"Ja ganska, hurså?"

Alex:
"Min sminkös ligger hemma med magsjuka och jag ska ha en viktig fotografering imorgon. Det är till vårt nya album. Alla sminköser vi har försökt få tag i är upptagna. Skulle du kunna sminka oss? Det är inte så komplicerade sminkningar. Skulle inte fråga om jag verkligen inte behövde det. Du får betalt."

"Jag? Som sminkös?? Till en fotografering!?" tänkte jag.
Men han behövde ju min hjälp.

Jag:
"Okej, men jag behöver ingen betalning."

Alex:
"Tack så mycket! Det är väll klart att du ska ha betalt :) Kan jag hämta dig kl 10 (morgonen) imorgon?"

Jag:
"Tack och ja det kan du :)"

Alex:
"Bra, kan jag få ditt nummer. Så jag kan höra av mig om jag har glömt att berätta något eller så"

Jag skrev mitt nummer till honom och ringde genast Tiffany.

- Hej girl!

- Hej! sa jag, jag måste berätta en sak.

- Vadå? sa hon nyfiket.

Jag berättade för henne om jobbet.

- OMG!! sa hon högt, hur mycket får du betalt?

- Jag har ingen aning, det spelar ingen roll.

- Bara du får vara med honom, sa hon, eller huuur~?

- Skulle säga för att jag hjälper någon..

Jag var ju också glad för att få träffa honom.

- Hur lång tid ska det ta innan du kan erkänna att du är förälskad i honom?

- Tiffany, sa jag, vi har redan pratat om det här. Det är dessutom inte säkert att det händer.

Då hörde jag pappa skrika högt.

- Jag måste lägga gå, sa jag snabbt och kastade mobilen på sängen.

Jag sprang ut i vardagsrummet så fort jag kunde. Pappa stod upp och andades tungt. Bordet stod upp och ner, mammas vas låg i bitar på golvet och hans näve var alldeles röd. Jag förstod att han inte hade tagit sin medecin. Han brukade få sina aggressiva utbrott då.

- Juliet.. gå in på ditt rum, sa han.

- Men pappa..

- Gå in på ditt rum sa jag!! skrek han argt.

Jag skrek av rädsla och sprang snabbt in på rummet. Jag låste dörren, satt mig i sängen och grät. Jag kunde inte vara stark, inte när det gällde pappa. Det värsta jag visste var när han skrek på mig.