•Lesson 1• (DON'T) Kiss!

4.1K 126 12
                                    

Tsubaki: I don't kiss!
Midori: But...senpai..
Tsubaki: Just Midori.

~•~

Lesson 1•
(DON'T) Kiss!

Disgusting. That's the fucking first word that came into my mind as one of my classmates accidentally touched my little brother down there.

My gentle smile faltered but I managed to composed myself before she stood upright and stared at me with lust in her eyes.

"Ay! Sorry!" Hinging paumanhin niya pero nasa itsura niya na hindi talaga nag-si-sing nahawakan niya iyon.

Nginitian ko siya pabalik. "Okay lang. Hindi mo kasalanan." Bitch. You fucking did that on purpose.

"Pasensiya ka na, Tsubaki. Natalapid lang." Dagdag niya na sinabayan pa ng hawak sa braso ko.

I cleared my throat and smiled again gently down at her. "Okay ka na ba? May masakit ba sa'yo?" Well, I would be glad if you're okay and stop touching my arm, you stupid good-for-nothing bitch!

She wrinkled her brows and touched her forehead. "Masakit ang ulo ko." Nagpanggap pa siyang parang nahihilo at hinigpitan ang hawak sa braso ko, halos bumaon ang kuko niya doon.

I silently gritted my teeth and almost killed her on the spot but I refrained myself, "Gusto mo bang pumuntang clinic?" O kaya sa morgue.

Parang nagliwanag ang mga mata niya at excited na sinabi, "Talaga?" Nang makita niyang tumaas ang isang kilay ko ay bigla siyang nagpanggap na masakit ang ulo. "Nahihilo talaga ako."

Sinabayan niya pa 'yon ng matutumba, pero imbis na sambutin ko siya ay umatras ako at kunwaring may pinulot sa lapag, nakarinig ako ng malakas na kalabog at pagsinghap mula sa iba naming mga kaklase na nasa room pa.

"Aray!" Daing niya.

I almost laugh out loud when I saw her lying on the damned floor, while rubbing her head. Her face looks like in pain. At panigurado akong talagang masakit na ang ulo niya ngayon.

I faked a gasp. Nilapitan ko siya, "Jena, what happened to you?" Her eyes narrowed into slits and was about to snarl at me but I bit her to it. "I'm sorry, nahulog kasi ang wallet ko sa lapag." I stared at her with my most innocent face that I could muster.

Nawala ang pagkakamataray ng mukha niya at biglang nagpungay ng mga mata. "Tulungan mo akong pumunta sa clinic, Tsubaki."

I opened my mouth to say something but the ring in my phone stopped me. "Ow! Sorry!" Kinuha ko agad ang cellphone sa bulsa ng pantalon ko saka lumabas ng room, hindi ko pa sinasadyang maapakan ang kamay ni Jena. She whimpered in pain but I didn't give a shit.

Sinagot ko ang tawag nang makalayo sa room. "P're, ma-le-late ako." Si Kenjie Tokugawa iyon na nasa kabilang linya. His voice was a bit husky.

Kenjie Tokugawa is a half japanese, too. Like me, we don't look like japanese except for our slightly chinky eyes—and I have an emerald green eyes which I inherited from my japanese father. And Kenjie has a twin brother, his name is Kurt. Kenjie and I are both studying BS in Architecture.

I looked to my left and right first, nang masiguro kong walang masyadong estudyante at malayo naman sa'kin ay saka ako nagsalita. "Late?! Are you shitting me? You've been late for half a day, you d*ck! Let me guess what you are doing, you've been fucking all day."

He let out a snicker on the other line. "Chill, dude! Porket tigang ka lang ng twenty one years!"

"Fuck off." I whisphered.

Naglakad ako palabas ng building, binuksan ko pa ang glass partition para doon sa dalawang babae at nginitian sila bago ako nagpatuloy sa paglalakad palabas. I heard their squeals and giggles.

"Ang gwapo talaga ni Mashiro Tsubaki!"

"Gentleman pa!"

Right. I had always been labeled the "gentle and sweet" playboy—opening doors, smiling gently, and never, ever having one-night stands. The guy who offered women his shoulder to cry on and bought them flowers for every damn occasion.

Because it was the image I tried to project most of the time, the label I'd been striving my entire life to live up to. Christ, if people only knew. How hard I worked to be that polite, dependable guy everyone could rely on.

"Eh, kung alam lang ng mga babae sa school kung sino ba talaga si Mashiro Tsubaki." Kenjie said with a sigh. "The guy who's been a virgin since he was born." Narinig ko siyang humalakhak. "P're, tuturuan kita ng iba't ibang posisyon."

"Boke!" I disconnected the call and shove my phone in my pants.

Kenjie's right, I'm a fucking virgin since I was born. Because I'm someone that likes being clean. I have this some kind of weirdness. I don't want women that had been with many men before and then she wants to have sex with me. I will fucking definitely kick her ass out. The other thing is, for me, women are pain in the ass. Ikaw ba naman ang magkaroon ng tatlong kapatid na babae at puro maldita lahat.

Sa madaling salita, I'm a devil hiding in an angel's clothing. Kurt Tokugawa—Kenjie's twin—might be dangerous because he is cold-hearted but I'm more dangerous, my kind and gentle act allowed other people to come closer to me with their guards down.

Damn. Umiling ako at napasapo sa mukha. Lumiko ako sa likod ng quad court kung saan walang dumadaang estudyante dahil mabato ang daanan doon. At dahil sapo sapo ko ang mukha ay hindi ko nakita ang babaeng nakasalubong ko. She bumped into me, natumba kami pareho, nakapa-ibabaw siya sa akin at ako naman ang nasa ilalim. If anyone could see our compromising position they might think that we were doing miracles in here.

Malapit na malapit ang mukha ng babae sa'kin. Nakapikit siya ng mahigpit. Medyo bilog ang mukha niya at matambok ang pisngi, mahahaba ang pilikmata at may maliit na ilong. Kapansin pansin din ang mapupula niyang labi. Pero hindi iyon ang mas napansin ko, kundi ang mga labi naming magkadikit!

What the fuck?!

I stiffened as my eyes widened and I know that my whole fucking face turned red.

How (NOT) To Be Green? (COMPLETED)Onde histórias criam vida. Descubra agora