På gatorna i sthlm ( The fooo fanfic )

problem

dagarna gick och killarna bodde fortfarande hos mig, vi tänkte inte direkt att de inte skulle. På tisdagen var det ju skola. Jag var nervös, först och främst för halva pannan var typ blå, men mest för att jag visste att det fanns flera foooers i skolan. " eyy lollo, behöver du skjuss?" frågade Oscar. " Ja tack! Men behöver inte du till skolan i tid då? " " jojo... men det är ett senare problem" "oooookej!" Jag la på lite puder, eyeliner mm. och tog på mig ett par mörka jeans, svart långärmad, och en typ huvtröja med avklippta armar. Jag hade redan ätit frukost så jag studsade ner för trappan och till hallen där jag tog min keps (the fooo märke på) och sneakers samt collegetröja. Utanför väntade Oscar med moppen, iklädd en rätt så mycket tjockare jacka än jag. "Här, sätt på den" sa han och hjälpte mig att sätta på en hjälm. Han visste var min skola låg och efter drygt en kvart var vi där. "Du lollo?" "Ja?" "Om någon säger något, bry dig inte" "nädå" Han drog in mig in en mjuk kram. När jag var en bit över skolgården ropade han "när slutar du?" "kvart över tre!" "Då kommer Felix, han slutar tre!" "Okej!" Halva skolan stod och typ glodde på mig. Shit, jag höll på och få panik!! Men sen slutade de stirra. Tur. Jag gick till mitt skåp och låste upp det. Fan också!! Jag hade helt glömt bort matteläxan!! Jag tog mina saker och låste skåpet innan jag gick och satte mig vid ett av borden och slog upp matte boken. Jag kände att jag fick många irriterade blickar men försökte koncentrera mig på talen i boken. kubikroten ur 125 är lika med 5. 9 i kvadrat är 81... "Är det sant att du är ihop med Omar?" frågade en tjej lite skeptiskt. Jag nickade. "Ni passar inte alls din jävla hora!" hon bitchslappade mig.Jag kände mig sårad. Och hade ont. Talade hon sanning? Jag hann inte längre innan klockan ringde och jag skyndade iväg till svenskan. Under hela förmiddagen fick jag liknande kommentarer och ännu mer bitchslappar och vid lunch sa en tjej i nian något i stil med "Omar är bara tillsammans med dig för att vara snäll, du är ju bara en liten pantad looser!" Jag kände mig rejält kränkt. Jag tog min väska bredvid mig och lämnade mina fiskpanneter orörda vid bordet och sprang ut ur matsalen. Jag fortsatte springa ut från skolområdet och vidare längs de välkända gatorna. Efter ungefär tjugo minuter och mycket håll var jag vid en annan skola som jag störtade in på. Jag visste vilken klass, så jag kollade på schemat. Lunch. Jag skyndade mig mot matsalen och såg direkt kepsen. Jag banade mig igenom alla elever och kom fram till bordet och slog armarna runt bakifrån. Han vände sig direkt. "Lovisa?!" Han ställde sig upp och kramade mig framifrån. "Vad har hänt?" Jag kunde inte svara, jag hade en stor gråtglump i halsen. "Schhh... Jag är här..." Han satt sig ner på bänken igen och placerade mig i hans knä. "Åh Ogge..." snyftade jag. "A-alla tje-e-eje-er..." "Schh... jag förstår." Han satt och andades i mitt hår medans han höll mig hårt. Nära honom. " Kom, vi går och letar upp Oscar, killar? Kan ni fixa min tallrik?" "Sure!" svarade en kille med mössa. Ogge tog mig i handen och vi banade oss mot utgången. Jag höll mig tätt intill honom. "Kom här" Vi hade gått ut ur matsalen och var påväg in i skolan igen. " Han har engelska och slutar om..." han kollade på mobilen "... 25 minuter. " Vi gick i en tom korridor fram till en dörr, sal 235. Ogge knackade på dörren och en kvinna i trettioårsåldern öppnade. "Oscar? Aren't you supposed to be at lunch?" "Yes I am, Grace. But I need to speak to Oscar, it's kind of urgent." "Okay, but don't hold him too long.  Oscar, come here!" ropade hon in i klassrummet. "Yes ma'am" hörde jag han säga innifrån. Jag stod halvt täckt bakom Ogge när Oscar kom ut. "Ogge?" Jag gick fram. När Oscar såg att jag hade gråtit tog han mig om axlarna och sa "Lovisa?! Gumman vad har hänt?" Även han drog in mig i en varm kram och vi satte oss i soffan som stod precis bredvid. Jag kollade bara ner mot marken så Ogge svarade. "Hon har fått kommentarer i skolan." Oscar tog handen under min haka och lyfte det så vi hade ögonkontakt. " Stackare..." Då hörde vi en massa människor komme runt hörnet. Felix var en av dom och stannade när han såg oss. "Killar? Lollo vad har hänt?!" Ogge sa återigen det han sagt till Oscar och nu hade jag tre killar som omfamnade mig. "Oscar! Are you done yet? We need you in class now!" "Sorry Grace, family problems. It'll take a while. " "Okay, just... Hurry, okay?" "Of course." Han kallade det problem med familjen. Dessa killarna var helt underbara. "Vi ringer Omar." Sa Felix och de andra två höll med. "Men stör vi inte då?" "Det här är viktigare" sa han och knappade in sin kod och ringde Omar.

~Omars P.O.V~

*Riiiing* Oh shit, jag glömde stänga av ljudet! "Omar!" Ulrika var inte helt gillande när det gällde mobiler. Jag kollade på skärmen, Felix? Han vet ju att jag inte har lunch än, det måste vara något viktigt. "Jag måste ta det här!" sa jag och rusade ut ur klassrummet. "Omar!" hörde jag där innifrån.

O-Vad har hänt?!?

F- Bro! Ta det lite lugnt! Ingen har dött, bara nästan.

O- Felix, vad har hänt?!

F- Det är lollo...

O- Lovisa!!!

F- LUUUUUGN säger jag. Vi kan ha högtalare på.

O-Är hon där?

F- Eyy Ogge, du var bra på att berätta.

OG- Lollo har blivit lite... Utsatt i skolan.

O-För vad?!

L-Omar!! Andas

O- *andas*

Enis (E)- Sådär ja. Fortsätt så.

O- Jaja men vad är det hon blivit utsatt för?

F- Lite... Kommentarer?

L-Mm...

Jag hörde att någon viskade något.

E- VVA?!! Slog dom dig också!!?

L-De bitchslappade bara...

OG-Det är väl samma sak? Eller?

O- Åhh Lovisa...

F- Sa du till någon?

E-Men gumman, det måste du göra.

Hon hade antagligen skakat på huvudet.

"Omar!! Nu tar du och kommer in i klassrummet bums!!" "Meen..." "Nej!! Inga men!!"

O- Jag ringer er på lunchen.

~Lovisas P.O.V~

Hans lärare hade inte verkat helt osträng direkt. Jag satt med benen framför ansiktet som en liten boll. "Oscar?! Are you done yet?" "I'm sorry Grace" "Oscar, come now! Or detention!" "Är det okej? Jag slutar om tio minuter." " Visst" Felix och Ogge satt och höll om mig. Jag gosade in mig i deras tröjor, de var mjuka. Vi satt så ända tills Oscars klass började strömma ut ur salen. "Kolla henne, hon tror hon är nått!!" sa en fjortistjej till sina efterhängare. "Alma för i helvete!!" fräste Oscar och kramade mig medans han viskade att jag inte skulle bry mig.

Omar ringde och vi snackade lite, och killarna höll om mig i tur och ordning. "Grabbar!" "ja?" "vi måste säga till nån på hennes skola ju!" "Men killar nej... Det behövs inte." "JOOOOOO!!" sa de i kör.  Felix ville prata, men efter ett tag hade Oscar övertygat honom att Ogge skulle göra det. "Men killar, rektorn? Är det verkligen nödvändigt?" "Jaa, de är ju inte speciellt schyssta ju." Tydligen svarade någon för Ogge började prata.

-Hej jag heter Oscar Molander.

-Ja, jag är med men jag ska inte snacka musik nu.

Rektorn hade ju en dotter, så hon var säkert foooer.

-Jag hade velat prata om en av era elever. Lovisa heter hon.

-Ja, det är hon.

-Jo, hon är en nära vän till oss killar, och hon är tillsammans med en av oss, Omar, och hon har fått en hel hög otrevliga kommentarer och hon har blivit slagen idag.

-Ja det är sant. Hon kom gråtandes till mig här på lunchen.

-Det tar tjugo minuter att springa.

-Ja, vi har snackat med de andra tre.

-Jo men vi har pratat över telefon.

-Ja hon är här med oss.

-Nej hon kommer inte mer idag.

Han lät nästan irriterad

-Nej, hon kommer inte komma. Vi känner henne och hon mår för dåligt för att gå tillbaks.

-Ja

-Hejdå.

"Vilken traggig gubbe!!" utbrast han när han lagt på. Killarna sket i att gå tillbaks på lektion efter lunch och jag åkte bakom Ogge hem till oss. Där lagade vi makaroner och köttbullar eftersom Ogge var den enda som ätit, och det var inte mycket det heller. Vi ringde Omar när han slutat men annars låg vi bara och kollade på film resten av dagen, och somnade i soffan.