It hurts.

~2~

Vi satt i bilen påväg till festivalen. Det var en varm dag, sådär perfekt. Både jag och Tiffany satt bak i bilen. Hennes pappa satt fram och lyssnade på en ljudbok med hörlurar, så han kunde inte höra oss. Tiffany tog fram en bild på sin mobil. Det var hennes pojkvän Markus, som stod med en snowboard på fjället.

- Visst e han söt! sa hon.

- Aa, svarade jag.

- Jag ska hjälpa dig att hitta en pojkvän!

- Va? sa jag förvånat, nej, det behövs inte.

Varje gång jag hade gillat någon, så visade sig han vara en douche eller inte gillat mig tillbaka.

- Nu e vi framme! sa Tiffanys pappa helt plötsligt.

Tiden hade gått snabbt. Tiffany och jag gick ut ur bilen. Överallt runt oss fanns marknadsstånd, matbilar och två olika scener. Bandet vi ville se var på den stora scenen.

- Kom, sa Tiffany, vi måste lösa in biljetterna!

Några minuter senare var vi inne.

- Är du hungrig?

- Nej, svarade jag.

Jag var för nervös för att äta. Jag var alltid nervös på event av någon anledning. Då såg vi en turnébuss det stod "Nightmares" på stanna en bit bort. Det var det bandet vi ville se, även fast vi aldrig hade hört dem. Vi hade sökt både på Spotify och Youtube, men inte hittat något. Deras band verkade vara nytt.

- Jag är iallafall hungrig! sa Tiffany.

Vi gick till närmaste food truck. De lagade tacos. Jag visste att Tiffany älskade tacos, så hon blev glad. Jag kollade mig omkring och såg en Falling In Reverse tröja i ett stånd.

- Gå dit du, sa Tiffany, jag kommer efter.

Jag gick snabbt dit. Tröjan kostade bara 50 kr.
"Ska jag köpa den?" tänkte jag. Jag hade bara 100 kr med mig. Några tjejer bakom mig pratade jättehögt.

- Asså Alex e ba så snygg! sa den ena.

- Aa, sa den andra, jag längtar tills de ska spela!

En stor man kom fram till mig.

- Ska du köpa den där? frågade han.

- Jaa, sa jag och gav han pengarna.

- Tack, tack.

Jag stoppade ner tröjan i min väska och gick snabbt tillbaka till tacovagnen. Tiffany var inte kvar där längre. Jag fick panik. Hur kunde jag ha tappat bort henne på några minuter?.. Då såg jag henne nästan längst fram i folkmassan vid stora scenen. Jag var tvungen att tränga mig igenom.

- Men hallå, sa jag till henne när jag kommit fram.

- Jag var tvungen, vi ville ju stå långt fram.

- Du kunde ju skickat ett sms, sa jag.

- Okej då, jag ska tänka på det nästa gång..